Exakt detta hände 13 augusti 2008.
Två trötta figurer, så nära medvetslöshet man kan komma och ändå stå upprätt, hyr en film.
Sambo (pekar på en film): Den här då?
Jag: Näääää.
Sambo (håller upp Gone baby gone): Den här då?
Jag: Neeeeej, herregud, ingen film med en Affleck i huvudrollen!
Sambo: Den här då?
Jag: Jag vill ha en film med berättarröst. Jag orkar inte tänka på vad den handlar om… Jag vill ha en seg och långsam film som inte handlar om mycket alls.
Sambo: Den här då?
Jag: Okej.
Vi går hem med ”The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford” under armen. En film jag aldrig hyrt om jag haft en puls över 45.
Filmen börjar. Det är gitarrklink och vackra vyer. Efter 40 minuter ska Brad Pitt med följe råna ett tåg. Brad står på rälsen och väntar in tåget, man hör tåget, det kommer där, bakom kröken. Bilden är alldeles svart i många sekunder.
Jag: Guuud va skönt!
Sambo: Ja…kan det inte fortsätta vara så.
Jag: Vilken bra film.
20 minuter senare.
Jag: Duu…vad handlar filmen om egentligen?
Sambo: Jesse James.
Jag: Nähä??
Sambo: Jo.
Jag: Det spelar ingen roll förresten.
Sambo: Du fick din berättarröst i alla fall.
Jag: Ja. Det är bra.
En timme senare.
Jag: Den här filmen tar verkligen aldrig slut…
Sambo: Det verkar inte så…
Jag: Den är inte direkt spännande. Casey Affleck….han är så skitdålig.
Sambo: Han ska vara skitdålig.
Jag: Och skitful.
Sambo: Han spelar nog på att han är sådär ful.
Jag: Jahaa.
En halvtimme senare.
Sambo: Nu tar den nog slut!
Jag: ….
Sambo: Neheeeej…
Jag: Nudå?
Sambo: Nej, inte nu heller, va fan den handlar ju inte om nånting längre. Jesse James är ju DÖD för helvete.
Jag: Nån har satsat miljoners miljarder i den här filmen… Undrar varför…
Sambo: Mmmm…
Jag: Vem bryr sig om Jesse James?
Sambo: Amerikanerna. Han är väl som deras Robin Hood.
Jag: Robin Hood var en snällis. Jesse James är vidrig.
Sambo: Ja.
Jag: NUUUUU!!!!! Äntligen är filmen slut! Gonatt!
Sambo: Gonatt.
