5. Magic Mike
Det är inte så ofta nuförtiden som jag varken vill eller hinner se om filmer jag sett, det finns liksom lite för många nya filmer som lockar. Men ibland händer det att jag ser om en film antingen för att jag gillat den som tusan första gången eller att nånting blivit knas och jag vill ge den en andra chans. Magic Mike är en sån film. Jag gillade den inte nämnvärt när den kom men då jag läst och hört så många hyllningar bestämde jag mig för att ge den en chans till. Det skulle jag inte ha gjort. Magic Mike ÄR en medioker och konstigt sexistisk film och nej, den funkade inte den här gången heller.
4. En dag
Jag tänkte som så att då jag blev så väldigt begeistrad i Anne Hathaway i Les Misérables och då jag fortfarande tänker på boken En dag som en väldigt speciell läsupplevelse så borde jag ge filmen en chans till. Den var inte så bra när jag såg den första gången, kanske alldeles för tätt inpå läsningen, jag vet inte. När jag nu sett om den kan jag bara konstatera att näe, den är sämre än jag tyckte då. Mycket sämre. Skulle jag betygssätta den idag skulle den få en svag tvåa på sin höjd. En dum omtitt alltså.
3. (500) Days of summer
I mars 2010 såg jag en ganska tafflig liten romantisk film som jag gav en tvåa, en svag tvåa till och med. Samma film hyllandes – och hyllas – hämningslöst bland filmälskare i min närhet och jag börjar faktiskt tvivla på min mentala filmiska hälsa OCH på min smak. Såg jag den bara helt fel dag eller tycker jag den är så blek som jag minns den? En alldeles jättemysig fredagkväll ser jag om den och jag ser den inte för att jag måste utan för att jag vill. Alla omständigheter är perfekta, sågar jag den nu kan jag inte skylla på nåt. Jag sågar den inte men jag tycker fortfarande inte den är exceptionellt bra. En trea. En medeltrea får den av mig nu.
2. Zombieland
Jag har länge tänkt se om Zombieland, ibland nästan längtat efter den men samtidigt varit lite rädd att jag skulle tycka att det bleknat. Det hade den inte. Det här är en RIKTIGT SKÖN FILM, en BALL film, en SNYGG film och en SPÄNNANDE film. Fyran jag gav den 2010 står kvar, möjligtvis liiite starkare än sist.
1. Skyfall
Jag gav Skyfall en stark fyra när den kom, fullt medveten om att jag kanske var lite överdrivet kär i den efter biobesöket. När jag nu såg om den slog det mig hur JÄVLA bra den är och hur exceptionellt bra den håller vid en andra tittning. Mentalt höjer jag nu betyget till en fullfjädrad femma för det här är freeekin´great!
Tjohoo, vilken härlig Fredagsfemma! Och tack för länkningen. 🙂
Har inte sett 4-5, vilket kanske är bra då. Fast Anne lockar och Matthew är en ny filmfavorit efter hans galna filmupptåg under 2012… Och snygg!
3, jackade jag upp från fyra till femma på andra titten! Det är något i något, kan vara tonen, handlingen eller skådespelarinsatserna som pratar till mig på ett innerligt och intimt sätt som jag inte ens kan förklara. Men bitterljuva filmer är jag alltid svag för.
2. Skön film och väl värd en omtitt. Jag har tom köpt den på Blu Ray rea, men inte sett om den än!
1. Hell yeah. Såg om den som du vet och den växte till sig från en fyra till en femma hos mig också! Jaaaaa. Inte Neeeej! Utan Jaaaaa.
Henke:
Jag tror nog du kan tycka att både 5:an och 4:an kan vara sevärda – fast på lite olika vis och kanske inte som toppbetygskandidater. 5:an verkar ju vara en film som går hem hos många (alldeles oavsett kön) även om den inte klickar för mig.
Bitterljuva filmer kan ju vara alldeles underbara men ja, kanske inte just denna, inte för mig 😉
Trevlig femma!
