En guilty-pleasure-film, vad är det för nåt?
Jo, det är en film jag gillar och gärna ser om och om igen men ändå känner en viss grad av pinsamhet över.
Till exempel, om jag är på en fest med sittande middag bland människor jag inte känner så väl så skulle jag inte räcka upp handen, ställa mig upp, harkla mig och högt orera: SUNES SOMMAR, DET ÄR EN BRA FILM DET! Ändå tycker jag precis just det.
Sunes sommar är en film jag sett varenda sommar sedan 1994, vissa år flera gånger. Den hade biopremiär på juldagen 1993 och jag minns inte om det var just den dagen jag såg den första gången eller om det var nån annan kall och snögloppig dag men jag minns att när jag åkte hem från biografen så var det isande kallt ute men väldigt varmt inuti mig.
Sunes pappa Rudolf (Peter Haber) är för ekonomiskt lagd för att åka till Grekland på semester med hela familjen och bestämmer sig istället för att dra iväg på husvagnssemester med hela byket. Mamma Karin (Carina Lidbom) är otröstlig men får en sollampa från den lokala loppisen som plåster på såret, dottern Anna (Nina Almlöf) är fjårtis och mest intresserad av raggande killar, Sune (Andreas Hoffer) är i perfekt ålder för denna typ av semester, han gör det bästa av situationen och verkar finna sig i det mesta och lillebror Håkan (Gabriel Odenhammar) käkar potatis.
Vid första anblicken kan man tro att det här är vilken smårackig familjefilm som helst men Sunes sommar är så mycket mer än så. Sunes sommar är igenkänning personifierad. Vi kan alla känna igen oss i någon av karaktärerna och kan du inte det känner du definitivt någon Rudolf. Kanske är det din morbror, kanske din pappa eller – ve och fasa – din äkta man?
Rudolf kan vara den vidrigaste personlighetstypen jag vet. Han är en kombination av dryg, självcentrerad, gubbig, ryggradslös och osäker och hade han varit enbart allt detta hade filmen varit otittbar. Nu är Rudolf en mer komplex man än så, han har ett hjärta och en värme som sipprar fram när man minst anar det och Peter Haber porträtterar honom i alla lägen med knivskarp precision. Att han är ett sådant komiskt geni hade jag ingen aning om, inte före vintern 1993-94 i alla fall.
Guilty pleasure var det ja. Jag skäms inte över mycket men ja, jag skäms faktiskt litegrann över att jag älskar den här filmen. Jag är ingen husvagnsunge, jag har inga personliga kopplingar alls till denna typ av liv, jag har ingen storasyster och ingen busig lillebror som äter potatis (min käkade billigt plastgodis, samlade på svärd och blev tatuerare) och jag känner inte igen mig i mamma Karin (jag hade fått tokspel för länge sedan om jag var gift med Rudolf, troligen hade jag kört ner husvagnsjäveln i halsen på´n , stoppat ner barnen i en rygga och rymt till Korfu), ändå – eller kanske på grund av detta – är filmen så fullkomligt superhärlig för mig. Det här är kärnan av sommarsverige och hur ska jag inte kunna känna igen mig i det?
Det finns inte trettio sekunder onödigheter i den här filmen, den kör på i samma tokroliga tempo filmen igenom och många är dom scener jag refererar till om inte dagligen så (alltför) ofta. Speciellt parkeringsscenen i början, den ser man ofta i vardagen och många gånger har jag hört mig själv säga ”Du parkerer ju som nån jävla Rudolf!”.
Sunes sommar är inte bara Sunes utan även min och guilty pleasure eller ej, det här är en riktigt RIKTIGT rolig film!
Här hittas länkar till alla övriga filmbloggare som är med på detta tema. Jättekul läsning!
En film som ger dig som åskådare citat som går att använda i vardagen kan ju inte vara dålig. Kul revy och ett mycket vältaligt försvar för denna svenska komedi som jag inte sett. 😀
Länken till samlingssidan verkar vara bruten… 🙁
Henke:
Samlingssidan är inte upplagd ännu, därför funkar inte länken.
Hoppas min text fått dig att vilja se Sunes sommar 🙂
Frågan är om inte ”Sunes Sommar” gått och blivit kreddig av sin ålder. Rent objektivt sett, om det går att säga så, är den bra för att vara just en barnfilm.
Grejen med 90-talets filmer för barn var ju även att de fungerade för de som var lite äldre. Det ligger något i humorinslagen som jag inte fattade när jag såg den som liten men som jag kan skratta åt idag.
dan:
Kreddig? Ja, kanske det, men jag har då inte märkt av det. Det känns mer som en film man inte ska gilla per automatik om man skriver recentioner, precis som en rätt stor mängd av andra – svenska – filmer.
Vad gäller humorn i filmen så är jag helt på ditt lag. Den funkar för alla åldrar och man ser saker på olika sätt när man ser om filmen och blivit lite äldre 🙂
Älskar Sune i den här tappningen. För att inte tala om julkalendern, antagligen den bästa någonsin. Jag har sett den MYCKET eftersom mina barn var i rätt ålder och var tokiga i den. Den håller.
Nu är det på gång en ny generation Sune, undrar om den kan bli lika bra.
