Tänk vad skönt det hade varit att göra det lätt för sig nu. Tänk om jag hade känt för att skriva om det världsomvälvande i att få se livs levande dinosaurier på film eller dregglande aliens, en glosögd Gollum eller en gigantisk Godzilla, naturkatastrofer av diverse slag eller när tecknade seriehjältar blir till verkliga filmditon. Jag älskar ju specialeffekter. Få filmscener kan göra mig mer känslomässigt glad-bananas än när en färgglad transformer förvandlas till lastbil eller när jag får titta in i Tron: Legacy-världen, ändå var det inte något av detta som var det första som dök upp i mitt huvud när månadens tema avslöjades. Det var en enkel fjäder.
Specialeffekter, så som vi oftast ser dessa, kostar miljarders av dollars och meningen är att det ska synas på filmduken. När Manhattan ska översvämmas ska det jävlarmimej se verkligt ut, när en planet exploderar ska det kännas som att det var vi som rattade rymdskeppet. Vi som betalar biobiljetten ska känna att vi fått ut maximal upplevelse för pengarna och många filmmakare är väldigt duktiga på att leverera den känslan (ÄVEN om vi är många som sett just dessa spektakulära scener till leda i trailers månader innan premiären). Men jag, jag sitter här och tänker på en simpel fjäder.
När jag ser filmer som Battleship, Independence Day, Iron Man, Jurassic Park, Twister och The Impossible så vet jag att jag blir lurad. Jag förstår det och jag accepterar det. Jag känner mig inte som en dumstrut efteråt, det känns bara som att jag fått titta in i en förunderlig värld som jag inte sett maken av förut och jag kan känna tacksamhet för det. Sen finns det filmer som är fullsmockade med specialeffekter men jag som tittar greppar inte vidden av det. Jag tror på det jag ser, jag tror att det är verkligheten och när jag blir överbevisad kan jag först känna ett hugg av bitterhet i hjärtat, ett hugg som sedan övergår i fascination. Det är där min fjäder kommer in i bilden.
En av dom vackraste filmscenerna jag vet är början i Forrest Gump. Den melankoliska musiken i kombination med en ensam fjäder som singlar ner från skyn, en fjäder som leker sig fram i vinden och lägger sig väl tillrätta vid Forrests gymnastiksko.
Det är en fjäder som inte finns. Hela sekvensen är hittipå. Fjädern är inritad och datorfixad och den är inte sann för fem öre men det är en specialeffekt så in i detalj perfekt och subtil att den slår ut dom flesta monster, explosioner och sjunkande fartyg. Jag tror ju på den. Den finns, för mig gör den det och när jag ser en fjäder eller ett löv eller en plastpåse liksom fastna i en vårvind och gunga sig fram mellan bilar, fötter och sandkorn så hör jag Forrest Gump-temat i öronen och tror mig vara med i en film.
Sånt händer aldrig när jag promenerar på stan och ser Optimus Prime, Clu eller Ivan Vanko.
Vill du läsa hur dom andra filmspanarna tacklat temat specialeffekter? Klicka på länkarna för att komma till respektive blogg och klicka här om du vill se hur fjäderscenen i Forrest Gump gjordes. Fripps filmrevyer, Jojjenito, Rörliga bilder och tryckta ord, The Velvet Café, Mode+Film, Addepladde, Filmitch och Except Fear Filmblogg.
Kanske dags för lite kategorisering: specialeffekter man ser och accepterar, specialeffekter man ser och förkastar och så specialeffekter man inte ser…?
Sofia:
Det finns så många härliga under-bi-påsidanav-kategoriseringar att jag blir alldeles glad-matt av tanken. Precis som det finns så många subgenres som helst om man ska kategorisera film. 🙂
Fint minne. Fjädern användes väl som bookends i filmen va? Både i början och i slutet. Fint.
