Även om vi filmspanare gemensamt kan samlas kring samma genuina förkärlek för film så är vi väldigt olika varandra som personer. Alltså egentligen VÄLDIGT olika. Men det finns två gemensamma nämnare som procentuellt är skyhöga om man räknar på hela gänget.
1. Det är väldans många av oss som är födda i september.
2. Dom allra flesta av oss har filmintresserade bröder.
Eftersom jag är en av dom som passar in på båda dessa punkter tänkte jag utnyttja det idag, jag tänkte nämligen dra in mitt eget syskon i temat.
Min två år yngre bror Peter och jag är uppväxta i samma hus med samma totalt film-ointresserade föräldrar och trots att våra personligheter är (nu) och var (då) extremt olika så har vi blivit ända-in-i-benmärgen-filmnördar båda två.
Hur fan gick det till kan man ju undra? Jag har ingen aning, men så är det i alla fall. Och när jag upprymt frågade honom om han ville vara med och skriva detta inlägg trodde jag stensäkert att han skulle svara nej (eftersom vi tycker och tänker precis tvärtemot varandra i typ allt så är en bra idé i min hjärna inte nödvändigtvis supertoppen i hans) – MEN – tadaaaa – han sa ja! Direkt! Och när jag sa att han fick välja film så valde han film. Direkt!
Såhär kan det gå när en storasyster och en lillebror ska diskutera en musikal från 1986 som handlar om en köttätande blomma. Peters tankar har ”vanligt” typsnitt, mina tankar är kursiva.
Hur ska man förklara vad det här är för film för någon som inte har en aning?
Filmen som blev en musikal som blev en musikalfilm?
Smart! OCH sant. Originalfilmen kom ju redan 1960.
Yes.
När du föreslog filmen slog det mig att jag faktiskt inte sett den sen vi var små. Eller vad var jag, 14 typ när den kom. Jag var inte så superimponerad av filmen då, gav den en trea i min filmbok har jag för mig. Hur kommer det sig att du gillar den så mycket?
Jag har varit löjligt förtjust i den ända sedan jag såg ett klipp på filmkrönikan när den köttätande blomman Audrey II sjunger ”I´m a mean green mother from outer space”. Då var jag 12år.
Men….det kan väl inte bara bero på det? Ett litet klipp?
Nej, inte bara såklart. Är det den animatroniska Audrey II, som fortfarande är hundra gånger bättre än dagens CGI, som är så himla bra? Är det scenografin som får en att känna som att man är mitt inne i musikalen? Är det alla balla cameos? Rick Moranis som gör det Rick Moranis alltid gjort?
Det kan väl inte bero på Rick Moranis?? Fast….han var rätt charmig på 80-talet faktiskt. Rätt kul. Vad gör han nuförtiden?
Nä det är nog musiken som gör det, och framförallt Ellen Greenes sångröst. Kan någon förklara för mig hur i helvete en sån spenslig liten varelse kan ha sån pipa!?
Vad gör han, Rick Moranis? Har du nån koll? Vavava? Har du det??
Jag älskar Ellen Greenes nästan desperata röst! Så mycket nerv och känsla! Den rör mig på ett sätt som brukar vara reserverat för animerad film!
Jag släpper Rick Moranis, det är lika bra, jag får väl googla, haha. Men Ellen Greene säger du. Ja, hennes röst är desperat. Och ganska….ljus? Men jag måste säga att han som gör rösten till jätteblomman är rätt grym han med!
Okejrå, om du nu vill veta….det senaste jag läste om Rick Moranis att han bangade på en liten roll i Ghostbusters-remaken… Kan du släppa det nu? Men nu är det ju inte enbart en röst som gör detta till en film jag kan se om och om igen. Det jag listade innan bidrar naturligtvis till att göra Little Shop of Horrors till den underhållande lilla bagatell den är. Den är inte den bästa film som gjorts, men den är en film som alltid funkar.
Och vet du? Jag tycker du har RÄTT! Kors i taket va? Men filmen funkade! Jag som misstänkte att jag skulle bli uttråkad och tycka den var lite unken men det var helt fel.
Så till alla som läser detta: om ni inte redan sett den, gör det! Se den, lyssna på den, bli lite förälskade i Ellen Greene, avsky (och skratta åt) Steve Martin och tappa hakan över hur en docka anno 1986 kunde röra läpparna så snyggt!
Ja, otroligt snyggt faktiskt! Imponerande!
Och tycker ni slutet är för glättigt? Sök reda på det alternativa på youtube.
Vad får filmen för betyg av dig? Och vad vill du ha för betygssymbol? Du måste ju ha en egen ju!
Av mig får Little Shop of Horrors tre pyttesmå plysch-Rambo!
Och jag känner mig som vanligt lite snällare än du (hö-hö-hö) så för mig slår filmen över på en fyra, visserligen en ganska svag sådan men ändå en köttätande mysig fyra.
Peters betyg:
Fiffis betyg:
.
Idag skriver flera av mina filmbloggande vänner om samma tema. Klicka på deras namn för att komma till texterna.
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Har du inte sett den?
Filmitch
Movies-Noir
Jojjenito
Intressant spaning du har där. Jag stämmer in på punkt 1, men inte på punkt 2. Vad drar du för några slutsatser av spaningen? Du kastar ut en intressant liten ”bit” okommenterad! 🙂
Kul idé du körde på detta tema. Jag hade tänkt göra något liknande med mina syskon, mina tre systrar, men av olika anledningar flög inte den idén. Kul att du gjorde slag i saken istället.
Filmen i fråga har jag tyvärr inte sett så jag kan inte kommentera den.
Henke:
Slutsatser av spaningen? Vad gäller syskon så är slutsatsen kanske att det främjar filmnörderi att kunna dela denna hobby med ett syskon? Vad gäller att så många filmspanare är födda i september så tror jag mer på slumpen 😉
Jag håller med på punkt 2 då jag fyller i Juli.
Trevligt inlägg och tack för påminnelsen. jag har inte sett denna filmen och den kanske bör få en plats i musikalveckan?
filmitch:
Jag tycker absolut den borde få plats i musikalveckan. Kanske kommer du tycka bättre om denna än mitt förra förslag? 🙂
Stiligt grepp. Och då menar jag inte bara plysch-Rambo.
Carl:
Tackar! 🙂
Kul vinkel och underbar film! Scoret är guld. Skulle ha kört något liknande (såsom decemberfödd OCH filmbrorsutrustad) om jag bara kommit på det.
Sofia:
Men du…..du är ju född i september 😉
Jamen det var ju det jag skrev, Eller nåt… 🙂
”Mycket galnare – men det är sedan gammalt! ;-)”