John Edgar Hoover var chef för FBI i 48 år, från 1924 till 1972. Det är sånt som liksom inte händer. En president i USA får sitta vid makten i max åtta år men Hoover lyckades överleva inte mindre än åtta presidenter i sin position. Hur man gör det? Genom att gräva fram en hel massa jobbigt skvaller såklart. Varenda högt uppsatt politiker hade en hemlig Hoover-file och att få sitt privata skräp offentligt uthängt kan skrämma den mest hårdnackade till tystnad och lojalitet.
Hoover i Clint Eastwoods tappning gestaltas av Leonardo DiCaprio. Jim Henson har tillverkat muppar som ser mänskligare ut. Allt det eventuella intresse jag hade för filmen dog redan strax efter förtexterna när DiCaprio med tillgjord röst försöker härma Hoover. Det funkar liksom inte.
Såna här filmer tjänar på att ha en mindre känd skådis i huvudrollen, alternativt Meryl Streep om jag ska jämföra med en annan film i samma genre. Jag tänkte hela tiden ”där är Leonardo DiCaprio i smink”, ”där är Leonardo DiCaprio i mycket smink”, ”där är Leonardo DiCaprio i centimetertjock foundation och påklistrade leverfläckar”. Som Jan Söderqvist skriver i Svenska Dagbladet: ”… när gubbarna Hoover och Tolson återvänder till galoppbanan, ser de ut som två skabbiga muppar”.
Clint Eastwood lyckas återigen inpränta sin alldeles speciella Eastwoodkänsla i en film, den som han är så duktig på. Fint så. Tyvärr räcker det inte den här gången. Jag vet inte vad det är för historia han vill berätta, det blir så många infallsvinklar och ingen röd tråd. Det klipps och hoppas frenetiskt mellan årtiondena och ibland lyckas jag bli totalt bortkollrad. Det finns en scen i hela filmen som berör mig och den innefattar handgemäng och mycket undantryckta känslor av kärlek och åtrå.
Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag hade förväntat mig av filmen men eftersom mina förväntningar låg på badhusbotten och skvalpade kunde det här mycket väl ha blivit en liten flipp. Det blev det inte. Det blev en flopp. En muppflopp.
Jag har inte sett filmen, men min magkänsla sa att Leo skulle bli Oscarsnominerad för den här rollen. Ibland kan man ha fel.
Micke:
Han blev inte det och det är jag uppriktigt glad för 😉
Jag trodde det skulle bli en riktig storfilm, speciellt med tanke på att Leo bara gör bra filmer nu för tiden och att Clintan är Clintan. Jag ska inte säga att den inte är det eftersom jag inte har sett den än, men många inklusive du har ju en stark åsikt i fallet.
Pladd:
Självklart tror man att det är en storfilm, jag trodde samma sak men när samtliga inblandade har dåliga dagar samtidigt då blir det liksom inte så bra som det _kunde_ha blivit.
Tycker Fiffi är lite väl hård. Visst är DiCaprio ingen toppskådis och han passar inte/klarar inte av att spela en äldre herre med en massa smink. Men filmen har en intressant historia att berätta och tycker filmen var godkänd.
Har svårt att se hur en välgjord film som detta kan få en etta, men går man bara efter magkänsla och struntar i hur produktionen är så är det klart möjligt, uppenbarligen 😉
Själv var jag alltså lite mer positiv till J. Edgar och har skrivit lite mer också…
Movies-Noir:
Vi har ju diskuterat det här med betygssättning förut och vi går (ju) efter två olika skolor när vi bedömer film.
För mig är film inte vetenskap, det är inte matematik där snygg scenografi + namnkunniga skådespelare + ett manus som inte luktar improvisationsteater = Betyg 3, jag kan inte sätta betyg på det viset. Jag kör på min magkänsla och upplever jag en film som urbota tråkig, utan mening och mål, dåligt regisserad och med skådespelare som lockar till skratt fast det är ett politiskt drama jag tittar på, jag kan inte ge en sån film mer än en etta. Det går inte.
Hade jag upplevt historien det minsta intresserad så _kanske_ den hade fått en svag tvåa men historien är – för mig – ett stort och underligt frågetecken.
Nej, man ska inte heller gå efter något annat än sin magkänsla. Men personligen tyckte jag inte den var så dålig som du tyckte. Absolut kunde och borde den varit bättre, men den har ändå tillräckligt för att vara värd att se. Tycker jag, bör tilläggas 🙂
Movies-Noir:
För mig kändes det som att Eastwood ville berätta en historia som inte fanns, som inte var klar. Lösa trådar, spekulationer och låååååååångt. Bara.
Ouch, Fiffi inte nöjd.
Henke:
Nix. Inte nöjd alls. Men jag skrattade gott 😉
Jag säger som Henke, ouch… Men om det nu inte bara handlar om en översminkad DiCaprio utan att det finns rena manusproblem, då bör den där ettan vara välförtjänt.
Sofia:
Det finns mer av en historia och baktanke i många andra filmer som fått en etta i betyg av mig, War Horse inkluderat, så den här ettan är inget hugskott, snarare genomtänkt och ganska…givmilt 😉
Ibland kan man vara glad över att filmer inte går upp på landsorten. Åh vad jag ville se den här filmen. Historia + Eastwood. Men när jag såg en trailer av filmen och den översminkade De Caprio släppte jag tittningstankarna på direkten. Jag begriper inte hur Clint tänkte. Var det ingen som såg att att det var helt åt helvete att täcka Leonardo i smink och tro att man skulle komma undan med det.
Nixon med Hopkins är ett bra exempel på att man inte behöver vara porträttlik figuren man spelar. Huvudsaken är att man spelar karaktären. Om filmen är värd en etta eller inte vet jag ej och kommer troligtvis aldrig få reda på för det sätter Caprios ansiktsmask effektivt stopp för.
Filmitch:
Tänk då att jag gav den en etta TROTS att jag verkligen brukar gilla Eastwoods filmer… Men å andra sidan, du kanske skulle tycka bättre om den än jag. Vem vet? 🙂