Ja, okej, det här är inte en av Woody Allens starkaste rullar. Det är inte ens en stark rulle. Den är faktiskt så pass dålig att det i mina ögon inte känns som en Woody Allen-film men jag kan liksom inte missa straffsparken mot öppet mål: Sylvester Stallone är ju med!
Han är med så lite i filmen att han knappt är omnämd på Imdb men på min Stallone-VHS-hylla står Bananasfodralet tveklöst och stolt.
Woody Allen som soldat för tankarna till Lasse Åberg i Repmånad och det är inte heller en film jag tycker är särskilt bra om, men å andra sidan, Stallone i rollistan hade kanske fått upp mina ögon för den filmen också?
Helt ärligt är filmaffischen rätt missvisande då jag tycker den för tankarna till en skön 70-tals komedi men visst, den har sina roliga scener, men dom är lätträknade.
Självklart lyckades Woody ge sin dåvarande flickvän/fru Louise Lasser den kvinnliga huvudrollen, vilket verkar vara populärt för manliga regissörer att göra. Det kanske är enklast för husfridens skull men det är inte alltid det bästa för att höja en films kvalitéer.
