En läkarmamma (Elisabeth Shue) och hennes 17-åriga dotter Elissa (Jennifer Lawrence) flyttar till ett stort hus som ligger rätt ödsligt. Enda granne är ett tomt hus där en ung flicka mördade sina föräldrar för nåt år sedan och den enda överlevande var sonen i familjen. Då det inte kryllar av ungdomar på bygden så blir Elissa så småningom vän med den överlevande tonårspojken (Max Thieriot).
På filmens pluskonto finns inte mycket mer än samspelet mellan Elisabeth Shue och Jennifer Lawrence. Lawrence visar återigen på en närvaro som faktiskt känns unik i filmvärlden på nåt ganska mysigt sätt. På minuskontot finns resten av skådespelarna, musik, manus, titeln, ja, rubbet.
Betyget beror på braiga Jennifer, ingenting annat.
Mao jag gör bäst i att lägga tid på t.ex Raggargänget, eller Slaughter high istället för att se den här filmen? 😉
filmitch:
Jamenvisst, shoot! Strunta i den här.
Jag såg den igår. Tyckte det var en bra thriller, klart sevärd. Gillar Jennifer Lawrence, älskar hennes leende.
Micke:
Jag är glad för din skull att du gillade filmen. För mig räckte det inte att jag (också) gillar Jennifer Lawrence.
Är det en remake eller tänker jag bara på Last House on the Left?
Sofia:
Det är ingen remake (vad jag vet i alla fall) och att du tänker på Last house on the left betyder för mig att titeln på denna film verkligen ÄR kass. Det känns som den vill rida på nån våg som inte finns.