Filmen tar sin början i Ukraina. Det är 1944 och några frivilliga skandinaviska SS-soldater går vilse i skogen och hittar en övergiven stuga, en stuga i vilken det finns motståndare ingen beväpnad soldat i världen kan besegra.
Sen fortsätter filmen i ett litet samhälle i Norrland dit läkaren Annika (Petra Nielsen) flyttar tillsammans med sin tonårsdotter Saga (Grete Havnesköld) för att få jobba tillsammans med en känd genforskare, Professor Gerhard Beckert (Carl-Åke Eriksson).
Dom har inte bott länge i byn förrän en ung kille hittas död med två runda hål vid halspulsådern och fler ska det bli (och nu syftar jag inte bara på hålen). Genforskaren har nämligen uppfunnit ett rött piller som förvandlar personen som äter den till vampyr och när en läkarkandidat får med sig ett gäng såna tabletter från sjukhuset till en fest blir det startskottet för något som kan liknas vid en vampyrepidemi.
Jag måste säga att Frostbiten förbryllar mig lite. Den kom 2006 och gick mig helt obemärkt förbi. ”Sveriges första vampyrfilm” och jag missade den totalt! Hur kom det sig?
Svaret är helt ärligt jag vet inte och lika ärligt kan jag säga att den som väntar på nåt gott ibland väntar lite för länge. Men nu är väntan över. Jag sprang på den här filmen, jag såg den, jag har försökt smälta mina intryck och kan väl sammanfatta känslan med ett anspråkslöst men ändå glatt litet WOW!
Frostbiten är väldans annorlunda, speciellt för att vara en svensk film. Det är påkostade och schyssta effekter, förvånande bra i vissa fall. Det är snygg scenografi, estetiskt liksom och manus är finurligt med många kreativa lösningar på ”mordvapen” och givetvis måste jag här slänga in en passus om att Toppraffel-bloggaren Pidde Andersson är filmens manusbearbetare.
Jag skiter lite i att vampyren i vissa scener mer liknar en varulv, jag struntar i att vissa skådespelare lämnar en hel del i övrigt att önska (men Grete Havnesköld har faktiskt bevarat en del av sin Lotta-på-Bråkmakargatan-sisu), jag tänker faktiskt inte sönderanalysera den här filmen alls för jag tycker den är bra.
Jag gäspade inte, jag spolade inte, jag jämförde den inte med Låt den rätte komma in, jag blev bara väldigt väldigt förvånad och kanske en smula lycklig över att få se en liten svensk skräckispärla som jag inte visste fanns.
Hej älskling, det är jag.
…Nej, nej, det är din man.
Nej här håller jag absolut inte med dig.
Frostbiten var ett enda långt suck för mig och jag var nära att gå ut ur biografen då jag såg den back in the good ol' 2006.
Det finns faktiskt ingenting som tilltalar mig i den här filmen, minst av allt handlingen. Grundkonceptet att vampyrerna gömmer sig där det är som mörkast diggar jag. Men man har ju inte riktigt utnyttjat det konceptet då hela filmen utspelar sig under några få dygn.
Sen är skådespelarna skrattretande dålig. Specielt hon tjejen som spelar Vega. Men även Lotta på bråkmakargatan är ju så stel att man vrider sig av obehag.
Alltid skoj att läsa vad du tycker dock 🙂 Bra text som vanligt
Oj, en av och en på. Attans, då kanske man får se filmen själv och försöka bilda sig en uppfattning 🙂
Jag håller med och samtidigt inte.
Den här filmen fick en tvåa av mig. Jag blev så sjukt glad över ambitionen, blodet, etc. Men jag håller med Anton när det gäller konceptet och skådisarna. Dialogen låter ibland om någon har skrivit manus på engelska och kört google translate … 😉
Men visst finns det några minnesvärda scener – typ kaninscenen och trädgårdstomten. 😀
Den har faktiskt så dålig att jag stängde av efter halva filmen, det kanske vände sen men den klickade inte alls för mig fast jag ville så gärna att den skulle vara bra 🙁
@Sara
Precis! Jag kände samma sak om dialogen.
I vissa fal kunde du direktöversätta det Svenska och få det att låta bättre och det är inte första filmen som gör det. *ryser*
ÖVersätta det till Engelska, alltså 🙂
Oj, jag trodde du var ironisk först… hahaha! Jag såg Frostbiten på bio men blev inte alls imponerad, inte på något plan eller så var jag bara sur för att jag inte blev kallad som statist. Nej, skämt åsido, jag blev grymt besviken. Men det hindrar mig faktiskt inte från att ge den en ny chans nångång i framtiden.
Pidde:
Jag tycker du gjorde ett bra jobb i alla fall 😉
Anton:
Ibland händer det sig att man ser alldeles rätt film alldeles rätt dag och just detta hände mig med Frostbiten.
Jag hade dessutom noll förväntningar på den, jag bara fastnade och jag står för att jag tycker den är bra, mycket bättre än väldigt mycket amerikanskt skit som jag gett en 3:a, därav betyget på denna.
