Fredagsfemman #160

5. Oscarsgale-abstinens? Kolla in BAFTA. Igen.

Jag är inne i nåt jävla gråt-mode just nu och det vetefan vad det beror på. Jag har nån form av överskott på saltvatten i kroppen, jag behöver gråta, förmodligen är det inte klurigare än så. Dom senaste veckorna har jag klickat mig in på SVTPlay och tittat på BAFTA-galan jag vet inte huuuuur många gånger. BAFTA är alltså Storbritanniens variant av Oscarsgalan kan man säga, fast mindre bajsnödigt, varmare och mysigare. Har du missat årets BAFTA-gala kan jag inte göra annat än att påminna om att den finns att se ända fram till 10:e mars, att jag antagligen kommer se den flera gånger till innan dess och att tårarna kommer fortsätta strila nerför kinderna. Det är ett gissel det där med att vara lättrörd men det är så fint när alla är så himla glada.

.

.

.

4. De arbetslösa

Jo vi kan, vi kan visst göra actionfilm i Sverige! Det är konstigt det här, kortfilmerna som visas på youtube under namnet Poesi för fiskar innehåller mer, fler, maffigare, köttigare actioneffekter än vilken ”vanlig” långfilm som helst. I måndags släpptes veckans film som jag tycker är en av dom allra bästa: De arbetslösa. (<— Kolla in den genom att trycka på länken, 9 minuter och 27 sekunder har du väl tid med? )

.

.

.

3. Even if I´m loud it doesn´t mean I´m talking to you

Grammisgalan i onsdagskväll gav mig årets hittills näst största och coolaste musikupplevelse (den största och coolaste kommer jag skriva om om ett par veckor). Men…på riktigt nu….Tove Styrkes nya låt är nåt så inihelvete bra att jag får såntdär bubbligt dubbelstuds i hjärtat och bara vill fuldansa. Här kan du se uppträdandet och samtidigt höra låten. Bra va? Tänk vad den där flugan internet kan vara bra att ha till mycket.

.

.

.

2. Ur spår!

Svenska VM-guld och larvigt imponerande norrmän i all ära men skid-VM i Falun är så mycket mer än så. Du har väl inte missat att Filmspanar-Cecilia är på plats i Falun och spelar in alternativa VM-magasin för Dala Demokratens räkning tillsammans med….kommer ni ihåg honom….Heavy, ja precis, ena halvan av Hjalle & Heavy som var med i På rymmen på TV4 när det begav sig, när det fortfarande fanns telefonhytter att gömma sig i. Här handlar det om skoter-backhoppning, här guidar dom turister och kör av vägen och här raggar fulla norrmän på den kvinnliga programledaren. Och mer magasin finns det om du får mersmak. Vilket du kommer få, aj pråmis.

.

.

.

1. Att vara den allra bästa man kan bli

Jag tror att det bästa man kan göra för att må bra och nå nån form av personlig framgång här i livet är att tänka ”vad är jag bra på, vad tycker jag är roligt”. Sen när man tänkt på det ett tag försöker man komma på ett svar och sen kämpar man som en dåre för att bli så bra som möjligt på det man kommit fram passar en själv. Ibland lyckas man bli bäst i unga år, som Charlotte Kalla och Carolina Klüft, ibland tar det längre tid. För dom flesta av oss hittar vi rätt nånstans i mitten av livet men det är inte försent förrän allt är över. Brendan Gleeson fyller 60 år i år och han började spela in film när han var 34. Ganska sent alltså, filmdebuten. Kanske tänkte han ”vad är jag bra på, vad tycker jag är roligt” 1989 och 26 år senare har han nått sitt mål. Idag har Calvary premiär på bio (i Stockholm) och Brendan Gleeson är magisk. Just precis nu är Brendan Gleeson den bästa skådespelare Brendan Gleeson kan bli.

.

.