Jessica:
Den julkalendern är den bästa EVER! Den slår Staffan & Bengt till och med 🙂
Jag ska försöka se den nya versionen av Sunes sommar utan att jämföra för mycket, jag tror nämligen att den nya kan bli rätt bra. Morgan Alling som Rudolf, ja, varför inte?
Ja!! Jag håller med om allt du skriver, haha. Sunes sommar + julkalendern är en klass för sig när det gäller svensk humor. 😉
Jag ger den 4/5!
Svart Noir:
Det trodde jag inte om dig! En guilty pleasure hos dig med kanske? 😉
Absolut inte. En svensk klassiker som man absolut inte ska skämmas över att man gillar. 😉
Haber är hur grym som helst i rollen!
Svart Noir:
När jag läser kommentarerna här så känns det som om Sunes sommar inte ens borde få kvalificera sig som en guilty pleasure-film men herregud, jag har typ fått SKÄLL för att jag gillar den så jag är inte van vid medhåll och förståelse… Fast nu känner jag mig mycket mindre ensam 🙂
Haha, du är en av dem som ska skämmas minst iallafall. Du och Except Fear är väl dem som inte ska skämmas alls egentligen. Frågan är – vilken filmblogg ska skämmas mest för sitt val? 😉
Svart Noir:
Tror du ligger illa till där. Det är premiärtitten som ställer till det 🙂
Äsch! Ni andra var bara för fega för att dra till med något ordentligt! 😀 😉
Svart Noir:
Jag måste bara tillägga en sak vad gäller American Pie-filmerna: jag tycker verkligen ettan och tvåan är jätteroliga och då jag är ett fan av Jennifer Coolidge kan jag inte göra annat än vågen åt Stifler’s mom.
Vill minnas att jag tyckte julkalendern var rätt underhållande, men den här går bort för min del. Kanske är det igenkänningsfaktorn som saknas, jag upplever snarare Rudolf som en typiskt amerikansk mansstereotyp á la Homer Simpson. Fast mindre rolig…
Sofia:
Han är ju sjukt jobbig på många sett, på gränsen till vidrig ibland och jag kan ibland inte ens fatta att han är gift. Vem vill ha en snubbe som honom? Ja, Karin då, men annars är det inte kölapp på honom direkt.
Jag har sett varken julkalendern eller den här filmen så jag kan inte säga om du ska fortsätta skämmas, Fiffi. Några klipp från filmen har jag ju sett dock och jag minns Haber som skönt töntig. Haha, jag vet inte om jag heller ställer mig upp på en middag och deklarerar att jag gillar Mamma Mia! Det är alla fall inte det första jag gör. 😉 Om det inte är en Filmspanar-middag förstås.
Jojjenito:
På en filmspanarmiddag kan man säga nästan vilka tokerier som helst så länge man inte säger fel beteckning på farkosterna i Alien och Prometheus 😉
Eller blandar ihop LV-223 och LV-426. Eller, hemska tanke, inte ens fattar att det är två olika. 😉
Jojjenito:
Helt rätt, det skulle bah va sååååå piiiinsamt juh;)
Sunes Sommar har alltid varit en toppen film som jag tror de flesta svenskar älskar att kolla på…jag gör då det! 🙂
Tommy:
Det verkar inte krylla av folk som står för att dom kollar på Sunes sommar, även om dom faktiskt tittar på den med glädje. Jag har blivit rätt hårt ifrågasatt angående detta kan jag säga, men inte just idag 😉
Otippat men ett roligt val!
Jag minns kalendern som ganska rolig och håller med att 90-talets barnproduktioner kunde även locka till sig vuxna. Har ej sett filmen. Det kanske är dags nu? 🙂
thomas:
Det är klart det är dags nu, sommar å allt! 🙂
Men minsann då! 🙂
Här kan jag (av alla mänskor) nästan hålla med lite!
Sune är faktiskt ganska svårt att tycka illa om, i den här uppsättningen skådisar.
Sunes kalender är också rätt skön…brukar gå varm på dvd runt december varje år i the House of Flmr…
steffo:
Wow! Håller du med om en hyllning till en SVENSK film? Det är lika ovanligt som att få napp när man fiskar med chorizo 😉
Trodde du skulle välja en Sylvester Stallone film som din guilty pleasure film =). Sunes Sommar är ju grym! Jag skulle säga att det är en kultfilm
Markus:
Samtliga Stallonefilmer är enbart pleasure, ingen guilt där inte. Fast det är kantboll på Italian Stallion. 😉
ehm… http://www.rottentomatoes.com/m/stop_or_my_mom_will_shoot/
Markus:
Men….vad menar du nu? Den är ju AWSOME! 😉
http://nooooooooooooooo.com/
Markus:
http://www.funkarentråkigtisdagkväll.nu
Kan bara hålla med på allt. Asskön film, komedi, sommarrulle, nostalgi och mycket mer! Kalendern är precis på samma nivå och återkommer inför varje jul hos mig.
Ja, den nya Sune-filmen ska bli lite intressant att se. Jag gillar Morgan Alling stundtals, men han är en teatral skådis mest lämpad för scenen, men just därför passar han ju som en variant av Rudolf. 🙂
Jimmy:
Jag tror Alling kan funka hur bra som helst, speciellt för yngre generationer som inte tycker att Rudolf ÄR Peter Haber.
Trevlig film som i stunder är mycket rolig. Såg den många ggr när barnen var små.
filmitch:
Känner du igen dig nåt? 😉