Fan vad jag gillar uppstarten på den här filmen! Så jäkla smart!
En bil med en ensam kvinna vid ratten kommer körande på landsvägar, på små ensliga skogsvägar, genom byhålor, stannar vid vägkanten, tar en cigg vid en rastplats, naturen passerar fönstren och medmänniskor är en bristvara. Precis så är det i stora delar av vårt land och jag känner direkt igen mig. Alla vi som inte på allvar tror att det är ett likamedtecken mellan Sverige och den yta som befinner sig innanför Stockholms tullar känner igen sig och det är smart. Igenkänningsfaktorn är viktig i såna här filmer. Vardagsrädslan kryper sig på. Vem kan man lita på?
Malin (Sofia Ledarp) ska flytta norrut, varför vet jag inte riktigt men jag förstår att hennes bror gått bort. En underlig man i svart Cherokee (Kjell Bergqvist) har klara svårigheter med omkörningar och varför han hakat upp sig på just Malin och hennes hyrda flyttsläp vet jag inte heller men otäck är han.
Första tjugo minutrarna av filmen bygger upp en redig spänning och jag tar mig faktiskt en funderare på vad jag pysslar med. Jag sitter nämligen helt solokvist i biosalongen. Ingen kan höra mig skrika. Ingen kan höra mig ens gny om det skulle bli alltför läskigt. Jag sitter där jag sitter och mitt enda sällskap är ventilationstrumman som liksom visslar. Först tror jag att det är en del av ljudeffekterna i filmen men snart upptäcker jag att så inte är fallet. Sen retar jag mig på oljudet ett tag, sen skiter jag i vilket för Kjelle B på duken framför mig är ingen charmig kille. Han har döda ögon och det har jag aldrig sett hos honom förut. Är det linser? Kan han förställa ögonen så dom ser ut sådär? Dom är liksom gråstarrsgrå. Torra. Tomma. Uschochfyfan för att möta honom en mörk kväll i skum belysning. Och jag som ska gå till P-huset själv sen mitt i natten.
Det finns en hel del parametrar som är bra med Försvunnen. Det är ett enkelt men fungerande manus, det är tre huvudkaraktärer som spelas av toppenskådisar (Björn Kjellman är den tredje), musiken är bra, scenerna är förlagda till en del av Sverige som per automatik framkallar småklaustro hos oss storstadsbor (ingen Pressbyrå i närheten, ingen dygnet-runt-öppen McDrive, hallåååå) och sen är det skogen. Vilsenheten, utsattheten, paniken i att springa bland stockar, sten, barr och skit UTAN SKOR, sånt för jag hårdpuls av.
Det finns även delar som funkar mindre bra. Försvunnen lider nämligen av samma problem som Super 8, att när monstret väl gjort sig till känna så är det inte spännande längre. Luften går ur litegrann. I Super 8 tar det över halva filmen innan nerven går ur, i Försvunnen tar det bra mycket kortare tid. Det är egentligen mitt enda klagomål med filmen, det PLUS att filmen i mitt tycke är ganska exakt tre minuter för lång. Jag gillar inte slutet. Hade filmen varit fransk hade den aldrig slutat så.
Jag tänker inte ge mig på en spoiler, jag säger bara SE FILMEN och berätta gärna sen vad DU tycker.
Instämmer GÅ OCH SE!
Attans, lyckades ju nästa se den här filmen gratis på Malmöfestivalen – men skippade den i sista sekund. Men med GÅ OCH SE x 2 så får jag väl överväga att se den mot betalning då. 🙂
Definitivt! To bad att du inte såg den i Malmö och skrev ett tokhyllningsinlägg som gjorde att folk vallfärdade till den. Hahaha
Plox:
Jag tror att du skulle ha fått läsa GÅ OCH SE på många fler bloggar om det var så att fler faktiskt gick och såg den.
Det är en helt okej film som helhet och bitvis både lysande och riktigt spännande så det finns liksom ingen bra anledning att inte se den 😉
Nu blev jag ju nyfiken på den här igen! Såg en trailer för den och tyckte det verkade spännande, men det hela föll på att jag inte kunde föreställa mig Kjell Bergqvist agera i det sammanhanget. Så tack för att din recension ändrade på den fördomen!
