Fredagsfemman #150

5. Blåa ögon-ballongen som brast

Dom två första avsnitten av den politiska SVT-serien Blåa ögon var bra, det började intressant, det gav mersmak. Så kom del tre och ballongen sprack och den sprack rejält. Flera rent KORKADE scener, alltför icke-trovärdiga i en serie som denna och nu tappade den mig. Jättetråkigt och framförallt klantigt av manusförfattaren. Är det nån som läser detta som sett serien?

.

.

.

4. Bara två söndagar kvar i år…

…och därmed bara två filmer kvar i mitt tema som handlar om svensk film. Det kändes som ett jätteprojekt när jag drog igång det första söndagen i januari i år men det har flutit på nästan obegripligt enkelt. Jag har sett en hel del jättebra film, en hel del superkass film och en hel del mittemellanfilmer och framförallt slås jag av att jag fortfarande tänker ”det är bra för att vara svenskt” så ofta. Jag tänker så och jag kan inte riktigt rå för det. Jag jobbar på att göra mig av med uttrycket, det känns så onödigt och förlegat, men samtidigt är det till viss del….tyvärr…sant. Är det nån som är sugen på att ta vid stafettpinnen och köra ett svenskt-film-tema nästa år? Kom igen nu!

.

.

.

3. Steve Carell

Idag har Foxcatcher premiär. Jag tycker väldigt mycket om den filmen. Många andra gör också det. Många tycker även att den är dålig, seg och tråkig. Det bästa är – som vanligt – att se filmen och bilda sig en egen uppfattning men helt klart är det så att Steve Carell spelar en rollfigur – är en karaktär – man aldrig sett honom spela förut. Om det inte vore ett såpass starkt filmår som det ändå är så skulle jag ha gissat på oscarsnomineringar för hela trion Carell, Channing Tatum och Mark Ruffalo. Nu kanske det bara blir en: Steve Carell.

.

.

.

2. Blade Runner på IMAX!

Alltså, wow, kollabarakolla! För nån vecka sedan specialvisades Blade Runner: The Final Cut på IMAX i London, en slags försmak för vad som komma skall. I april 2015 kommer den nämligen upp på IMAX lite överallt. APRIL 2015! Bygg fort som faaaaan ute i Solna nu så vi alla får chansen att se denna film i detta ultimata format!

.

.

.

1. Det fantastiska livet

I söndags skrev Fredrik Wikingson en artikel i DN som knäckte mig totalt. Den knäckte mig så tillvida att det kan vara den bästa artikel jag någonsin läst. Den handlade vid första anblicken om Bob Dylan-konserten i Philadelphia, när Wikingson fick uppleva en spelning alldeles ensam i publiken med Bob Dylan på scen. Men vid andra anblicken och tredje och fjärde handlar texten om livet, om det fantastiska, underfundiga, fina, överraskande, galna, det fascinerande i att faktiskt aldrig någonsin kunna veta vad som väntar en, vad livet har att bjuda på. Jag får det till att texten är en summering av vad som kan hända när flera till synes oviktiga handlingar tillsammans blir till något större, när många myrsteg blir till en sträcka man aldrig trott sig orka gå om man sett målet framför sig på direkten, när man som av ett trollslag får vara med om något väldigt speciellt och unikt.

Plötsligt händer det, det där man aldrig trodde sig få vara med om. En dröm går i uppfyllelse, ett mål nås, det kom en chans flygande och rätt person tar tag i den och gör något bra. Det händer inte bara Fredrik Wikingson. Det kan hända dig, det kan hända mig, det kan hända alla. Det är det som är det fantastiska med livet.