Håller med Henke fullständigt på #3. Jag är galet förälskad i den filmen!
Och förstås er båda på #1. Misstänker att den också kommer att sprätta upp ett snäpp från min 4 från i höstas vid en omtitt som ligger precis runt hörnet!
Zombieland är en sköning och En Dag är ändå…trivsam. 🙂
Och som vanligt:
Go Fredag!
Steffo:
Go fredag till dig med! 🙂
Men visst är det konstigt – och häftigt – med Skyfall. Den har ”nåt”, det där precisa perfekta som gör att man VILL se om den och ofta/förhoppningsvis tycker om den lika mycket eller mer än första gången. Såna actionfilmer kryllar det inte av.
Jag gillade både Magic Mike och 500 Days of Summer. Skyfall är vi dock överens om, skulle mer än gärna se om den, och En dag var väl sisådär. Alltid något!
Jessica:
Har du inte sett Zombieland eller tyckte du den var så dålig att den inte behövde kommenteras? 😉
Gillade verkligen En Dag (inte läst boken) och 500 Days of Summer. Jag såg nyss om Skyfall och håller fast vid min fyra, även om det är en riktigt stark sådan. 🙂 http://www.djungeltrumman.se/rebecca/post/Recension_av_Skyfall
Inte alls sugen på Magic Mike, däremot Zombieland.
Rebecca:
Nu blir jag nyfiken. Vad är det med Magic Mike som gör att du inte är sugen på den? Jag har hört ganska många tjejer säga samma sak nämligen och inte så många killar. Det är ett intressant fenomen tycker jag.
Det trodde jag inte, att det är fler killar än tjejer som är sugna på att se den. Skådespelarna och handlingen gör mig inte intresserad, dock har jag nu sett att Steven Soderbergh har regisserat så jag kanske ändrar mig. 🙂
Rebecca:
Soderbergh, även kallad berg-å-dalbane-regissören-numero-uno (vilka toppar han har och VILKA dalar ;)). Du kanske inte ska förlita dig helt och fullt på enbart namnet. Tänk McConaughey och Tatum istället. 🙂
5. Ej sett och är inte direkt sugen.
4. Samma här, inget som direkt lockar.
3. (500) Days of Summer har setts och gillade den, men inte jättemycket. Något saknades. Dock är det en film jag vill se om vid tillfälle. +3/5.
2. Zombieland gick inte hem hos mig och är inte så sugen på att se om den. 2/5.
1. Skyfall har jag sett om (båda på bio) och den höjdes. Första gången var det två psykfall i salongen (på premiären) som förstörde mycket mot slutet med skratt, applåder och kommentarer. Ligger nu på +3/5. Bäst av de du listar åtminstone, och visst kommer jag se den igen 😉
Movies-Noir:
Så inte ens Matthew McConaughey kan få dig att vilja se Magic Mike?
Jag tror du kommer höja Skyfallbetyget vid en omtitt och jag tror du kommer höja det MASSOR. Till en 3++ åtminstone! 😉
MM har aldrig lockat mig som skådespelare. Möjligt att han lockar andra av andra orsaker än sitt skådespeleri 😉
Mmm, möjligt att Skyfall kan höjas från +3/5 till -4/5, vilket inte är så pjåkigt 😀
Movies-Noir:
Inte pjåkigt alls 😀
5. Kommer ej att se
4. Har läst boken finns inte en chans att jag kommer se filmen
3. Hitintills den bästa film jag sett sedan jag startade bloggen 2009
2. Tappade en aning vid min omtitt
1 Kämpar med ett inlägg om denna film – vad jag tycker om den kommer då.
#3: !!!!!
filmitch:
3. What??? 😉
4. Filmen gav mig inte alls det den förmodligen var tänkt att ge. Kände mest bara avsky och deras relation, huvudkaraktärerna emellan och kemi, blev bara väldigt falsk och olustig genom hela filmen. Och då har jag inget emot när det kan bli smörigt i kärleskdraman… Men det ska bli det på rätt sätt.