En liknande scen ses i Amelie. Den när en vind blåser upp duken på ett litet bord i trädgården och koppar och tallrikar balanserar på ”bubblan”. Den är faktiskt inte datoranimerad. Kolla extramaterialet, där berättar regissören vilket strul de hade för att fixa den specialeffekten i verkligheten. De klistrade fast porslinet och använde en luftblåsare har jag för mig…
Henke:
Visst gör den det, både i början och i slutet men det är själva öppningsscenen som gör mig sådär extraordinärt specialeffektsförunderlig-och-samtidigt-lycklig i hela kroppen 🙂
Jag vet vilken scen du menar i Amelie. Måste kolla in extramaterialet. Tack för tips!
Visst är det så att de bästa specialeffekterna är de man inte tänker på – det är då vi verkligen blir lurade. Har aldrig tänkt på att fjädern är fejk
filmitch:
Det är precis som i Cast Away. Många av scenerna, dom som känns mest autentiska, är allra mest fejk och dom som man tror är supereffektade är det inte. Jag blev inte människa på månader när jag sett extramaterialet till den filmen. Om jag blivit den än förresten? Det är ju bara typ….elva…år sedan. 😉
Bilden fick mig att (långsökt?) tänka ut en quizfråga.
”My name is Gump, i am a forrestchild”.
Vilken film, regissör och manlig huvudroll?
Brossan:
Den var jäääkligt långsökt du, men säkert smart så du får nog droppa svaret för jag kommer inte på´t. 😉
Jag hade aldrig tänkt på att fjäder inte skulle vara äkta vara. Men nu när du säger det… skulle väl ha varit väldigt mycket besvär att följa des dalande på riktigt. Bra påminnelse om att specialeffekter kan användas till mycket – inte bara flygande tefat och kollapsande städer!
Jessica:
Det är mycket man tror är äkta som inte är det. Mer än man tror 😉
Det är sällan man tänker på att det finns distinktioner bland specialeffekter. Bra spaning! De bästa effekterna är utan tvekan de som luras.
Pladd:
Tackar! Och jag håller (ju) med 😀
Legend, Ridley Scott, Tom Cruise.
Det måååååste vara därifrån namnet Forest Gump kom ifrån.
Brossan:
Du….det här är creepy. Skrev precis klart morgondagens recension (Oblivion) och Legend är med i texten…
Ha! Spännande 🙂 Det är en underskattad liten film, med en suverän Tim Curry. Ska bli kul att läsa i morgon, även för att jag är nyfiken på Oblivion.
Brossan:
Jag skriver inte mycket om Legend, desto mer om Oblivion.
Snyggt val!
Den där fjädern kommer man allt ihåg.
Dessutom en av de absolut skönaste feelgood-filmer jag sett. Trots sitt lite dystra och tragikomiska yttre ibland.
Nu måste jag nog se om den snart bara för det. 😉
Steffo:
Man brukar känna så ibland. Jag såg om den härom dagen 😉
Håller med med hull och hår (vad fan betyder det egentligen?) och Zemeckis är kung på det här. Min favvo är Kontakt och även där används effekter på ett skönt sätt utan att sticka ut. Kom även att tänka på en scen ur Crouching Tiger Hidden Dragon där en kaststjärna under första halvan av sin flygfärd tydligen var på riktigt men sen blev datoranimerad sista halvan på sin väg mot offrets panna (fick veta detta på nåt extramaterial).
Jojjenito:
Å jag som trodde kaststjärnan var på riktigt hela tiden…
Och jag trodde den var datoranimerad hela tiden… eller inte. Grejen var att jag inte kan se bytet.
Älskar Forrest Gump! Vet inte varför, men jag kopplar alltid Forrest Gump med julen =) Men förutom fjädern så har Forrest Gump många andra imponerande scener, som när han träffar alla presidenter och andra historiska scener, som jag köper helt och hållet!
Jäkla sur att vi missade temat, massa saker har kommit emellan! Mitt uppe i en flytt =) Men jag hade nog tagit upp District 9, bara för att det är en sån grym sci-fi film men väldigt imponerade effecter. Och det som är intressant med effecterna är att studenter har hjälpt till för att dom hade så dålig budget.
Markus:
Visst kan den kännas lite julig, Forrest Gump. Håller med dig där. Håll koll här på bloggen på måndag annars, den kan kännas lite aprillig också 😉