Jag kan inte låta bli, jag fortsätter tjata om det fantastiska filmåret 1988.
Frantic var en fullständig fullpoängare för mig när jag såg den på bio. Jag var som hypnotiserad, jag tyckte den var spännande nästintill bristningsgränsen. Så väldigt otäckt med en fru som bara försvinner i en stad där han inte ens förstår språket, så tänkte jag då. Nu tänker jag vilket sammanträffande att den här filmen ligger i brevlådan samma dag som vi diskuterat Emmanuelle Seigner på jobbet och hur usel hon är i Bitter Moon.
Bitter Moon ja, den andra filmen av Roman Polanski med Emmanuelle Seigner i en av huvudollerna. Frantic var den första och hon är lika dålig här men jag misstänker starkt att Polanski såg andra grejer i Seigner som jag inte ser och jag är säker på att jag har rätt eftersom dom gifte sig året efter. Dom är fortfarande gifta och har två barn ihop, Morgane och Elvis Polanski. Är inte det sistnämnda ett riktigt artistnamn då vet jag inte vad som är det, jag har i alla fall inte hört nåt bättre sen Robinson-Buba var i farten.
Frantic var det ja. Thrillern som var så spännande 1988 och som känns så blek 2012. Alla planteringar jag inte såg då skriver mig på näsan nu, Harrison Ford som var så fantastisk då tycker jag mest bara är…hemtrevlig. Frugan ser ut att vara trettio år äldre än honom och Emmauelle Seigner är såklart med för att vara sääääxxy men hon funkar inte på mig. Om hon dansade styltigt i Bitter Moon så är det ingenting mot hur hon dansar här.
Jag känner hur hornen växer ut i pannan men jag känner också att jag är en smula orättvis nu. Frantic är på inget sätt en dålig film, den är bara sämre än jag mindes den. Roman Polanski är en intressant regissör men kanske ännu mer intressant som människa. Vilket liv han levt, vilken bra film det kommer bli när han inte finns längre. Han är blott 165 cm lång men han är ändå en av dom största, på sitt sätt.
Filmen när jag såg den 1988:
Filmen när jag såg den 2012:
Dämn. Ve och fasa över att se om filmer som man älskar bara för att inse att de inte alls är så bra. Hehe, jag börjar samla på mig sådana jag också. Kommer en revy i framtiden på samma tema…
Henke:
Hade jag sett Frantic för första gången nu hade jag nog inte blivit besviken men gett den en trea. Nu känner jag mig – såklart – lite besviken, men det är ju bara dumt.
Åh nej, Frantic är 4/5, så är det bara 😉 Har alltid haft en plats i mitt hjärta och det är en riktig mysthriller. Harrison funkar, intrigen gillar jag, musiken av Morricone är bra, Paris är trevligt och jag tycker ändå Seigner är ok, även om hon inte direkt är bra.
Vet inte om du tänkt på det, men Unknown med Liam Neeson är en jättekopia på Frantic. Detta störde mig ganska mycket när jag såg nämnda film, speciellt som den är sämre också…
Movies-Noir:
Varför är det bara så? Och hur många gånger har du sett den? Och hur nyligen?
Jo, jag tänkte på likheterna med Unknown när jag såg den men den är ju rent hemskt dålig…
I mitt tycke är det bara så 😉 Men så har jag haft den som en liten favorit sen barnsben. Och jag har sett den många gånger (många gånger är mer än tre i min värld, men denna har jag sett många gånger mer än så). Senast var något år sen, så det är inte prat om tio år eller liknande.
Grejen är den att jag uppskattar 80-talet och det är inget som tappar sin charm i mina ögon. Jag brukar ofta prata om känsla i filmer och det har den här gott om. Den lever mycket på det och det tar jag varje dag framför 90% av det som släpps idag och saknar känsla.
Vad kom ni fram till på jobbet ang. Bitter moon? Det är min favoritfilm av Polanski – varför vet jag inte riktigt för det har verkligen inte med skådisarna att göra.
Frantic är var och förblir en typisk trea i min bok.
filmitch:
Vi tre som diskuterade filmen kom fram till samma sak: att filmen har nåt – ”det” – som gör att vi tycker den är bra fast vi inte riktigt vet varför och att för att spela en tjej som kan sexydansa så dansar Emmanuelle sjukt styltigt.
Då kom ni alltså fram till samma sak som jag. Märklig film…..
Alltid farligt att återbesöka gamla favoriter… Bitter Moon förstod jag mig inte alls på och av någon anledning har jag alltid jämfört Frantic med Witness. Kanske för att jag såg Frantic mycket senare och hade alldeles för stora förväntningar på den? Eller också är det Polanskis fel…
Sofia:
Kan man inte skylla på att det är bögarnas fel kan man ju alltid dra till med Polanski 😉
Ja, när jag tänker efter är nog det mesta Polanskis fel…