Sofia:
Tycker absolut du ska ge den här en chans 🙂
Sara:
Trädgårdstomten! Ja herregud! Hade jag haft en såndär tuta som krullar ur sig när man blåser i den då hade jag blåst när jag såg den scenen. Som fan. Från tårna. 😉
filmitch:
Jag tror att om du sett halva men inte gillade den så är det nog ingen idé att du ger den en andra chans. Jag fastnade liksom direkt, det tog bara en kvart eller så.
BlueRoseCase:
Tråkigt att du blev så pass besviken. För mig var det svårt att bli det eftersom jag inte visste ett jota om filmen.
Noll förväntningar = noll besvikelse, oftast 🙂
Den här är bland det sämsta jag sett på en bio. Tycker manuset var horribelt som en samling vampyrsketcher under andra halvan. Special effekten i slutet av korridoren var helt ok för att vara svensk.
Jag jobbar ju åt Nonstop Sales som säljer den här filmen utomlands och den går fortfarande bra internationellt.
Joel:
Det kanske är så att internationella filmtittare har bättre smak än svenska eller så är det bara så att jag känner mig jäääääkligt ensam just nu ;D
Det är mest svenskar som klagar på Frostis. Utomlands får det oftast rätt bra kritik och vinner priser och grejor. Filmen har ju sålt till ohyggligt många fler länder än andra svenska filmer.
Men visst, den är jävligt ojämn. Jag ville ändra mer. Sedan fanns det fler förklarande saker i manuset som aldrig filmades.
Scenen med trädgårgstomten är min, liksom de "allvarliga" krigsscenerna.
Sedan verkar många inte fatta att filmen var tänkt som komedi redan från början. Dessutom kom första manusutkastet redan 1999, flera år innan 30 Days of Night-serierna publicerades.
Frostis är hur som helst betydligt bättre än alla Twilight-filmer tillsammans.
Jag tyckte inte alls om den här när jag såg den på bio men jag vill och ska se den igen (den står i hyllan) och se vad jag tycker då. 😛
Pidde:
Absolut! Bättre än alla Twilightfilmerna och BÖCKERNA tillsammans!!
RJ:
Se om den, gör det. ;D
Pidde: Kul att du är här och skriver om en film du var involverad i. Jag tror den hade kunnat bli bra om det funnits mer av en röd tråd.
Jag förstår också komedi aspekten, tyvärr så är inte det genomgående. Jag gillade introt i stugan som f*n men det kändes som en helt annan film och verkligen inte som en action komedi.
Jag tror att det hade behövts planteras redan i den scenen.
Det var nog också ett allmänt problem att första halvan var väldigt seg medan andra definitivt hade mer humor.
Jag hade önskat mer konsekvens. Sen är jag nog inte målgruppen, gillar ex. inte Vampyrernas natt speciellt mycket som jag kan tänka mig var en inspirationskälla för frostis.
Fiffi: Internationellt sett går ju skräck alltid väldigt bra oavsett kvalitet. Men det förtar inte att Frostis går bra utomlands.
Men om vissa problem fanns med dialogen bör väl det också vara en anledning till att den går bättre utanför Sverige. Man bör ju vara mycket känsligare för språk och dialog när det gäller filmer på ens eget modersmål (duh…). Ser man den här dubbad eller textad och inte kan svenska har man säkert möjlighet att fokusera på helt andra saker.
Helt rätt Sofia. Det är antagligen också en av anledningarna till att Sveriges mest teatrale regissör går så bra utomlands.
Oj! 4 av 5? Tror jag snabbspola och hoppa lite huller om buller i filmen och insåg att den inte var nåt för mig 🙂 Minns den pratande hunden. Det var kul. Men men, jag vet precis hur du känner. Du hittade rätt film vid rätt tillfälle 🙂 Mycket bra skrivet.
Sofia – Tänkte precis samma sak som du om dialogen och utomlands!
andreashyllman:
Ja, hunden är ju kul. Helt missanpassad men funkar ändå på nåt vis 😀
Tycker personligen Frostbiten är den bästa Svenska filmen jag sett. Bra jobb där Pidde Andersson. Filmen hade tre saker som kunde förbättras;
Först så var castingen väldigt ojämn. Vega, Hörlurskillen, Jonas Karlström, Doktor Beckert ung och gammal var mycket bra, men flera av de mindre birolls innehavarna var inte bra, särskilt Robert och Petra Nielsen var ok, men fick aldrig utveckla sin karaktär.
Slutet var lite för abrupt. Filmen hade gärna fått fortsätta en 20-30 minuter längre en den gjorde. Sen var det för lite bilder på slakten på festen, men detta var kanske pga budgeten?
De sista är några av de digitala monster effekterna. De "rikitga" smik-effekterna var supeba, men när Karlstöm och Hörlurskillen blev monter såg det väldigt fult ut.
Gillade dock filmen stort. Ungdomarna lätt som ungdomar, det roliga var roligt och det läskiga läskigt. Ni kunde utnyttjat polarnatten lite mer, men filmen klickade bra ändå. Frostbiten är mycket bättre än all annan skit som görs i Sverige.
Dock sur för att jag inte sökte till "Ond Bråd Sommar".
Viking:
Kul att du också gillar Frostbiten. Det verkar vara en film som delar tittarna i två läger varav det läger som du och jag tillhör inte är megastort direkt 😉
Jag har dock visat den för flera personer och alla jag visat den för har gillat den 😉
Viking:
Jag har inte riktigt upplevt samma sak. 😉