5. Egosnubbar
I filmen Ego får Martin Wallström en smäll i huvudet, blir blind och fortsätter vara ytlig och mest tänka på sig själv. I Flight sätter Denzel Washington sig själv och sitt beroende i fokus och skiter storartat i folk runtomkring sig. Och Lincoln, ja, herregud Lincoln, där blir det Steven Spielberg som får bära det egoistiska hundhuvudet eftersom han fortsätter göra filmer som mest intresserar honom själv. Idag har i alla fall dessa tre filmer premiär och jag kan utan att bita mig i kinden hålla mig för skratt.
4. Lååååånga långfilmer
När man börjar känna lukten av Oscarsgala kommer också storfilmerna, dom med vittring på vinst. Dom låååånga filmerna. Måste det vara så? Kan inte en film men ”normalkort” speltid vinna en Oscar eller är det bara jag som inbillar mig? Filmerna kanske inte är överdrivet långa. Eller? Amour (127 min), Argo (120 min), Beasts of the southern wild (93 min – WOHOOOOW!), Berättelsen om Pi (127 min), Django unchained (165 min!), Silver Linings Playbook (122 min), Les Miserables (157 min!), Lincoln (150 min!), Zero dark thirty (157 min!). En film av tio med en speltid under två timmar. Jag hade rätt.
3. Bilbo! Naken?
Såhär precis en månad för sent smackar TV8 till med att visa världens bästa julfilm: Love Actually. Skratt och gråt, mys och pys och tusen gånger bättre än både Skavlan och Gladiatorerna. Drömmer du dessutom om att se din favvo-nob Bilbo naken så finns det ingenting att skylla på just ikväll. Kl 21. TV8.
2. Guldbaggig eftersmak
Det må så vara att många öppet dissar både Guldbaggen som fenomen och gala betraktad och svensk film som sådan men jag tycker det är ganska larvigt. Det finns inget land i världen som enbart gör bra film men det finns heller inget land som inte försöker. Sverige försöker också, ofta blir det blaskigt, ibland totalt värdelöst, ibland helt okej men det händer också att det vaskas fram guldkorn, såna vi borde vara stolta över. Det går kanske att fnissa åt Guldbaggegalan men jag tänker på den som en gigantisk firmafest, en sån vi alla uppskattar att få och ha på våra arbetsplatser. En påkostad tillställning där vi kan klä upp oss, få lite ryggdunk, gratis mat och sprit och sen går vi vidare. Varför denna pajkastning? Jag fattar inte.
1. Fares Fares
Han fick ingen Guldbagge i måndags – som han BORDE ha haft – men han får nåt som är mer värt än det. Han får mängder med screentime i en av 2012-års största OCH bästa filmer (som har premiär nästa fredag): Zero Dark Thirty. Han är riktigt bra där (med) och det här är inte det sista vi får se av honom i amerikanska filmer. Jag tror han kommer få sprutt på karriären nåt grönjävligt efter den här filmen. Kanske kan den till och med få jänkarna att vilja se Snabba Cash II. Man kan alltid hoppas.
#2: jag hör till dem som kastar pajer på svensk film. Vad beror det på egentligen? Tja, som min gode bror spekulerar i ofta; kanske är det så att dessa svenska historier kommer så nära oss som svenskar…då vill man att händelser, dialoger osv ska vara precis som de är för oss i verkligheten…?
Kanske man reagerar extra när det låter konstlat och onaturligt på ”hemmaplan”…? (hmm man kanske skulle skriva en krönika om det på bloggen någon gång…)
Naturligtvis är inte Sverige värst på skitfilmer, där har nog USA förstaplatsen för all framtid. Och jag håller med dig om att guldkorn vaskas fram då och då, tyvärr bara åt h-e för sällan.
Och visar det sig inte allt som oftast att de bästa filmerna är de som tillverkas utanför det prettopysande Svenska Filminstitutet…?
Och nu: go helg! 🙂
Steffo:
Jag vet att du kastar pajer men det jag gillar med dig är att du med jämna mellanrum i alla fall försöker se – och gilla? – svenska filmer. Sen går det inte alltid så bra men du ska ha cred för att du i alla fall tittar. Många dissar så kategoriskt att det blir rent fånigt.
Go helg på dig med 🙂
Jamen om bara en vecka är det i alla fall ääääntligen dags för en film som visserligen ”bara” är nominerad för diverse rolltolkningar och som endast är 2.24 lång..som jag har väntat på denna film – ser fram emot att få läsa vad du ska tycka om den. Nu måste jag in o boka!
Snowangel:
Joaquin ligger i pipelinen!!!! Yeeeeeeaaaah!!
Jag noterade också att Fares Fares var med i Zero Dark Thirty och skötte sig bra (precis som alla andra). Tyckte skådespelaren var väldigt lik honom, men blev ändå lite överraskad när jag såg hans namn i eftertexterna.
Bästa Oscarsfilmen och än så länge bästa filmen från 2012 i mina ögon…
Movies-Noir;
Han är ju så bra så bra och om han är SÅ bra att du inte ens kände igen honom till en början, ja, då ÄR han bra 🙂
Min recension av Zero Dark Thirty kommer på torsdag.
4. Antar att du överdriver en aning 😛 Visst att det är många av de nominerade som passerar 2 h (några gör det knappt), men är det en ”lång” film? Bortsett från de som är nominerade kan jag tycka att det ofta är svårt att hitta någon som är 90 min (om nu det får vara normen för en normallång film i det här sammanhanget) som inte är något annat än en film som kanske inte bör ges det kanske mest åtråvärda priset i branschen.
Jag raljerar visserligen en aning och är väldigt ovetenskaplig. Men jag tycker det här är intressant. För nog måste en film, på pappret, ha något att ge om den tillåtits att bli lång? Om du förstår… Sen är det ju klart att det finns filmer som inte alls går in i den beskrivningen (läs: ”Bilbo”).
2. Bra där! Hatar det spontana självhatet som många ska envisas med att ha. Undrar när det ska bli ute att säga att allt som kommer från ens eget land suger… Alltså de som slänger sig med begreppet ”svensk film”, som säger att alla ”svenska filmer” är likadana och att alla svenska skådespelare är dåliga och att det därmed inte borde finnas någon gala-som-försöker-vara-glamourös-fast-den-inte-kan-vara-det.
Oavsett hur glad jag är för att skådespelare som Fares Fares, David Dencik och Alicia Vikander lyckas utomlands tycker jag det är synd att många inte förstår ”vår” storhet förrän de just nått utländska produktioner.
dan:
4. Jag tycker inte jag överdriver. Det är inte många ”normallånga” filmer (90-110 min, typ) som blir oscarsnominerade och kanske beror det på just det du skriver, att det krävs längre speltid för att kunna berätta en historia på ett tillräckligt ingående sätt för att förtjäna en nominering. Men det hindrar inte det faktum att det ÄR många långa filmer på repertoaren just nu och fler blir det. The Master (144 min) och Cloud Atlas (172 min) till exempel även om den sistnämnda inte fick någon nominering, dock tror jag att den hade intentionen att kamma hem RUBBET på galan 😉