Har du hästminne kanske du minns att jag redan skrivit om den här filmen, har du inte det så spelar det ingen roll, jag skriver ju om filmen i alla fall. Jag har nämligen sett om ALLA Fredagen den 13:e-filmerna och recensioner om den galne mördaren med hockeymask kommer droppa ner på fredagkvällarna här på bloggen lite oannonserat till och från som stoooooora bloooodiga filmpööööölar.
Fredagen den 13:e är en av dom största och mest kända skräckfilmsfranchisen som finns och under 80-talet var den så stort att det knappt är fattbart. Det som inleddes 1980 med den första filmen började egentligen redan 1957 då en pojke vid namn Jason Vorhees drunknade utanför Camp Crystal Lake. Sommaren efter blev två ungdomar brutalt mördade på samma camp och den stängdes. För evigt, trodde nog byinvånarna som var helt säkra på att det vilade en förbannelse över hela stället och dom var både förvånade och oroliga när husen restaurerades för att åter användas som sommarläger. Ungdomarna anlände en efter en och blev inte det minsta skrämda av invånarnas genuint omtänksamma råd att ge sig av, åka hem, strunta i sommarjobb och helt enkelt bara fly. Dom vill ju bara bada, röka gräs, spela monopol och knulla.
Det här är verkligen en skräckfilmsklassiker som egentligen borde stavas med stort S. Den har ALLT. Schysst uppbyggnad, kittlande spänning, snyggt gjorda effekter (av Tom Savini), otäck musik, bra story, trovärdigt agerade och hormonstinnskorkade unga vuxna och det där scha-scha-scha-ah-ah-ah-ljudet som fortfarande kan skrämma skiten ur mig om nån viskar det i mitt öra vid fel tillfälle. Det här är helt enkelt en måste-ses-film för alla som tycker om skräckfilm som genre.
Originaltitel: Friday the 13th
Produktionsår: 1980
Regissör: Sean S. Cunningham
Jason: Ari Lehman
Bodycount: 9 döda
Mest minnesvärda scen: Slutet. Fy fan alltså.
Mums detta är en resa jag gärna hänger med på 🙂
Såg första två filmerna på bio – bodde då i skogen och var tvungen att cykla hem ensam i mörkret – troligen hade jag kunnat ge Tour de France cyklisterna en match.
Håller med om slutet – hoppar fortfarande till än idag även om jag vet vad som ska hända.
Ang. scha-scha-scha-ah-ah-ah såg jag i en dokumentär att det tydligen ska vara kill kill ma ma ma iofs ganska logiskt men svårt att höra.
filmitch:
Vad kul att du hänger med till Crystal Lake varje fredag tre månader framåt. Jag kan behöva sällskap för att ta mig helskinnad därifrån 🙂
kill kill kill ma ma ma? Det går banne mig inte att höra. Jag kör på min variant, den har funkat i trettio år 😉
Jag gillar flera klassiska skräckfilmer, men denna har jag aldrig fastnat för. Börjar dock bli dags att se om den 😉 Gav den nog max en trea, troligen en svag sådan senast jag såg den för flera år sen. Men jag gillade t.ex. Terror på Elm Street klart mer än gången innan jag såg den så inte helt omöjligt att det blir en höjning även här.
Movies-Noir:
Det kan vara så att man behöver ha sett filmen för första gången när man är ”för liten” för att verkligen uppskatta den (som jag gör) men jag tycker den håller otroligt bra och jag tycker fortfarande att det är en solklar fullpoängare i den här genren. Se om den. Du kommer nog inte bli besviken 🙂
Den är fin 🙂 Fun fact: Scha-scha-scha-ah-ah-ah-ljudet är egentligen två ord, ”kill” och ”mom”. Ki-ki-ki-ki ma-ma-ma-ma. Läste en artikel där Harry Manfredini förklarade hur de gjorde det idag megakända temat 🙂
Vrångmannen:
Har du också läst det (titta lite längre upp bland kommentarerna får du se ;)). Men inte tusan går det att höra varken Kill, ki, mom eller ma?
Gah! Jag är för snabb.brukar alltid läsa kommentarerna men hoppade det denna gång 🙂 Skönt nördigt att det finns en förklaring till ljudet och visst, det går fasen inte att höra ens när man vet om det 🙂
Loverly, både fredagsfemma och fredag den 13:e! Klart jag hakar på. Enda ”bristen” i min upplevelse av den här filmen torde vara att jag i likhet med Halloween såg den lite för ”sent” och därmed blev tex slutscenen inte riktigt så överraskande som den skulle ha varit när det begav sig.
Sofia:
Jo, det kan vara ett minus för filmen såklart men tycker du filmen är okej ändå?
Alltså, den är superrolig och supercharmig men inte särskilt läskig. Tycker jag då.
Jag såg filmen för första ggn för bara typ fem år sedan. Tyckte det var en helt okej film. Jag gillar ”Elm Street” mer pga fantasin, men F13 är nog i allafall bättre än Halloween. Nåja, det där med rysare är nog i mångt o mycket en smaksak. Svårt oxå att försöka hålla sig hyfsat objektiv när det handlar om sitt eget personliga förhållande till chockeffekter.
David:
Visst är det en smaksak. Skräckfilm är ju ungefär lika personligt som komedier, svåra att rekommendera. Mycket svårare än thriller och drama tycker jag.
Tror du har rätt. Och sen beror det så mycket på vilken stämning man är i och åldern. När man ser en skräckfilm alltså.
Jag ser helst på skräckfilmer och bland skräckfilmer är slashers favoriten. Jag har sett Friday The 13th-filmerna x antal ggr. Jag har skrivit om filmen här:
http://mickemovie.bloggagratis.se/2010/02/19/2571235-1980-friday-the-13th/
Micke:
Nu har jag sett filmen du tipsade om i en kommentar härom veckan. Recension på den kommer någon dag under min skräckfilmsvecka (28 okt – 3 nov) 🙂
Menar du I Spit On Your Grave 2?
Micke:
Japp!