Fredagsfemman # 30

5. Kolbjörn Skarsgård

Det är bara att vänja sig. Det nyaste barnet i Stellan Skarsgårds barnaskara (sju pojkar och en flicka) har fått namnet Kolbjörn. Stort av Stellans brittiska fru Megan att gå med på detta men då knatten ska kallas för Kol antar jag att dom inte lär uttala det som kål utan cool.

 

 

4. Charlotte Rampling

Charlotte Rampling är en såndär skådespelare som liksom alltid funnits men som alltid får för lite cred för det hon gör. På senare tid har jag sett henne i Melancholia och Never let me go men hon hade faktiskt en roll i TV-serien The Avengers redan 1967 och däremellan har hon gjort närmare hundra filmer. Den senaste heter Jag, Anna och har biopremiär idag.

 

3. Kvarteret Skatan

Äntligen finns Kvarteret Skatan reser till Laholm på DVD! Väntan har varit lång och svår men nu finns den. Rolig film det där, det kommer att ses ofta och gärna härhemma. Finns även på både Headweb och Voddler.

 

2. Victoria Salong 5

Jag har aldrig förstått det här med att betala fullpris för en biobiljett och sen tvingas se den i en cigarrlåda, inte när det finns gigantiska salonger där ljudet bara dundrar och närbilder som blir otäckt nära alldeles bredvid. Det tog över trettio år av biobesökande innan jag fattade grejen med små biosalonger, att det i sina bästa stunder är som att sitta hemma hos någon och titta på film och att det är lättare att få ihop en kompisgäng till en biosalong än till någons vardagsrum. Victoria på Götgatan är ett vattenhål för småsalongsmys, Salong 5 är fantastisk och Salong 7 är mycket god tvåa.

 

1. Glädjen med att ha halvstora filmintresserade barn

Att vara förälder innebär att det är en del år som går då filmfokus ligger på ”höjdare” som Svamp-Bob Fyrkant, Tigers film och Barnkanalens tecknade utbud. Det är lätt att drabbas av panik och känna att det inte är en period utan något konstant som kommer fortgå till tidens ände. Så är det inte. Tiden går fort. Schwiiiip sa det och nu är det jag som får tjata på att vi ska se animerad film ibland (Happy Feet 2, hallåååå!!). Men det bästa av allt är kvällarna då dom själva får välja film och dom väljer nåt som JAG vill se fast dom inte vet innan vad JAG vill se, vi tycker liksom lika. Det är fantastiskt när filmsmaken går omlott och åldersskillnaden på tjugofem år inte märks av alls. Om det fanns en mätare jag kunde koppla till hjärtat som mäter glädje så skulle den slå i botten dessa kvällar. Älskade barn, ni är så jävla bra!

 

10 svar på ”Fredagsfemman # 30”

  1. 2. Visst, det har inte med filmen i sig att göra. Men det är en sån skillnad, tycker jag, när man äntrar det röriga biokomplexet Sergel jämfört med en mindre biograf. På Sergel är det som att gå in i ett nöjesfält. Popcorn på golvet, långa köer överallt, yngre jobbiga ungdomar osv osv. Även när man sitter på de spacade stolarna i biografen undrar man när skyddsbältet ska dyka fram. Därför känns det alltid mer ”äkta” med en mindre biograf. Trots den ibland bristande komforten eller de mindre filmdukarna.

    Har alltid gillat just läget där Victoria ligger och den gamla interiören. Salong 1 är tyvärr tämligen trång. Salong 2 däremot är mysig om man inte har oturen att få samma stolsgrannar som jag fick igår (skrev om det här: http://danandersson.blogg.se/). Tack för tipset! Ska våga mig på de mindre salongerna! 🙂

  2. Rampling dök även upp i Zardoz en där man kanske inte skulle känna sig lika stolt av delta i 😉 men båda filmerna du nämner är mkt mkt bra.

  3. 4. Charlotte Rampling vann Stockholm Lifetime Achievement Award 2008 på filmfesten så helt utan cred har hon inte varit. Men kul att du lyfter upp henne.

    2. Henkes Salong 1 då? Kan det bli mysigare?

    1. Henke:
      4. Jag och Stockholms Filmfestival är som du vet inte jättetajta kompisar (än) så det där hade jag ingen koll på. Men det är en värdig vinnare måste jag säga.

      2. Du har rätt. Det kan inte bli mysigare än så. 🙂

  4. 5: De kanske vill ha Göteborgsvarianten och köra hårt på ”Kålle”?
    2: Jag har alltid gillat små biosalonger om bara tekniken är i paritet med stora, mest ljudet förstås. Det ska kännas i bröstbenet…
    1: Skulle möjligen vara ett pro-argument för min del när det gäller barn. Än så länge överväger dock contra-argumenten 🙂

    1. Sofia:
      1. Visst finns det en del contra-argument, det kan jag hålla med om, men jag måste säga att pro-argumenten väger över – i alla fall för min del. Och tur är väl det. Det är svårt att hävda ångerrätt 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.