5. TV-tips för nattsuddare
För ganska exakt två år sedan skrev jag om en film som på svenska heter Trassel i natten. En helskön film från 1985 som glidit mig mellan fingrarna i alla dessa år. Vid midnatt idag visas filmen på SVT1 och har du inget bättre för dig – se den! Reklamfritt dessutom. Heja Jeff Goldblum! Heja Michelle Pfeiffer! Heja SVT!
.
.
.
4. Jag har sett en heeeeel TV-serie den här veckan!
Kors i taket va? Och nej, det är inte Breaking Bad. Jag har fortfarande bara sett fyra avsnitt av Breaking Bad och det kommer inte bli fler. Jag har nämligen lyssnat på Har du inte sett den-poddens lysande genomgång av serien så nu vet jag till och med hur den slutar. Serien som fick mig fast den här veckan var första säsongen av The Killing. Det är så JÄVLA bra och danskheten genomsyrar hela produktionen och det är så härligt. Sen att vyerna över staden påminner om vyerna i Bron gör inte saken sämre. Blir det en säsong 2? Nån som vet? Fast nu har jag fastnat i ännu en serie. Hade glömt hur mysigt det är.
.
.
.
A-märkt är en ny märkning av film som kan och kommer att användas av biografer, festivaler, tidningar, filmtjänster – och kanske även av filmbloggare? A-märkningen fungerar som en form av konsumentupplysning. För att en film ska bli A-märkt (”A” som i approved = godkänd) ska den innehålla minst två kvinnliga karaktärer med namn som någon gång under filmen samtalar med varandra om något annat än män. Det är ju förjävligt att det ens ska behövas men vid närmare eftertanke, hur ofta händer det? Hur många filmer klarar A-märkningen (eller Bechdeltestet som det också kallas)? Å andra sidan, är du kvinna? Skulle du klara A-märkningen i ett samtal med vänner i verkliga livet? Ärligt nu.
.
.
.
.
2. En utvald festivalbloggare
Det är nåt med det här att bli utvald. Det är nåt speciellt med det. Jag blev alltid kvar till sist när det skulle väljas fotbollsspelare på skolgympan. Jag var en del av böset, av dom sämsta, en som klasskompisarna både kunde ha och mista och som det fnissades åt. Det var inte alls samma sak när det gällde volleyboll eller basket men det är enbart känslan av fotbollslektionerna jag minns. Utanförgrejen. Att inte vara bra nog. Nu såhär några dagar efter att nyheten är ute att Fiffis filmtajm blivit utvald till en av dom officiella festivalbloggarna under Stockholms filmfestival försöker jag vänja mig vid tanken. Jag är så himla glad! Det känns så himla kul! Och jag skulle vilja säga ett liiiiiiite hånfullt HA till fotbollsstjärnorna i grundskolan. Jag kanske var toksämst på att sparka fotboll när jag var elva men vad fan spelar det för roll – egentligen?
.
.
.
.
1. Mitt enda liv
Jag har följt Jonas Gardell sen jag var femton år gammal och såg hans bok Präriehundarna i bokhandeln där hemma. Jag tror dom köpt in ETT ex, det är väl ingen som vill läsa sånhär skit, kanske dom tänkte, bokhandelsägarna. Det är väl ingen som vill läsa om Percy, Lena, Reine, Pia och Anders – vanligt fölk! Men JAG ville läsa. Jag köpte boken, jag läste, jag läste om. Det är en suverän bok! 1989 när jag satt framför TV:n och häpnade åt Kim & Jonas, humorn, den galne lille mannen på scen. Det var länge sedan nu. Nu vet alla vem Jonas Gardell är. Så var det inte 1987 när jag försökte prata med mina vänner om Präriehundarna och författaren jag tyckte så mycket om. Nu i helgen är det dags, nu ska jag få se Jonas Gardell summera sitt liv såhär långt i showen Mitt enda liv. Jag tycker om summeringar. Det är som att tänka igenom allt, sätta ner klacken, andas ut, andas in och sen starta motorn på nytt. Det kommer bli en härlig kväll, jag känner det på mig.
Finns redan en säsong 2 och säsong 3 av The Killing. Netflix har dem
Magnus:
Tack för tipset. Nu finns det ingen anledning för mig att skjuta upp netflixandet längre 🙂
5: Ohh, då måste jag nästan programmera in en inspelning. Tack för tipset.
3: Det som är lite dåligt med en så pass officiell märkning med logga och allt är att de inte gjort den neutral. Inte alls lika vanligt, men det _finns_ ju faktiskt filmer som inte uppfyller ett inverterat Bechdel-test. Och det är ju lika enfaldigt som det motsatta,
2: Man får ta tillvara livets små segrar över barndomens urvalshierarkier. De kommer faktiskt ibland 😀
Ha en trevlig fredag!
Sofia:
5. Det gör du alldeles rätt i 🙂
3. Märkningen är intressant på många sätt tycker jag. Den kanske är vettig och nödvändig men samtidigt retar jag ju mig på Smultronstället-pennan. Jag känner mig ambvivalent, just nu i alla fall.
Trevlig fredag! 🙂
”Jag har fortfarande bara sett fyra avsnitt av Breaking Bad och det kommer inte bli fler”
SAAAAAY WHAAAT?!
Jag håller dock med om ”The Killing”. Fantastisk serie med en fantastisk stämning 🙂
Viktor:
Hahaha, jamen, jomen, jo, jag kommer sannorlikt aldrig se mer av den serien.
3. Såg du senaste Kobra? Där tog de upp grejen. Hynek Pallas hade något jättebra att säga om saken i typ mitten av programmet.
2. Skrattar bäst som skrattar sist. Och GRATTIS 🙂 För mig blir det faktiskt min första Stockholms filmfestival. Får dock nöja med att vara vanlig dödlig biobesökare.
dan:
3. Såg det för en stund sen. Jag förstår Hynek Pallas reaktion samtidigt som jag uppskattar att det görs _något_ för att vi ska få upp ögonen för hur sned kvinnorepresentationen är i film. Samtidigt blir det ju lite fel, som med exempelvis Spring Lola. I min värld skulle den få en A-stämpel, den _känns_ helt klart som en sån film men icke, den klarar alltså inte Bechdel-testet. Sen tycker jag inte att en film per automatik är godkänd för nånting alls enbart för att det är två namngivna kvinnor med som pratar om nåt annat än män en superliten stund. Personligen tycker jag inte att DET är intressant. Det är helt klart en klurig fråga det här…
2. Tackar! 🙂 Det är inte fel alls att gå på festivalen som ”vanlig dödlig”. Det gör ju jag med. 😉