Rose Byrne och Mark Wahlberg är et händigt och charmigt par som får en uppenbarelse: dom ska bli fosterföräldrar! Det finns ju så många barn därute som behöver en riktig familj, varför inte ta hand om dessa istället för att skaffa biologiska barn?
Sagt och gjort – och sen blev det en film av sedvanligt kaosartat familjesnitt. Tandkrämskladd och bus och hoppsan och nämenojsåtoooookighon är och Icona Pop och hundar och vaser som går sönder.
Det här var inte riktigt min grej men som inspirationsfilm för blivande fosterföräldrar kanske den är toppen? Eller som preventivmedel för par som går i barntankar?
Damn. Inte ens Rose kunde rädda denna, alltså?
Sofia:
Hon är jättegullig men filmen är det inte. Men jag kan inte låta bli att tänka vad du skulle tycka om filmen nu när jag tycker den är så familje-sliskig så det smakar sockervadd i hela ansiktet 😀
Själv var jag nog på exakt rätt humör för jag tyckte denna var rolig. Gillar Mark Wahlberg och han funkar bra tillsammans med Rose Byrne.
Finns många andra liknande komedier som inte alls funkar, men denna hade en del hjärta och värme mitt i humorn. Regissörens egna upplevelser med att adoptera på liknande sätt gjorde nog mycket, plus en del John Hughes-inspiration.
https://moviesnoir.blogspot.com/2019/02/instant-family.html
Movies-Noir:
Kul att den gick hem hos dig. Själv satt jag med en stor smörklick i munnen och försökte svälja 😀