Filmer där olika människors liv och öden vävs samman är alltid intressanta tycker jag. Ibland är filmerna riktiga mästerverk (som Short cuts och Magnolia), ibland jättebra (som Crash) och så finns det en hel hög som är klart sevärda (svenska Tic Tac).
Denna typ av film gör oftast vardagsrealismen rättvisa. Sällan skruvas handlingen till in absurdum, den vanliga vardagen är dramaturgisk nog, persongalleriet är för det mesta välbalanserat och varenda liten biroll blir en roll, inte en bi-dito. Jag gillar det. Formatet gör att det känns som en såpa i långfilmsformat, men en såpa där varenda darling måste killas för att alla händelser ska få plats.
I För kärleken är det främst fem personers liv det kretsar kring. Advokaten Karin (Tuva Novotny) som är gift med socialassistenten Moses (Peter Gardiner). Dom har ett stort dyrt hus, två döttrar och ett livspussel som är i princip oläggbart. Skådespelaren Håkan (Stefan Sauk) har än en gång åkt dit för rattfylla, TV-personligheten Bosse (Ulf Brunnberg) har fått sparken och blivit utbytt som programledare för ett program han lett i 20 år och Francis (Danny Glover) knackar dörr för att sälja handgjorda konsthantverk och drömmer om att få sin fru och sina döttrar som är kvar i Gambia att komma till Sverige.
Samtliga liv krånglar till sig, många på sätt vilken vanlig människa som helst med lätthet kan sätta sig in i och det är DET som gör För kärleken till en riktigt bra film. Alla gör det dom tror är rätt – för kärleken – sen kan kärleken vara sina barn, sitt jobb, sin partner, till alkoholberoende eller sitt oförställda ego.
Jag har den senaste tiden sett några svenska filmer som är väldigt mycket bättre än det mesta inhemska jag sett dom senaste åren. Det gör mig självklart glad men det får mig också att undra vilka TOMTAR som jobbar med marknadsföring för dessa filmer.
Att göra en insäljande affisch till Göta Kanal, Åsa-Nisse och Änglagård verkar inte vara nån match men ingen kan säga att postern till exempelvis Miss Kicki eller den här filmen får folk – eller mig – att gå man ur huse av nyfikenhet. Att svensk film skulle ligga på Östersjöns botten och samla plankton är inte sant, däremot är det lätt att tro det när det enda man ser är tidningsannonser och reklambanners för höhö-komedier.
Det här låter ju hur intressant som helst! Och Ulf Brunnberg och Danny Glover i samma film. Jag trodde inte märkliga skådespelarkombinationer kunde överraska mig mer efter att jag såg Viveca Lindfors och Joan Collins spela mot varandra…
BlueRoseCase:
På pappret är det ju en helt vansinnig samling skådespelare, det är ju knappt att det går att ta filmen på allvar, men jag blev mycket glatt överraskad.
Jag såg trailern på bio ett antal gånger och blev inte alls imponerad, men din recension rörde till det lite i min världsbild. Kanske får se till att kolla upp den ändå.
Den stora frågan är: Läspar Glover fortfarande eller har han blivit av med tandställningen?
addepladde:
Jag har bara sett trailern en enda gång och det var i och för sig ett tag sen men jag tycker inte den är riktigt representativ för filmen.
Glover har (mig veterligen) ingen tandställning men läspar, ja, det gör han. Litegrann. 🙂
Den är helt klart underskattad. Jag som många andra blev avskräckt av trailern sen tycker jag Peter Gardiner i huvudrollen är en urusel skådis och det är ganska tydligt varför Glover är med. Hans historia binds inte riktigt ihop på ett bra sätt med dom andra.
Jag tycker den faller in i subgenren global dramas dit jag räknar Hämnden, Mammoth, Babel osv. och den är klart bättre än Moodysons försök i genren.
Joel:
Global drama, det var en jättebra genresammanfattning och det verkar även vara en av mina favoritsubgenres eftersom alla dom tre filmerna du tar upp är fullpoängare hos mig. 😀
Men att du tycker Peter Gardiner är SÅ dålig…
Lite som TicTac alltså? Gillar filmer av den här sorten och ska kolla in den snarast.
filmitch:
Lite som en mix av TicTac och Crash, av den anledningen att en trafikolycka har en central roll i filmen.