När de sena 80-talisterna och 90-talisterna ska ut på arbetsmarknaden kan man hålla sig för skratt. Det här är kidsen som fick applåder när dom lyckades gå på toa själva, som satts på pidestal och kallats för prinsar och prinsessor och som så fort dom fått mer än godkänt på ett prov vill ha betalt – och får det.
Detta är inte mina cyniska ord, det är filmens. Den här filmen handlar alltså om att få ett jobb, eller bli av med ett och söka nya, eller ha såna höga tankar om sig själv att man inte fattar arbetsgivare som tackar nej. Jag tycker premissen låter rätt kul, en komedi om jobbsökande och med två unga klippor som Anna Kendrick och Miles Teller i huvudrollerna och det kändes värt att hyra den för 39 spänn på Itunes. Med facit i hand, haha, nääääää, den är inte värd dom pengarna. En tia kanske, max!
Filmen har så många problem att jag knappt ids lista dom men jag kan droppa dom fem största.
* Anna Kendrick har en alldeles för liten roll. Hoppas hon fick rejält betalt för att sätta sin nuna på den här affischen.
* Bryan Cranston har en alldeles för stor. Roll. Alltså.
* Christopher Mintz-Plasse är med. Överskattad tjomme det där.
* Detta jävla fokus på boffande!
* Det kaskadkräks, dricks hjortsperma, kiss-expoderas… Om jag säger såhär, i rätt sorts film kan dessa ingredienser fungera som något form av ”komiskt mervärde” men Get a job är inte den sortens film.
Nä. Den här filmen var inte alls som jag trodde. Riktigt rutten faktiskt.
