Här är min genomgång och mina tankar kring den sista säsongen av Game of Thrones, uppdelad i avsnitt. Den innehåller JÄTTESPOILERS och bör inte läsas om du tänkt se serien/säsongen. I alla fall inte INNAN du ser den.
Så.
Du är varnad.
Avsnitt 1. Herregud. Vad smart det var av mig att se om sista avsnittet från säsong 7 precis innan detta avsnitt. Det var trots allt två år sedan sist, en del andra inputs (en DEEEEL?!?!?!) har passerat hjärnan och även om jag trodde jag mindes allt så gjorde jag det inte. Men det var fint att se alla igen. Det kändes som ett bra avsnitt, små nedslag lite överallt, som att ”samla in gänget” och visa för oss som tittar var alla befinner sig och att dom är med i matchen. Ett fanserviceavsnitt kanske?
Avsnitt 2. Nu är vi igång! Härligt! Jag satte mig ner och förväntade mig ett avsnitt som det förra, ett med bra tempo och en schysst blandning av balla händelser och prat. Vad blev det? Bara prat! Bara bara prat! Under avsnittets gång hade jag ibland svårt att hålla mig vaken MEN jag fattar ändå grejen med alla möten och hejdås. Slaget mot White Walkerserna väntar, det kommer bli blodspillan, några av hjältarna kommer säkerligen stryka med, kan man hoppas på något….episkt….kanske? Alla är sammanbitna, alla är redo för vad som komma skall. Slåss mot redan döda? Hur ska det gå?
Avsnitt 3. VADFANVARDETHÄRFÖRNÅT???? Vilket SKIT!!! Jag fattar grejen med att man gör ett avsnitt med BARA ett gigantiskt slag och jag fattar baktanken med att endast filma med ”naturligt ljus” – vilket nattetid innebär INGET ljus – MEN liktförbannat, när man sitter framför TV:n, har släckt ner hela lägenheten och ÄNDÅ INTE SER ETT JOTA av vad som händer, då blir man förbannad!! Jag har SÅ svårt att förstå alla som hyllar detta avsnitt som det bästa någonsin genom hela TV-historien. Sitt 70 minuter och kolla på en svart skärm. Trasig makapär eller Game of Thrones S8E3? You tell me.
Avsnitt 4. Nuså, nuså, andas. Ett pratigt, mysigt, mastigt avsnitt, ett avsnitt som fick mig att sitta på soffkanten och önska att det aldrig skulle ta slut. Det kändes som att serien återigen tog sig tid att i sakta mak berätta något som skulle få karaktärerna att utvecklas och sen händer den, den assnygga men helt ologiska scenen när en drake blir nedskjuten och dödad av Euron Greyjoy och hans flotta. I en vinkel där Dany inte ens kan spotta dom stora fartygen kan alltså den vapenansvarige se draken – och skjuta prick. Så hur snygg den scenen än är så pajar den för mig. Varför ger sig inte Dany på båtarna? Hon sitter på en drake som uppenbarligen kan spruta eld, hon borde kunna förgöra dom där träbåtarna fortare än Euron hinner stöna ”nej inte där Cersei”.
