5. Over-the-top-skräckisar-med-extra-allt
Jag erkänner, jag gillar såntdär överdrivet äckelslafs som vettiga människor med hjärna och urskiljningsförmåga ratar som pesten. Jag kanske inte tycker det är dom mest otäcka av skräckfilmer men jag drivs av att utmana mig själv och kolla var gränsen går för hur mycket äckelpäckel jag kan se utan att blunda eller stänga av. Hittills har jag inte hittat gränsen och jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt, jag vet bara ATT den finns. Nånstans. Frågan är var?
.
.
.
4. Seriemördarfilmer-med-mördare-med-huva-eller-mask
Att inte kunna se ögonen på människor är otäckt tycker jag. Personen förvandlas till nån form av ”det” och ett ”det” kan rymma precis vad som helst, ett monster, en mördare, en vanlig simpel idiot – eller en kombo av dessa tre. Otäckt alldeles oavsett. Det här med masker är nåt som nästan överanvänds i skräckfilmer men uppenbarligen är det många fler än jag som blir rädda för Mike Myers, den där svarta grejen i Sinister, Jason, dom där med djurmasker i You´re next eller andra masker i Strangers eller varför inte Leatherface.
.
.
.
3. Homeinvaderfilmer
Mitt hem är min borg och fan ta den som försöker paja tryggheten jag känner när jag är hemma. Därför är det inte särskilt svårt att känna paniken som rollfigurerna känner i homeinvaderfilmer när deras hem och trygga vrå invaderas av vad-det-än-må-vara av kidnappare, mördare, våldtäktsmän, annat löst folk och psykopater.
.
.
.
2. Gravidskräckisar
Alla som någon gång varit gravid vet att under vissa perioder kommer det mardrömmar som ett brev på posten. Alltså, nu snackar vi inte mardrömmar-mardrömmar, såna som vanliga icke-gravida människor har, nä nu snackar vi JAGSMÄLLERAVMARDRÖMMAR, JAGVAKNARIMITTEGETSVETTMARDRÖMMAR (och madrassen kommer aldrig torka igen), HJÄRTATSPELARKONGASMEDSIGSJÄLVMARDRÖMMAR, ja, såna som alltså utgår ifrån att det som växer i ens mage inte är av denna värld. Det kommer bli knas helt enkelt, det är den känslan man lever med i nån vecka efter att en sådan dröm slagit till med full kraft. Därför är gravidskräckisar något av en ”favorit” för mig (ja jag är weirdo). Blivande mammor är både dom mest utsatta av personer OCH dom starkaste och detta resulterar ofta i riktigt bra och otäcka skräckfilmer. Och riktiga barn förstås.
.
.
.
1. Läskiga-djur-under-vatten-skräck
Jag veeeeeet, jag är tjatig, men jag kan inte tjonga upp någon annan subgenre än denna på första plats för det här är den enda skräckfilmsgenren som får mig att fungera som en bättre begagnad slamsugare när det kommer till att leta upp all skit som finns. Jag blir också – ofta – genuint rädd för dessa filmer även om kvalitén kan ha en hel del i övrigt att önska.
.
.
Idag är det en speciell dag för det är skräckfilmsveckefredag och därför hänger både Filmitch och Sofia på och gör alldeles egna listor!! Och klockan 15 dyker det upp ännu en skräckfilmsrecension på våra bloggar.
Härligt galna klasser!
Möjligen kan jag ibland styra undan från de värsta exemplen i kategori nr 5…då de ofta sällan (aldrig) ens har en story utan bara är ute efter att stapla äckelpäckel på varandra. Då kan det ofta bli meningslöst.
I övrigt…top notch!
Ha en Go Helg! 🙂
Steffo:
Att se äckelpäckel är en annan typ av skräck. Man blir liksom rädd för sig själv, för att man sitter och tittar på det där vidriga klafset 😉
Ha en fortsatt skön söndag 🙂
Respektabel lista. Möjligen ligger det något i identifiering, för det är kanske #2 som jag inte riktigt kan bli skrämd av. Eller också beror det på att jag upplever en helt vanlig graviditet som den utlimata skräcken 🙂 Skulle nog kanske säga att det främst är dina #4 och 3 som funkar för mig också.
Sofia:
Vad gäller nummer 2 så finns det nog många som håller med dig där 😉
Bra val enda som jag kan finna lite trist av dina fem val är nog din femma då det oftast sker att klegget och kladdet får gå före storyn.
Annars hade vi två överlapp.
filmitch:
Det är det som är det härliga med en film som tex Hostel, den lyckas kombinera klegg, kladd och story 😉