BlueRoseCase:
Han är så bra, så bra här. Han spelar inte sin ”gamla vanliga” roll, han gör det så jäkla snyggt med så små medel och det är nog därför han funkar som otäcking. Jag tycker absolut du ska se filmen 🙂
Hmm, man kanske ska ta och se den här i helgen. Jag menar hur dålig kan den vara om den får en trea av Fiffi? 😉 Jag såg en trailer för den när jag var bio senast och tänkte att ”nej, den här behöver jag inte se”. Men eftersom jag gillar att se svenska filmer, faktiskt se dem utan att såga dem osedda så kan det bli ett besök. Kanske kör en combo med Apflickorna och Försvunnen.
Jojjenito:
Vilken bra idé! 🙂 Jag fick precis reda på att jag ska gå på opera (för första gången) i helgen och helt ärligt så hade jag gärna bytt med dig. Jag blir typ stissig efter femton sekunders operaröstgalande så det blir nog en annorlunda upplevelse det där. Kanske blir det Apflickorna efteråt. Undras om den går som nattbio? 😉
Det blir nog inte Försvunnen tyvärr. Den går på fel salonger (en salong inne i stan annars ute i Täby och vid Kungens kurva, jaha…) och på fel tider (för sent). Kritikerhyllade Apflickorna däremot går överallt, alla tider, typ. Nu hade iofs Aplickorna premiär en vecka senare men ändå. Det ligger nåt i vad Joel är inne på om att man helt enkelt inte satsar på mer kommersiella filmer. Om en filmen däremot åkt runt på festivaler världen runt ja då satsar vi…
Jojjenito:
Jo, det är klart att Försvunnen inte är en publikdragande festivalfilm på DET sättet men liknande filmer med amerikanska förtecken går ju faktiskt bra på bio. Spännande och ganska enkla historier om folk som försvinner finns det många exempel på (Spårlöst försvunnen med Sandra Bullock, Jeff Bridges och Kiefer Sutherland för att säga en).
Fasiken, det var fler som såg enmansföreställningen Buried med Ryan Reynolds än som sett Försvunnen och då var han ensam i en fucking trälåda i 90 minuter. Men, han pratade engelska 😉
Det här lät ju riktigt intressant men jag väntar nog på DVD:n, ödemarksthrillers brukar kunna vara effektiva.
Opera är inte helt fel men det beror ju mycket på kompositör förstås…
Sofia:
Jag tror den funkar alldeles utmärkt även på DVD.
Återkommer om vad jag tyckte om operan 😉
Sofia::
Nyss hemkommen från ”manga-föreställningen” av Madame Butterfly på Folkoperan och det enda jag kan säga av egentligt värde är att operapubliken inte är ett dugg jävla bättre än biopubliken vad gäller att INTE KUNNA HÅLLA TRUTEN under föreställningen. Hade ett par bakom mig som försökte lösa hela sitt fucking vardagspussel under dessa två timmar.
Hade även en medelålders kvinna ett par rader framför mig med väldigt kort top och en härlig svennig svanktatuering i gotisk stil med texten CARPE DIEM. Världen är liten 😉
Sånt där blir man ju helt tokig på (paret bakom). Apropå det, har du läst om Hanne Kjöllers upplevelse på Stadsteatern där hon såg Djungelboken:
http://www.dn.se/ledare/signerat/stadsteatern-djungelns-lag-pa-balkong-och-i-salong
Nu var det ungdomar en del av del hela men vad höll lärarna på med? Nu låter jag som nån fanatisk kristen högerpolitiker från Texas men… jag fattar inte vad sunt förnuft och hyfs tagit vägen?!
Jojjenito:
LEIF ANDRÉE FOR PRESIDENT!
Mer sånt! Mer civilkurage från dom som står på scen. Om vi som sitter i publiken blir så störda, hur störda ska inte dom bli som står där och faktiskt försöker göra sitt jobb? Jag blir helt VANSINNIG på sånt här beteende och nu gäller det inte inte bara ungdomarna i salongen (syftar på DN-ledaren nu) utan ännu mer på lärarna. Vad är det för fel på dagens lärare? Vad är det för jäkla meserier?