Tre om en: Tre stora manliga skådisar födda 1936.

ALAN ALDA

Alphonso Joseph D’Abruzzo föddes den 28:e januari 1936 i Bronx, New York. Han drabbades av polio som ung knatte och var sängliggande i över två års tid.

Mest känd är han definitivt för rollen som Hawkeye TV-serien M*A*S*H, en roll han spelade i hela elva år mellan 1972 och 1983. Dom sista åren både skrev han manus, producerade och regisserade serien och fick då mer utrymme att få fram sina anti-krigs-åsikter som han fick med sig efter att själv ha tjänstgjort i Koreakriget.

Själv fick upp ögonen för honom på riktigt först 1993 i och med AIDS-dramat And the band played on och nu på senare år i gjorde han en roll av världsklasskaraktär i Woody Allens Alla säger I love you.

Alan Alda är 188 cm lång och det gör honom faktiskt till en av dom längsta skådespelarna Hollywood har att erbjuda. Arnold Schwarzenegger är lika lång, Tim Robbins är längre och, icke att förglömma, Tom Selleck. Där har vi 193 ståtliga centimetrar!

DENNIS HOPPER

Dennis Lee Hopper föddes 17 maj 1936 i Dodge City och dog av prostata-cancer 29 maj 2010 i Los Angeles.

För att få perspektiv på hur länge Hopper faktiskt var med i matchen så var en av hans bästa kompisar James Dean och han spelade med i både Ung rebell och Jätten. Hopper gjorde alltså sin skådespelardebut redan 1955. Fatta, 1955!

Det stora genombrottet kom 1969 med bikerfilmen Easy rider och i samma veva började han droga som en tok. Det dåvarande äktenskapet sprack och han var allmänt dum. Dum och inte bara full utan hög som ett hus för det mesta.

Dennis Hopper hade när han dog en av världens största privata samlingar av modern konst och han älskade att själv måla tavlor.

Jag tycker han har lämnat ett stort hål efter sig och en viss typ av roller har inte längre har något givet ansikte.

BURT REYNOLDS

Här har vi en kille som jag har jävligt svårt att ålders-bestämma. Jag kan inte för mitt liv fatta att han är 75 år även om han på den nedre bilden ser ut som urtypen av en amerikansk pensionerad uppstramad porslinsdocka.

Burton Leon Reynolds Jr föddes den 11 februari 1936 i Lansing, Michigan. Det han är mest känd för – forutom sin formidabla mustasch – är filmerna Benknäckargänget (han var med både i originalet från 1974 och i Adam Sandlers remake från 2005), Nu blåser vi snuten, Den sista färden och slisk-rollerna i Striptease och Boogie nights.

Att läsa Burt Reynolds dejtinghistoria är som att ta sig genom en upplyst del av ett löparspår, där spåret är kvinnliga skådespelerskor och vattenpauserna är Doris Day, Kim Basinger, Sally Field, Faye Dunaway, Loni Anderson och Catherine Deneuve. Med flera.

Säga vad man vill om honom och kvinnorna i hans liv men nån jätteutpräglad liksidighet gällande damernas utseende finns inte, i alla fall om man inte sett dom i verkligheten.

Annat som hände 1936: Chaplin gjorde Moderna tider, Disney tecknade sin första långfilm Snövit och dom sju dvärgarna, filmen Anna Karenina med Greta Garbo i huvudrollen hade svensk premiär och Börje Ahlstedt föds.

[Källor: imdb.com, whosdatedwho.com, Wikipedia och egna åsikter.]

DEN SISTA FÄRDEN

”Sometimes you have to lose yourself before you can find anything. ”

Samma år som jag föddes gjorde John Boorman en av filmhistoriens riktiga måste-se-psyk-thriller-äventyrs-drama: Den sista färden.

Alla kan melodin som den läskiga inavlade banjopojken spelande (titta på banjoduellen här) och alla har hört uttrycket ”skrik som en gris” men inte alla vet att det är härifrån detta kommer. Men det är det.

Historien om fyra på ytan alldeles vanliga män som ska paddla kanot nerför Chattanooga river är spännande, den är läskig och det är obehaglig som satan att se hur människor kan personlighets-förändras så till den milda grad ”bara” genom yttre stress och jobbiga upplevelser och hur dom faktiskt blir några helt andra under resans gång. Fan, dom skulle ju bara på en mysig kanottur och umgås några dagar som vilken grabbhelg som helst.

Jon Voight, Ned Beatty, Burt Reynolds och Ronny Cox är männen som vi får följa nedför floden men tyvärr stannar det inte där, inte för mig i alla fall. Dessa fyra män har med den här filmen satt spår i mitt filmminne som aldrig kommer blekna. Har dom gjort detsamma hos dig?