Säga vad man vill om förra säsongen av Game of Thrones men högt tempo innehöll den inte. Och med facit i hand var det nog rätt bra, det gjorde att åtminstone mina förväntningar på säsong 6 kändes aningens mer rimliga än dom gjort övriga år.
Efter dom första två säsongernas furiösa dödande av huvudkaraktärer vill man liksom bli chockad VARENDA gång, avsnitt som inte ger en hicka, giftstruma eller dödsångest är liksom blahablaha. Vilket det givetvis INTE är men det säger en del om hur höga krav jag och många med mig har på serien.
Som vanligt är det jättesvårt att skriva om Game of Thrones utan att spoila så jag passar på att varna för grova spoilers i texten nedan. Läs INTE om du inte redan sett alla avsnitt! Men det är klart, är du inte det minsta spoilerkänslig eller har minne som guldfisken Doris så kan du för all del fortsätta läsa.
Säsong 6 skulle jag kunna sammanfatta som ”Jesus-säsongen”. Eller ”Bobby Ewing-säsongen” för den del. Det har varit många som återuppstått från det döda och tyvärr är Jon Snow en av dom. Det bästa med säsong 5 var i mina ögon att den formidabla tråkmånsen Jon Snow togs av daga och besvikelsen när Melisandre med sina häxkonster lyckades väcka liv i honom igen var – to say the least – enorm!
Det kändes som en nödlösning att ta tillbaka honom. Som om ledsna fans fått styra och jämförelsen med den populära Bobby Ewing som dog i Dallas och sen kom ut ur duschen som om ingenting hänt är inte helt tokig. Bläääääähhhh, sa jag och grimaserade men det hade jag ingenting för, Jon Snow lever och har tillräcklig hälsa för att hålla sig vid liv säsongen ut.
En annan favorit från förr, The Hound, den där jättesnubben som Arya Stark lämnade att dö i den karga naturen, även han kom tillbaka. Ärrigare och mentalt tröttare och trasigare är någonsin men han känns som en vitaminkick för storyn. Det där är en BADASSMÄNNISKA DELUXE alltså. Och apropå Arya, hon har fått lite mer vettiga grejer att stå i denna säsong, hon är inte bara tyst, blind och klädd i säckväv, hon lär sig slåss med pinnar, lita på sin intuition och få ett jävlaranamma – OCH hon fick tillbaka synen! Detsamma gäller hennes syster Sansa (inte synen alltså men hon har fått lite mer skinn på näsan) som efter en brutal våldtäkt (på bröllopsnatten) av sin äkta man Ramsay Bolton äntligen vågat fly.
Alla vi som nångång förbannat oss själva för att vi valt fel killar och män i våra liv, det kanske är dags att sluta tänka så och istället jämföra med Sansa Stark. Sansa Stark är värre än värst! Herremingud vilken dålig smak hon har. Först Joffrey Baratheon som var det elakaste aset Westeros nånsin skådat och sen Ramsay Bolton som får Joffrey att kännas som en katt-meme (och ja, jag vet att hon inte direkt ”valde” Ramsay av egen fri vilja…)
Överlag har det hänt en hel del, vi har fått se ett SLAG i avsnitt 9 som var bland det ballaste jag sett på film, i avsnitt 5 fick vi reda på varför Hodor heter Hodor (och specialdesignade dörrstopp har sett dagens ljus) och vi har fått se mer DRAKAR än någonsin förut – och det är superplus i min bok. Ju mer drakar och ju stenhårdare Daenerys desto gladare blir jag.
Det har varit lite för lite av Jaime och Cerseis twistade förhållande och alldeles på tok för lite av Tyrion Lannister och hans galenskaper för att jag ska klämma till med nåt kanonbetyg men överlag är jag riktigt nöjd med säsongen….tänkte jag skriva och sen kom sista avsnittet å jag bah doooooog! Första scenen i sista avsnittet, det långa med den olycksbådande jättefina bakgrundsmusiken, wooow! Cersei är verkligen The Queen of Badass Moms, fast kanske inte badass på nåt vidare värst sunt sätt direkt. Men, ändå, henne vill man inte ha som varken vän eller fiende. Otroligt bra slut på säsongen, jag är nöjd och trean står och vacklar mot en fyra, det gör den. Men ETT fem-plus-avsnitt väger inte tungt nog även om det är det jag kommer minnas.