Avsnitt 5. Neeeeeeej, nämen nej, bara nej. Så känner jag såhär minuter efter att avsnittet är slut. Kvinnan med dom många namnen – Queen Daenerys Stormborn of the House Targaryen, the First of Her Name, Queen of the Andals, the Rhoynar and the First Men, Lady of the Seven Kingdoms and Protector of the Realm, Lady of Dragonstone, Queen of Meereen, Khaleesi of the Great Grass Sea, the Unburnt, Breaker of Chains and Mother of Dragons aka Dany (på sista tiden) – visade sig vara precis lika psykiskt instabil och dumihuvet som vilken lättkränkt skolskjutare som helst. Jon Snow, hennes brorson och stora kärlek, dissar henne och då får hon nog och hämnas genom att via drakeld sätta hela King´s Landing i brand och döda tusentals oskyldiga, Jon Snow icke inkluderad. Är det inte lite för enkelt? Är det inte lite för…fel? I sju säsonger har vi följt henne då hon försökt vara (så långt det går) någorlunda rättrådig och stått på dom svagas sida och så nu….SNAP, liksom. Jag greppar det inte och jag köper det inte. Jag somnade dessutom mitt under striden. Hur snygg den är var så var det rätt tråkigt. Flera av seriens stora namn strök med men jag KÄNDE ingenting. Ingenting alls. Jättekonstigt. Den bleka och nästan Disney-patetiska scenen med Jamie och gravida Cersei gjorde mig bara ännu mer trött. Jag hade velat se nån form av medeltida fosterutdrivning här. En hämnd och död värd en massmördare som Cersei. Men nejdå. Nu vet jag inte riktigt var jag befinner mig inför allra sista avsnittet. Tyrion är kvar. Och Brienne. Och Arya och Sansa och triste Bran och fortfarande supertriste Jon Snow. Jahopp. Ska verkligen serien sluta i stans jävla antiklimax?
Avsnitt 6. NEEEEEJ. NÄMEN NEEEEEEEEJ. Fan va arg jag är och blir och var. Det känns som att bli spottad i ansiktet. Av någon med kikhosta. Och slemsäcksinfektion. EN såndär som spottar gult snor. Blandat med grönt snor. Och lite hårda klumpar av random kropps-pryl mitt i alltihop. Hur är det MÖJLIGT att manusförfattarna till en av världens mest påkostade TV-serier genom tiderna kan knyta ihop en sån historia som denna och få den att kännas som ett segment från Life of Brian. Monty Fucking Python! SÅ känns det. Exakt så! När kungen/drottningen över hela klabbet hur flux skulle röstas fram på slutet kunde det lika gärna var Galenskaparna och After Shave som i En himla många program gjorde sig lustiga över fantasygenren. Buhuuuu, jag vill kasta TOMATER! Det är galet jävla dåligt! Och Jon Snow och Dany, kärleksparet med TV-världens absolut sämsta personkemi, det kändes INGENTING när hon dog, INGENTING. Och kanske är det av samma anledning som med Cersei, för även Dany fick dö någon form av DISNEYDÖD! Svalt, fagert, blekt, två ensamma blodstrimmor i ansiktet, stora ögon som sakta sluter sig, en dolk i magen. Äh va fan, vad tog det maffiga GoT-dödandet vägen? Huvuden som rullar, Joffreys äckliga giftdöd, det häpnadsväckande, det ögonbrynshöjande, det förvånande, det CHOCKERANDE, var tog det vägen? Hela säsong 8 känns som en bokklubbsbok för mellanstadiebarn, en bok som hamnar nånstans mellan Pocahontas och lille Hiawatha och där en tjock gammal gubbe i en stor handsnidad stol med armstöd läser sagan om spelet om tronerna. Serien hade kunnat sluta så. Som om George R.R. Martin själv läst sin egen bok. Frågan är bara hur serien slutat om George själv fått bestämma.
Jag kan inte ge säsong 8 godkänt, det går inte. Det här är by far den sämsta säsongen i hela serien och det gör ont att skriva dom orden. Jag hade inte högre förväntningar på denna säsong än på någon annan, att jag är så besviken beror inte på det. Jag är besviken för att säsongen SÖG HÄSTBALLE.
Varför inte en etta då?
Nä. Game of Thrones är inte en etta. Det här är påkostad TV deluxe och även om vissa scener och vissa effekter var mer än lovligt piniga denna omgång så är produktionsvärdet fortfarande väldigt högt. Att det känslomässiga ditot dalade som en kedjad buse i Nybroviken är en helt annan femma.
Säsong 1
Säsong 2
Säsong 3
Säsong 4
Säsong 5
Säsong 6
Säsong 7
Ja det var inte den bästa säsongen direkt. Jag är inte lika besviken som du men jag håller med om de flesta av dina ”pain points”.