3. Tycker inte heller att ”(500) days of summer” är världens bästa film. Hade faktiskt ett snack om den med några polare häromdagen. Och de sa det jag tänkt länge om såna här filmer…
…när man försöker göra världens största grej av att någon lyssnar på ett känt band som The Smiths för att addera lite ”indie-känsla” till det hela blir det bara oäkta och falskt – för de som faktiskt gillar The Smiths. Förstår du vad jag menar? Filmen är alltså för de som egentligen inte gillade The Smiths innan utan blir en smörig och kliché-aktig ingång till de som aldrig har hört talas om ett av britt-popens största och kultförklarade band från slutet av förra seklet. Tänk samma sak om några hårdrockande ungdomar som ska hitta varandra i en film varpå den ena utbrister i ett ”Åh! Gillar du också Iron Maiden?!”.
Annars är den, som du säger, en perfekt film för en fredag och tjänar till stor del på sin berättarstruktur. Men inte mer.
Trevlig med intressanta svar, Dan, så ta inte detta personlig (allt för mycket)…
Men angående #3. Var det inte lite väl absurda tankar dina polare hade där. Med det resonemanget skulle aldrig två personer som råkar gilla The Smiths bli förälskade i varandra. Eller två som gillar Iron Maiden. LOL.
Nej, om ni inte gillar filmen, säg det rakt ut, det är ok. Nu luktar kritiken allt för mycket ren anti indie-film . DET om något är tröttsamt pk nu för tiden.
Men som sagt, kul med olika synpunkter…! 🙂
Givetvis gör jag inte det. Om man tar saker och ting personligt ska man aldrig ge sig in i en diskussion 😛
Menade inte att det var omöjligt att två personer med samma musik kunde bli förälskade. Snarare att det i filmen framställdes som extremt ovanligt och ett rent sammanträffande och nästan smått unikt att två personer gillade samma musik. Särskilt idag när alla, till och med hårdrockare, uppskattar det mesta från ren pop till klassisk musik. I det hänseendet, när skillnaderna mellan musikfacken är så liten att de inte ens finns blir det lite larvigt att försöka spela på det utanförskapet när man ska skildra två människor som av en händelse träffar varandra genom det.
Sedan vill jag tillägga att jag personligen inte är det största fanet av när man spelar på att brittpop-referenser per definition ska vara grunden till vad som i folkmun kallas för en indie-film. I synnerhet inte när jag själv ibland påstår att jag gillar att titta på independent-filmer varpå folk tror att jag avgudar all musik ifrån Storbritannien och häpnar över att jag inte har någon koll på synth-musik osv. Men jag håller med dig, det kan lukta PK-varning om man inte förklarar sig väl 😛 eller snarare något annat som börjar på ”P” men som inte bör nämnas. Men jag hoppas att min förklaring är god nog 🙂
Mycket vältaligt och bra svar. Nästa gång jag ser om filmen ska jag hålla liten extra spaning på hur deras ”udda musiksmak” presenteras. Jag hade inte tänkt på det själv och det ska bli skoj att se och förstå lite vad du och dina polare spanat in.
Och jag tycker personligen att det är mycket trist om säregna musikstilar försvinner och allt blir en enda smet. Kan kanske vara en effekt av att unga musiklyssnare vant sig att lyssna på låtar istället för album? Vet inte, men det är en känsla jag fått. När jag själv var som mest musiksamlande på mitten av 80-talet och framåt fanns inget bättre än att åka till London och gå i ”used records shops”. Då hade alla ”sin” stil, en del var synthare, en del hårdrockare, jag var mer åt depprock-hållet.
dan:
Vad gäller En dag så undrar jag såklart: har du läst boken?
