Jag gillar det här med att öppna en liten dörr och komma in i ett rum jag inte visste fanns.
För ett tag sedan såg jag den nya actionfilmen med Arnold Schwarzenegger, The last stand. Filmen var regisserad av Kim Jee-woon, en sydkoreansk man som gjort bland annat A bittersweet life. När jag läste på lite om honom dök en titel upp som lät intressant, I saw the devil och av en slump ”sprang” jag på den på Lovefilms streamingstjänst. Sagt och gjort, en solig dag tog jag med mig datorn ut på balkongen, satte hörlurarna där dom hör hemma och begav mig in i sydkoreansk kolsvart hämndfilm när den är som allra allra bäst.
Fyra minuter in i filmen måste jag byta byxor. Jag blev så jävla rädd, jag hoppade en halvmeter av skräckfilmsljuden rätt in i öronen och trodde på riktigt att jag hade kissat ner mig. Jag såg sen att det var mitt fulla vattenglas som hade flugit upp i luften, jag måste ha fått en riktig hailarryckning på högerarmen och hjärtat slog som på en liten kanin. Det gjorde det flera gånger under filmens gång kan jag säga. Det här är ett spännande as till film, det är våldsamt på gränsen till vad som är vettigt, det är närgångna grafiska och väldigt snyggt gjorda sadistscener och det testosteronhämnas åt alla håll och kanter precis som det ofta gör på film när någons gravida fru blir brutalt mördad.
Kim Soo-hyeon (Byung-hun Lee) vet hur det känns att leva med smärtan och saknaden efter en älskad fru och sorgen efter det barn som aldrig blev. Han ger sig fan på att leta upp den som mördat frun och jakten på seriemördaren Kyung-chul (Min-sik Choi) blir både lång och jävligt blodig.
Min-sik Choi är banne mig ett unikum. Vilken skådespelare! Jag som trodde att jag sett hela hans mimik-repertoar redan i Oldboy misstog mig rejält. Han är vidrig den där karln och jag tvivlar inte på att han ÄR psykopat på riktigt i den här filmen. Självklart hjälper det till att jag inte känner till nåt om hans privatliv, jag har inte sett hemma-hos-bilder från hans hus i Seoul (eller vad han nu bor), jag vet inte vad hans barn heter. Jag vet bara att han är bland det mest uttrycksfulla som kan visas på film oavsett vem han spelar.
I saw the devil är ingen film för kräsmagade, ingen film för blodfobiker, ingen film för folk som redan innan tvivlar på människans godhet. Det här är tufft att se, jobbigt, vidrigt, hemskt men det är samtidigt väldigt väldigt bra. På gränsen till lysande faktiskt.
Oh, snap, du har sett I Saw the Devil. Visst är den bra?! Bra och bra störd. Lustigt, hur jag ger den här filmen en fyra medan Only God Forgives får en etta (även om det inte var våldet i sig som var felet med OGF). Choi Min-sik är kungen av såna här filmer.
http://jojjenito.wordpress.com/2011/10/12/i-saw-the-devil/
Jojjenito:
I saw the devil har ju ett ”vanligt filmtempo” till skillnad mot OGF, det kanske är däri skillnaden ligger för dig? Denna film är dessutom ännu brutalare än OGF. Fast det är två filmer som verkligen kan jämföras, i alla fall om man ser till temat – hämnd.
Nej, du har en poäng där. Det är ju inte våldet i sig utan stilen i OGF som gjorde mig sjuk i magen och rasande av nån anledning. Märkligt. 😉
Jojjenito:
Jadu, hahaha, att få vara med om din reaktion direkt efter visningen var väl värt biobesöket. Tänk att en liten film kan göra sån på påverkan 😉
Sydkorea var under 2000-talet ett filmland att räkna med. Man visste att det skulle komma ett par riktigt bra filmer per år. Så är det kanske inte riktigt längre, men I Saw the Devil är en av filmerna från landet som håller hög klass.
Kan bara hålla med om skådespeleriet, riktigt bra. Annars är det en film jag gärna ser om då koreanska filmer ofta funkar bra för omtitt eftersom de inte går efter en enkel mall. Inledningen ute i snön är väldigt snygg också!
Movies-Noir:
Det här definitivt en film som tål både en och två omtittar. Den är verkligen jättebra 🙂
Kan inte annat än att hålla med dig! I Saw the Devil är absolut en av de bästa filmerna i denna genre som gjorts! Såg den första gången för två år sedan och den dyker ständigt upp i mina tankar! Film blir inte mycket bättre än så här!
Tommy:
Kul att du håller med 🙂 Den sätter sig i skallen och biter sig kvar. Jag kanske borde ha höjt betyget ett snäpp? Det blir nog så vid en omtitt 🙂
Det borde du absolut göra 🙂 Värd högsta betyg!!
Gillar den här filmen var mycket bra.
http://filmitch.wordpress.com/2012/11/20/i-saw-the-devil-2010-sydkorea/
Den här filmen var kanske inte riktigt lika bra men väl värd att se
http://filmitch.wordpress.com/2012/10/26/chaser-2008-sydkorea/
filmitch:
Tack för tipset, ska lägga filmen på minnet 🙂
Yeah! 🙂
http://film4fucksake.blogspot.com/2012/11/2-x-cuckoo-bananas.html
Vrångmannen:
Du har helt rätt både i betyg och att den är helt cuckoo bananas 😉
Kim Jee-Woon er min favorittregissør. Hans svakeste film er selvsagt The Last Stand, resten av filmene hans er bare helt fantastiske. Han er en av veldig få regissører som takler alle sjangere. Sjekk ut A Tale of Two Sisters, hvis du ikke har sett den. Like god som The Shining i mine øyne. The Foul King er en glemt perle, den er motparten til The Wrestler.
Our Town er også verdt å sjekke ut, veldig få som har fått med seg den filmen. Fin liten seriemorderfilm fra Sør-Korea. Det er altså ikke Kim Jee-Woon som har regissert den filmen. 🙂
Captain Charisma:
A Tale of Two Sisters har jag sett och jag gillade den med. Men den är inte alls lika stark som I saw the devil tycker jag, den fastnade inte lika hårt i hjärnan och magen.
Jag sparar dina filmtips och håller ögonen öppna. 🙂