Clive (Adrien Brody) och Elsa (Sarah Polley) är inte bara ett kärlekspar, dom jobbar tillsammans också.
Båda är forskare med specialinriktning på celldelning, kloning och sånt. Dom lyckas skapa nån underlig varelse som mest ser ut som en rörlig geggaklump (eller bajsblobb om jag ska uttrycka mig aningens mer ofint) genom att kombinera DNA från olika djurarter. Sen urartar forskningen en smula. Dom får hybris och vill dra experimentet ett steg längre genom att göra en hybrid av en människa och en mängd olika djur. Det blir en ganska okontrollerbar varelse. Det som föds är något som kan liknas vid en kombo av en minimal alien, en skinnflådd hare och ett stort ollon.
Varelsen blir mer och mer människolik ju äldre hon blir. Hon döps till Dren och Elsa blir väldigt fäst vid henne, lite som en mamma till ett barn hon aldrig haft. Clive blir misstänksam, han tror att Elsa är långt mycket mer inblandad i experimentet än hon berättat för honom och även män bör förlita sig på sin intuition när den knackar på axeln.
Splice är ett science fiction-drama som skulle ha kunnat bli väldigt bra. Sarah Polley och Adrien Brody är bra i sina roller men filmen i sig är väldans förutsägbar och trots alla effekter så känns den rätt…billig. Det är synd tycker jag.
Dessutom upphör jag aldrig att förundras över många mäns totalt gränslösa potens när det kommer till film. Oavsett situation, oavsett skick på ”partner”, nog fan vill dom göka. Det som händer i Splice gör mig nästan förbannad för hux flux ser jag inte ”monstret” som monster utan mannen som ett totalt freak.
Se filmen och bedöm själv. I say no more.
