2013 ser ut att bli ett väldigt intressant filmår. Det finns massor – och jag menar MASSOR – med filmer jag ser fram emot sådär så det pirrar i magen. Idag har jag valt ut fem som sticker ut lite extra och som inte är dom självklaraste valen (Iron Man 3, Monsters University, Man of steel, This is 40, Zero Dark Thirty, Oblivion och Pacific Rim finns till exempel inte med på listan). Klickar du på filmens titel kommer du till trailern.
När Pedro Almodovar gör nåt nytt så stannar jag upp en smula, tittar, lyssnar och tänker ”vad äääär det här?”. Så tänker jag nu med när jag ser trailern med dom homosexuella flygvärdinnorna (stewarts?) som mimar till Pointed Sister´s gamla hemska slagdänga I´m so excited. Och ja, jag ÄR excited. Efter The skin I live in är Almodovar mer intressant än någonsin tycker jag.
4. Side Effects
Det är nåt med Steven Soderbergh som gör att jag liksom aldrig riktigt ger upp hoppet om honom hur menlös och tråkig han än är som regissör. Det blixtrar ju till ibland och stundtals kan det bli riktigt bra. Med Rooney Mara, Jude Law, Channing tatum och Catherine Zeta-Jones i rollistan känns Side Effects riktigt intressant. Ett medicinskt överdosdrama.
3. Dark skies
Insidious och Sinister (och i viss mån Paranormal Activity, fast jag har inte sett alla delarna för mina nerver la typ av efter tvåan) har gett mig mersmak på lite mer lågmälda skräckfilmer, såna som får huden att frysa till is och som liksom inte släpper i tanken även om man försöker tvinga bort dom när man ska sova och släcka lampan men tycker hux flux att det är heeeeelt okej att sova med lampan tänd trots att det blir svinvarmt i pannan och jätteljust under ögonlocken. Dark Skies verkar vara en sån film. I alla fall på pappret.
Ojoj! Mark Ruffalo, Mélanie Laurent, Jesse Eisenberg, Isla Fisher, Morgan Freeman, Michael Caine och Woody Harrelson i en trolleri-och-bankrånar-thriller. Jag tycker det här bådar gott!
1. Mama
Hade jag gjort en längre lista och enbart gått efter kärlekskänslor och hjärtfrekvens så hade Pacific Rim legat på första plats. Nu valde jag bort dom största blockbustrarma men jag valde för den skull inte bort Guillermo del Toro. Denna fantastiske man är visserligen bara filmen Mama´s producent men trailern ger mig en del Toro-känsla som jag inte kan bortse ifrån. Mörk, snygg och jävligt läskig, lite som Javier Bardem i No country for old men.
Härligt med lite annat att se fram emot! Börjar bli lite tjatigt när man läser att folk ser fram emot ”Django Unchained” eller ”The Master”. Tycker, för övrigt, att du fångade grejen med Soderbergh ganska bra i de där orden. Det finns något, men jag vet inte heller vad det är.
dan:
Dom där storfilmerna är ju så uppenbara. Dessutom är flera av dom gjorda 2012 😉
I och för sig. Det blir lite skevt när man ska snacka om amerikanska filmer som oftast har Sverige-premiär långt efter att de gått och vunnit (eller gått miste om) flera Oscars. Antagligen är det ett PR-trick för att Europa ska veta i förväg om vad de ska tycka är bra film.
dan:
Så kan det nog vara, åtminstone känns det så. Jag förstår liksom inte vitsen med premiärtänken annars. Fast jag tycker det är väldigt trist när dom stora oscarssnackisarna – och ibland även vinnarna – får premiär här efter själva galan.
1 – 3 väcker alla mitt intresse. Almodovar har jag inte kommit in i ….än. Har hans senaste liggandes här men har inte sett den……än. Soderbergh är ömsom vin ömsom vatten men brukar se hans filmer förr eller senare.
filmitch:
Har du den hemma men inte sett den? Ojoj. Coolt! Du har du en annorlunda filmupplevelse framför dig. Den är väldig olik alla andra Almodovarfilmer.