Jag har snickrat ihop en egen teori om vad vi egentligen ser i största delen av sista avsnittet, vilken skulle förklara varför jag, du och många andra känner att slutet blev allt för tillrättalagt och nästan ”för perfekt”. Läs om min teori här:
http://fripp21.blogspot.com/2019/05/game-of-thrones-s08e06-iron-throne.html
Säsong 8 i helhet då?
Ep 1-2 var suveräna, speciellt ep2 som var säsongens bästa.
Ep 3, trist att inte kunna se vad som hände, och många konstiga lösningar av showen, tex avsaknaden av strategi, och en hel del nedklippta scener (Sansa och Tyrion i källaren tex). Och jag blev grymt besviken på sista scenen där de gick för chock istället för spänning.
Ep 4 stor besvikelse
Ep 5 helt ok men finns en del problem med det också. Danys snap var jag dock inte lika överraskad eller besviken över.
Ep 6, se mitt inlägg, länk ovan.
Henke:
Din teori är asbra! Jag försökte kommentera på ditt inlägg men (som vanligt) när jag kommenterar från mobilen kommer det inte upp… Tokigt.
Men jag HOPPAS du har rätt samtidigt som jag blir grumsen av att dom i såna fall kunde ha gjort det LITE tydligare för att fler människor än du och Patrik skulle genomskåda allt. 🙂
Hej,
Jag håller med både dig och Henke till stora delar. Sista säsongen har varit lite av en besvikelse. Inte lika besviken som du blev dock. MEN! Hur avslutar man egentligen en sån här serie som ska göra alla nöjda? Tror inte det går. Jag var missnöjd ända till det sista avsnittet och ’drömscenariot’ var nog det enda möjliga tror jag. Tycker däremot att de skulle ha klippt den till lite kortare avsnitt för att säsongen skulle bli ett par avsnitt längre.
Jag inser att att jag har ett antal serier där jag hoppat över (inte vågar se) sista säsongen av rädsla för att bli besviken. (Girls, Person of Interest, Blacklist och några till) Kanske ger dem en chans någon dag. För man vill ju inte ha serieslut som i Lost, Dexter eller Falling skies t.ex
Dessutom kommer ju de sista böckerna i serien bli bestsellers, för alla vill ju veta hur det ’egentligen’ kommer att gå 🙂
Michael:
Jag tycker det ska bli intressant att se om det filmas ett ”alternativt” slut till serien om några år när böckerna finns att filma efter. Jag har så HIMLA svårt att tro att det här var det fiffigaste och klurigaste George R.R. Martin själv skulle ha hittat på med sina karaktärer.
Nah så farligt var det väl inte. Helt ok i min bok men ett och annat kunde man ha gjort bättre. ”Nattavsnittet” hade jag inga problem med att se men jag är kanske galen och ser saker som normala människor inte ser 😉
Danys förändring var lite oväntad men ganska så logisk om man kollar in lite vad hon gjort jag har tyckt att hon blivit mer och mer skoningslös efter var säsong. Trots detta höll jag på henne ända fram till hennes tal om att befria hela världen – där lämnade jag henne.
Inte svagaste säsongen men helt ok i min bok vi får välan se vad jag tycker när jag sett om rubbet.
filmitch:
Det hade inte varit SÅ farligt om skaparna gjort exakt allt dom kunde för att det skulle bli så bra som möjligt meeeeen det känns ju inte som att dom gjorde det. Ett HAFSVERK skulle jag vilja säga. Du får lyssna på Patreon-avsnittet i helgen, där pratar jag om några förslag som hade gjort slutet betydligt bättre. I alla fall i mina ögon 😉
Har hört ert patreonavsnitt och jag håller med er, mycket manusfail, hörde precis din kommentar om att det kan göras en parodi på det här och slogs av hemliga armén och allo allo. Kanske kommer en parodi på detta 🙂
Hehe jag skrattar gott när jag läser din rant om avsnitt 6, även om jag inte håller med dig så var det underhållande läsning 😀
Själv tillhör jag ju dem som älskade avsnitt 3 och jag hade inga problem med att se vad som hände, vilket kanske berodde på att jag kollade på avsnittet på projektor = stoooooor bild. Såg om avsnittet på 13-tumsdator och ja, då var det inte lika kul. Men väldigt stämningsfullt och jag älskade även tempot, det dunkande beatet som hade lagts på (och som återkom i avsnitt 5).
