En hemlis är inte längre en hemlis om det hemliga skrivs ut på Twitter, oavsett om tanken från början var att det skulle vara just…hemligt. På samma sätt tappar en dokumentär sin mening när det visar sig att grundhistorien är hittipå. För kan en dokumentär verkligen vara påhittad? Hur mycket får man förvanska sanningen för att få till en spännande story? I en spelfilm hur mycket som helst, i en dokumentär inte mycket alls. Tycker jag.
När man började se Joaquin Phoenix dyka upp i allehanda media i yvigt helskägg, solglasögon och yrandes om att han skulle sluta med skådespeleriet för att istället satsa på en karriär som rappare så satte man – såklart – kaffet i vrångstrupen. När det sen gick upp för mig och resten av världen att det var just den reaktionen som var meningen med Joaquins skägg och utspel då kände åtminstone jag mig aningens lurad. Va fan liksom. Nästa tanke var vilken grej. Så jävla smart. Alla gick ju på det!
Joaquin Phoenix har kommit på grundidén tillsammans med filmens regissör Casey Affleck som även är Phoenix svåger och för mig känns detta som produkten av det som kanske kan kallas överkonsumtion av eggnog. En julmiddag som gick bananas helt enkelt. ”Faaaan Casey, va ska vi göööööra med våra liv, fan folk är dumma i huvvet, ska vi inte bara ta och lura hela byket, lura hela vääääärlden, skratta åt dom i mjugg?”.
Och det är väl DÄR skon klämmer för mig. Jag tittar på filmen och tänker på att dom ljuger. Ja, det var väl det. Alla scener i filmen som skulle klassas som kittlande, utlämnande, pinsamma, tragiska blir….ingenting. Det är ju bara på skoj. Fan vad jag retar mig känner jag, dumt kanske, eventuellt även onödigt, filmen är ändå sevärd på nåt vis och detta tack vare Joaquin Phoenix som såklart är svinbra på att spela sig själv. Lyckas man se filmen mer som ett experiment än nånting annat så kan en trean i betyg kännas snålt men jag tycker det räcker. Irritationsnivån i huvudet är nämligen rätt hög. En trea duger. Tjoffar upp betyget nu innan jag ångrar mig. Tjoff.
Har inte sett den, men läste en invädning som jag tycker sätter fingret på ett bra sätt på vad jag själv upplever som problemet med hela projektet. Om Phoenix _verkligen_ hade velat utmana, hade det egentligen inte varit ”bättre” om han börjat agera i Adam Sandler-komedier eller slutat helt med film och blivit en kontorsråtta på ett försäkringsbolag?
Sofia:
Haha, vilken grej om han skulle ge sig in i kiss-å-bajs-humor-facket! Det värsta/bästa är att jag tror han skulle göra det precis lika bra som allting annat. Kontorsråtta däremot. Njääää, kanske inte 😉
🙂 Jo, jag förstår din invändning så här tre år senare. Jag tycker (inte helt oväntat..) att filmen är fullkomligt genialisk. Man kan välja att se den på flera sätt, som en ”mockumentary” som ger en känga åt nutidens kändisfixering .( Än idag skriver folk på allvar ”Phoenix, var det inte han som blev tokig” så, alla verkar inte ha förstått att det var just en film.) Eller bara som en jäkligt svinkul drift med en del av rapkulturens tics o språk. Ironin i att så gott som samtliga gjorde narr av att det var just rap o hiphop han ville göra…ja, den ironin är såå skön just nu m Phoenix produktion av Pusha T. 🙂
Snowangel:
Tanken/själva idén med filmen är genialisk, det som gör att den inte längre är genialisk är ju just det att den blev ”påkommen” som hittipå. Tänk om han efter filmen hade ”försvunnit” om så bara ett par år, gjort nåt annat, tagit time-out. Då hade han kunnat komma tillbaka och filmen hade ändå känts sann – och fortfarande genialisk. 🙂
Vem är Pusha T?
Jag tror inte avsikten var att den skulle verka sann efter att den släpptes..utan att det var själva processen som skapades i media under produktionen som var intressant för honom. Debatten och spekulationerna. Sen har han själv sagt att en annan sida av det hela var att sätta sig själv i ett läge där han riskerade att tappa den position han just fått – som Leading man. För att få tillbaka en passion för ett yrke han älskar. Ganska modigt. Eller dumdristigt, beroende på hur man ser det. Vad vet jag? Pusha T..:) är en rappare/hiphoppare då´rå.