Mina tankar om:
Säsong 1
Säsong 2
Säsong 3
Säsong 4
Säsong 5
Det är en fantastisk serie i alla fall. Slår allt annat som går just nu med längden av en draksvans!
Om förra säsongen med rätt kallas långsam var det klart mer händelseutveckling under denna säsong. Bara en sådan sak att Dany äntligen fick för sig att hoppa på båten och åka över till Westerros! Som vi har väntat…
Jag stör mig inte lika mycket på Jon som du. När han håller på och krigar och står i är han klart intressant och nu med Sansa och hela the North vid sin sida kommer vi säker bara få se mer och mer spektakulära saker från honom. Däremot när han tragglade omkring i snön med den jobbiga ”You know nothing”-bruttan. Då var han supertrist.
Personligen tycket jag det femte avsnittet, The Door, var spektakulärt bra. Det är sällsynt att jag får svindel när jag ser tv-serier men under slutet av detta avsnitt hände det!
Det sista avsnittet är såklart också totalt bad ass. Jag såg om den ”lilla” öppningsscenen om ca 20 minuter igår och damn vad bra den är…
Henke:
Håller med om The Door-avsnittet. S-u-v-e-r-ä-n-t! Så spännande under flykten att jag hade svårt att andas.
Jag kan hålla med om att Jon Snow är mer intressant nu med Sansa som sidekick – eller om det är tvärtom? 😉 – men det beror mer på att det faktiskt händer nåt med hans karaktär nu, förut var han bara sammalika hela tiden…zzzzznark.
Men nu ser man ju jättemycket fram emot säsong 7, eller hur? 🙂
Fann detta vara en av de bästa säsongerna nu händer det äntligen lite. Å andra sidan har jag inte funnit någon säsong dålig. Så här i backspegeln skulle jag nog finna s1 + s2 lite irriterande då de (vad jag minns) innehåll en massa scener där man hade med naket därför man kunde. makalöst tråkigt.
Att Snow skulle komma tillbaka var ingen större överraskning så det störde mig inte. En eller två säsonger kvar? Spännande att se
filmitch:
Allt det där nakna gjorde ändå serien till nån form av ”snackis” så det gjorde kanske nytta ändå även om det ibland kändes rätt tröttsamt. Men visst var det mer naket i denna säsong än i 5:an?
Mycket fyndigt formulerat om Arya 🙂
Jag ÄLSKADE denna säsong, hade nog gett den 5/5 om jag hade betygsatt serien (vilket jag inte har). Vilken uppväxling från femman som var irriterande ojämn.
Vilka var det mer än Jon som uppstått från de döda? ”The Mountain Monster of Dracula” var väl vaken redan förra säsongen va? Han är för övrigt otroligt skräckinjagande.
Håller med om att musiken i sista avsnittet, inför det stundande ”kyrkodådet” var episkt. Vill se om med en gång varje gång jag tänker på det. Tänk så inbjudande mord kan vara helt plötsligt.
Jag kunde verkligen förstå (vilket är lite skrämmande) den sadistiska njutningen när Cersei hällde vin på sin gamla plågoande och bekände sina synder i några befriande sekunder. Är GoT vår tids gladiatorspel, där man får utlopp för sina mörka lustar mån tro?
Med anledning av Lyanna-historien är jag hemskt sugen på böckerna nu.
Cecilia:
Den andra som ”återuppstod” – som jag syftade till – var The Hound men när han dök upp igen blev jag jätteglad!
Jag känner dock att jag varit lite för snål med betyget. Har sett om sista avsnittet fyra gånger nu och det ÄR 5/5 men å andra sidan är det det pga uppbyggnaden i tidigare avsnitt så min trea känns rätt snål.
Mörka lustar…herregud, ja. Nu är det så mycket mörka lustar att man nästan blivit avtrubbad. Ingenting förvånar mig längre 😉
Ah just det, The Hound förstås. Det var kul att han kom tillbaka!
Ha ha oj fyra gånger, ja det måste ju betyda nåt 😉 Jag har inte sett om det ännu, men tänker på det sjukt ofta och kommer definitivt göra det snart.
Kanske inte förvånad, men nog överraskas man fortfarande. Jag har också börjat skratta rakt ut av förjusning under den här säsongen. Sjukt beteende.
Cecilia:
Sista avsnittet fick faktiskt mig att skratta, det blev too much too handle ett tag där 😉