…så är det klart att jag läser den.
Människor helt utan betydelse av Johan Kling, mannen som regisserat Darling och Puss, är en tunn bok, en späd bok nästan. Med sina 164 pocketsidor och ett massivt radavstånd lyckas Kling klämma in historien om Magnus och en dag i hans liv men inte mycket mer än så. Nästan inga tillbakablickar, väldigt få framtidsdrömmar, bara en dag, that´s it.
Sanningen är den att det ryms mer intressant information mellan raderna än på och DET gillar jag! Kapitel efter kapitel som beskriver utseendet och känslan med en gryningsfuktig trottoarkant är inte hans melodi och inte min heller.
Det jag läser in i det som inte skrivs är säkerligen inte samma saker som du gör eller som min granne skulle göra, därför känns den lille boken mer som en organism än som ren litteratur men om det är meningen att det ska vara så vet jag inte.
Magnus endagsvandring genom Stockholm ger mig inte bara en inblick i hur andra ser på honom utan också att han själv tycker att dom har rätt. Varför skulle någon vilja anlita mig? Varför skulle någon vilja vara vän med mig? Varför skulle Josefin vilja vara ihop med MIG, hon som är så underbar?
Människor helt utan betydelse blir film i år. Gustaf Skarsgård står bakom manus och ska även göra sin regidebut i och med detta. Jag säger lycka till för jag tror faktiskt att boken kan göra sig än bättre på vita duken än på vita papper med få bokstäver och lite för stort typsnitt.