Vad gäller analysen av (500) days of Summer och The Smiths så tror jag att jag förstår vad du menar. Samtidigt känner jag att musikaliska referenser av alla sorter (väl?) finns i andra filmer också, indiefilmer som romcoms? Och visst skulle det kunna hända även med Iron Maiden, eller nja, då kanske det skulle bli ett mindre glassigt band, kanske mer Accept? 😉
Å andra sidan – om man ser enbart till denna film – så är (väl? igen) den tänkt att utspela sig i nån form av nutid och att gilla The Smiths är kanske inte det vanligaste av band att lyssna på för unga människor idag? Jag kan förstå referensen. Det är som om jag skulle träffa på nån som helt o-ironiskt lyssnar på Modern Talking eller Rick Astley. Jag skulle känna en samhörighet med hen som jag inte skulle känna om samma person lyssnade på exempelvis Nicki Minaj. 😉
Nej, jag har faktiskt inte det. Var faktiskt dåligt påläst strax innan jag såg den och tänkte under filmen gång att ”Vänta nu… har inte filmen samma namn som den där kända boken som alla runt omkring mig har läst?”.
Jo, Iron Maiden var ett dåligt exempel. Kanske Accept skulle kunna funka bättre. Att någon säger ”Åh! Gillar du också Accept innan Udo hoppade av?!”, vore kanske mer troligt men fortfarande allmänt vedertaget inom genren och inte alls något särskilt bevis på en missanpassad person. Det blir lite som att man trivialiserar det hela ganska mycket i onödan. Men ska man tänka så är väl det mesta inom filmens värld gjort på ett simpelt sätt för att förenkla det för tittaren, det är ju klart. Annars skulle det ju inte gå att göra någon film alls. Det förstår ju jag med 🙂 Men det är intressant att analysera.
Jo, det är ganska så vanligt faktiskt. Sedan nedladdningen tog fart i början på seklet lyssnar många ungdomar på nästan vad som helst, känns det som. I alla fall om jag ska gå till min omgivning. Dessutom har vi hela blogg-Sverige som kryllar av tonåriga tjejer som slänger ur sig en massa citat från Morrissey och The Smiths blandat med dagens outfits i retro instagram-filter och morgonens avokado-frukost fotat rakt uppifrån. Nu blir jag alldeles för kategorisk känner jag…
dan:
Ja, precis, filmen har samma namn som den UNDERBARA boken men saknar typ ALLT som gör boken just UNDERBAR. Ett tips: läs den. Filmen är ingen direkt spoiler, speciellt om du inte tyckte om den. Jag tror du kommer gilla boken.
Haha, rolig sista mening i din kommentar. På pricken skulle jag vilja säga. Har klickat mig in på många såna bloggar men försvinner därifrån lika fort som jag kom dit 😉
Elelr varför inte göra en romcom där killen och tjejen möts genom att båda gillar Marillion innan Fish blev sparkad. Haha, det vore smalt.
Ehh…Go söndag? 😉
5: Skulle inte tacka nej, men heller inget jag kommer att aktivt söka upp som det känns nu.
4: Mer sugen på boken
3: Tyckte jag ju oväntat mycket om, men jag vet inte riktigt om den skulle hålla för en omtitt. Men din minimala höjning antyder att den ju i alla fall inte tappar 🙂
2: Mja, skulle kanske behöva ses om men jag är ju som sagt inte dunderkär i den. Helt ok…
1: Borde väl se, antar jag. Men helt ärligt, sedan Golden Eye har Bond utövat noll lockelse på mig.
Sofia:
4. Ojoj. Läs. Nu!
1. Då känner du precis som jag och det är precis just därför du MÅSTE se Skyfall! 😉
1. Fast var det inte det alla sade om Casino Royale också? Och…nej…
Sofia:
Strunta i allt det där nu och ge Skyfall en chans. 😉
Har du sett Bond efter Goldeneye men gillade icke, eller har du inte sett nån för att du blev så avtänd av Goldeneye? Förstod inte.
Henke: Jag har sett Bondfilmer efter Golden Eye (som jag verkligen gillade) men det har aldrig funnits något direkt sug. Serien och karaktären har helt enkelt tappat sin lyster och magi.