.
.
.
En svensk Top Gun? Så kändes det när jag sprang på den här filmen. Jag blev nästan lite upprymd, det här kunde bli riktigt fränt.
Det blev det inte.
När Hasse Ekman är i bild vaknar jag till. När Sven Lindberg är i bild vaknar jag till igen. Resten av filmen är som en reklamfilm för flygvapnet och det är faktiskt riktigt riktigt trist. Filmen är så pass tråkigt att jag somnar ifrån den fyra gånger innan jag lyckas se hela i ett svep.
Bortkastad tid skulle kanske många säga. Själv tänker jag inte så och det är nog tur det. Jag tycker inte ens det är bortkastat att jag KÖPTE filmen enkom för detta tema men är det mot förmodan någon som är sugen på att se filmen så skickar jag gärna den vidare. Mejla mig så löser vi det.
Ser man på, en restaurerad specialutgåva till och med. Nja, passar nog på den här — såååå historieintresserad är jag inte. Men för en flygvapennörd måste den ju vara guld.
Sofia:
Det tror jag med, för en flygvapennörd borde filmen vara julafton. För alla andra not so much.
Du har väl filmitchs adress?
(Fasiken att man stavar adress med två d på engelska… men parallell med ett l.)
Jojjenito:
Haha, jo jag har den men jag vill inte skicka den oanmäld. Han kanske skickar The Room – igen – tillbaka som straff 😉
Näst sista ”bra för att vara svensk”-filmen! Ett mycket långt och imponerande bloggprojekt närmar sig sitt slut! Bra jobbat, Fiffi! 🙂
Henke:
Tackar tackar!
Jag avslutar i alla fall temat nästan på topp nästa vecka, då kommer en riktigt bra film, en klassiker, en film som är bra för att den är bra, skitisamma att den är svensk 😀