Att se Colin Nutleys film Heartbreak hotel känns som att bevittna en impotent man som står och juckar frenetiskt mot en tall.
Jag förstår att gamle Colin är stolt över sin fru, hon är duktig och fin, har smala ben och välbevarade tuttar. Men att han i film efter film efter film exploaterar henne gör inte att hon känns som en bättre skådis – bara ännu mer en colinfru. Fast i ”Heartbreak hotel” gråter hon inte en enda gång. Det är ett stort steg framåt. Däremot skriker hon jävligt mycket.
Heartbreak hotel är tänkt som en tjejfilm. Det måste vara så. Men hur nåt förhandsstödsprao på Filminstitutet kan ha sett potentialen i att korkade tjejgäng ska gå man (kvinn?) ur huset för att se två nyskilda kända skådisar dansa – det är illa. Det är ren och skär förakt.
Det finns inte en scen i den filmen som är trovärdig. Inte en scen där någon levande kvinnlig varelse kan känna igen sig.
Det är inte trovärdigt att Maria Lundqvists 42:åriga Gudrun inte vet hur man gör när man går till gynekologen. Det är inte trovärdigt att Helena Bergströms 41:åriga gynekologkaraktär ringer upp p-lisan Gudrun som nyss kallat henne ”fittjävel” och vill bli kompis med henne. Det är inte trovärdigt att två medelålders kvinnor blir stoppade av polisen på Sergelgatan och skriker ”ta mig bakifrån” och slänger upp sig på motorhuven.
Jag har väldigt låga tankar om Colin Nutley (förutom när det gäller Black Jack och i viss mån första Änglagård) och inte blir dom högre när soundtracket består till 50% av låtarna på Eva Dahlgrens En blekt blondins hjärta. Från 1992!! Det funkar inte. Det blir inte trovärdigt att det spelas ”Hey winner” med Lolita pop på ett normalt uteställe i Stockholm 2005. Eller att det dansas frenetiskt till ”Två av oss” med X-models.
Det känns enbart som en massiv flört med nyskilda sextiotalistiska småstadsbrudar. ”Kom igen tjejer, visst känner ni igen er, vi spelar ju till och med ER musik. Det är bara Ooa hela natten som fattas och lite Tomas Ledin, men det kan ni spela när ni kommer hem. Gå och se filmen nu för bövelen!!
Smöret känns mest härsket. Colin Nutley har jävligt låga tankar om Sussi från Falkenberg och Ann-Mari från Sveg om han tror att dom går på den här lätta. Dom gör inte det, dom KAN INTE det. Om nu Mr Nutley vill visa svenska folket vilket härligt sydeuropeiskt temperament hans fru behärskar, så låt honom göra det. Ställ ut henne på Nytorget och låt henne vråla. Men jag vill inte se mer av familjen Nutley/Bergström på film nu på ett tag. Fast å andra sidan är det ju ingen som tvingar mig att hyra skiten.
