Ben och Gus är grannar. Bens fru är otrogen och när han kommer på det blir han så förbannad att det går ut över Gus och dom börjar slåss på en åker vilket slutar med att dom båda blir överkörda av en skördetröska, hamnar på sjukhus, blir förlamade från midjan och nedåt och förpassas till ett liv i rullstol.
Livet blir ett riktigt miserabelt helvete för både Ben och Gus som båda tappar gnistan totalt och försöker sluta sitt liv på varsitt håll – men inte ens det lyckas dom med. En dag ses dom igen av en slump på en järnvägsstation och då bestämmer dom sig, dom ska tillsammans ta sig till Finland och stämma den där jävla jordbruksmaskinstillverkaren som förstört deras liv.
Arga män utan ben är en titel det inte går att blunda för. Jag tror att det är den bästa felöversatta filmtiteln i världshistorien (svenska översättningar brukar annars vara riktigt unkna). I original heter den Aaltra, vilket är den finska staden dom reser till.
Filmen är nåt så udda som en belgisk svartvit rullstolsroadmovie med två rollfigurer som jag i början av filmen faktiskt får lite tycka-synd-om-känslor för, men som ju längre filmen går bara blir mer och mer osympatiska. Det är kolsvart humor som jag ibland sätter i halsen, ibland skrattar gott åt, ibland åker skämskudden upp och ibland vill jag bara trycka in en sax i däcket och ge dom båda rullstolspunka så dom ramlar i diket och skrapar näsan.
Sevärt som omväxling till amerikanska actionrullar och svenskt dramatendravel? En film jag gärna ser igen?
På A svarar jag ja och på B nej.