Sedan var jag inte heller så förtjust i hur Cersei went down, jag tyckte Clegane-brorsornas kamp tog för mkt utrymme (för att inte tala om Euron och Jaime, gaaah vad tråkigt) och hade hellre sett en konfrontation mellan Cersei och Arya… men det rann liksom ut i sanden på ett dåligt sätt.
Avsnitt 2 och 4 var de svagaste avsnitten tycker jag. 5 det absolut starkaste. Jag köpte att Danys bägare rann över, men jag läste in så mkt mer än att hon blev dissad av Jon… hon hade förlorat så mycket sedan hon kom till Westeros, och typ ingen tackade henne för att hon räddade hela Westeros befolkning. Utan drakarna, Unsullied och Dothrakis hade det blivit slarvsylta av Winterfell – och därefter resten av världen. Och om man tänker tillbaka lite till säsong 7 när hon kom till W så var det första hon ville göra att attackera Kings Landing, men hejdades av Tyrion. Så jag såg det inte som att hon snappade, utan jag såg det som ett genomtänkt (nåja) beslut, som krävde att hon övervann ett visst motstånd inom sig själv.
Däremot blev jag överraskad över hennes iskallhet inför vad hon gjort i avsnittet efter… där tyckte jag att Dany kantrade något i trovärdighet, men tyckte samtidigt att det var rätt underhållande att se henne i rollen som en frälsar-diktator.
På det stora hela var jag rätt inställd på ett ”snällt” slut, dvs att järntronen grillades av Drogo kom inte som någon överraskning. It had it coming. Det var för mig hela poängen med GoT, att krossa systemet med en enväldig härskare som baseras på arvsföljd. Serien gick inte lika långt som jag trodde dock (jag tänkte demokrati eller att hela kungadömet skulle delas upp mellan flera regenter), men istället blev det Bran the Broken som hamnade på tronen. Klassiskt sagoslut, vilket jag faktiskt tror GRRM hade kunnat skriva under på också. Det är ju trots allt en fantasyberättelse. Men …
… allting gick för snabbt. Det sista avsnittet hade kunnat vara minst två. Hela säsongen borde ha varit 10 avsnitt, liksom förra säsongen. De klarade inte riktigt av att skapa en upptrappning på så här få avsnitt, även om de var långa. Så jag köper att många har invändningar mot det klumpigt skrivna manuset, där man offrade mycket GoT-cleverness för att komma fram till slutet i tid.
I slutändan kände jag mig ändå tillfreds. Jag avslutade serien med tårar i ögonen 🙂
Cecilia:
Jag hade tårar i ögonen under förtexterna, siiiiiista gången man hör introlåten och allt det där. När avsnittet var slut var jag svart i synen och torr i halsen, nä usch, det där var ett antiklimax av Guds nåde.
Bran the Broken liksom. Glidarn. Gör ingenting under sju säsonger och slutar som en vinnare. Som någon som skolkat hela högstadiet och sen fuskar på nationella proven och går ut med A. Kräks. Ja det gör jag. 😀
Ja, jag hade ett par sån i klassen också, som sket i allt och sedan de sista tre månaderna skärpte till sig, OCH det var dom som fick betygen och stipendierna… medans vi andra som gnetat på i tre år fick ett lamt ’Bra Jobbat’ liksom… har aldrig förlåtit mina lärare detta 🙂
Det hade aldrig skett under min regim
Tråkigt att avsluta med den känslan, så jag fattar om du är besviken! Vi får väl se om 150 år hur serien ”egentligen” slutar när GRRM skrivit klart bokserien 🙂
Håller med. Tycker de fuskade bort säsongen lite grann
Håller helt med din åsikt om Dany. Jag gottade mig lite och fann hennes ilska och handling klart förståelig