Efter två långa härliga nätter med Gudfadern 1 och 2 på sovrums-TV:n var det dags för Gudfadern 3. Man kan säga såhär, jag har inte sett trean alls lika många gånger som ettan och tvåan och det av en ganska rimlig anledning: den är inte lika bra. Jag har dock alltid hävdat att den inte är alls lika dålig som sitt rykte gör gällande men när jag slocknar som en sten tjugo minuter in i filmen trots att jag inte var speciellt trött, ja, då får jag känslan av att jag kanske måste omvärdera min åsikt en smula.
Gudfadern 3 tar sin början 1979. Michael Corleone (Al Pacino) och Kays (Diane Keaton) barn Anthony (Franc D´Ambrosio) och Mary (Sofia Coppola) är nu unga vuxna och hamnar i berättelsens centrum, tyvärr.
Precis. Tyvärr. Jag kan lika gärna sätta fingret i ögat på filmens problem redan på en gång. Franc D´Ambrosio har utstrålning som en manet och Sofia Coppola ÄR precis så undermålig som skådespelare som ”alla” belackare gjort gällande. Att hon inte behärskar sin roll som Mary förstör även kärlekshistorien mellan henne och kusinen Vincent Mancini (Andy Garcia), något som på pappret borde ha kunnat bli värsta passionerade Romeo-och-Julia-sagan men hennes halvöppna mun och stora tomma ögon gör mig mest bara irriterad. Det är tur för filmen att det finns andra element som väger upp, sånt som gör att filmen ändå håller sig inom okej-fåran.
Andy Garcia är ett av filmens största plus. En sån sjukt bra skådis han är! Jag tycker visserligen alltid det så den åsikten kanske inte gills? Al Pacino är fortsatt bra som Michael men han håller inte lika hög standard som i ettan och tvåan. Han har dock ett par magiska scener (bland annat en på operan). Men över lag känns denna tredje del bara som en tröttare, energifattigare och blekare version av dom första två filmerna. Det finns kanske inte så mycket att berätta egentligen.
Bridget Fonda, en av världens mest kända jag-kan-prata-samtidigt-som-jag-pressar-ihop-käkarna-och-knappt-rör-på-läpparna-skådespelare, är med på ett hörn och då stack tankarna iväg för en stund. Var har HON tagit vägen? Inte en enda titel på IMDb-filmografin sedan 2002!! Hon var riktigt bra i många filmer vill jag minnas.
Om jag ska summera filmen så är det inte dålig om jag jämför med dom flesta andra filmer i gangstergenren MEN jämfört med mästerverk som Gudfadern och Gudfadern 2 blir den ohyggligt blek. Betygsmässigt står den och balanserar mellan en stark tvåa och en trea men jag väljer att hellre fria än fälla. Som helhet är det trots allt en av filmhistoriens bästa trilogier vi pratar om.
Såg den på bio när den kom. Tyckte det var en jättebra film i sin egen rätt och nu ser jag den som kraftigt underskattad. Jämför med allt annat skräp istället för med de klassiska Gudfadern-filmerna. Skulle betyget bli annorlunda?
David:
Det var precis det jag gjorde (angående jämförelsen). ”Om jag ska summera filmen så är det inte dålig om jag jämför med dom flesta andra filmer i gangstergenren MEN jämfört med mästerverk som Gudfadern och Gudfadern 2 blir den ohyggligt blek”
Så betyget jag satt är i jämförelse med _både_ annat skräp _och_ dom andra Gudfadernfilmerna. En trea alltså 🙂
Du säger bara att den inte är dålig i jämförelse med andra filmer i genrern och säger inte vilket betyg den skulle få. Därav frågan, för att veta mer exakt vad du menar. Bra, då vet jag ungefär att du placerar den nånstans i gråzonen mellan det ena och det andra. Olikt dig dock. Du brukar sätta betyg efter din egen filmupplevelse, så jag antar att du egentligen menar en tvåa. 😉 Men okej då, man ska ju vara snäll i juletider. 😀
David:
Det är min egen upplevelse jag gått efter. Kan inte gå efter något annat. Så nej, jag menar en trea annars hade den fått en tvåa. 🙂
Helt ok film som lyfte lite vid en omtitt för några år sedan. Främsta anledningen var nog att jag då var förberedd på S.C otroligt dåliga skådespeleri. Som sagt helt ok men lite trött. Turligt nog har S.C sadlat om och är en mycket intressant regissör 🙂
filmitch:
Hon är verkligen betydligt bättre som regissör än skådis, skönt att hon hittat rätt 🙂