Kategori: Kevin Bacon

Publicerat

Hollow man

Efter att jag åter ha sett och fortfarande uppenbart gillar Paul Verhoevens klassiker Basic instinct så känner jag att det är fler av hans filmer som förtjänar en omtitt. Hollow man till exempel. Kevin Bacon som osynlige mannen, kan det a nåt?

Bacon spelar den något fanatiske forskaren Sebastian Cane. Med hjälp av hemliga experiment på djur försöker han komma på ett sätt att göra dom osynliga och precis som så många gånger förr i filmer med överintelligenta och narcisisistiska vetenskapsmän i huvudrollen så ska dom GIVETVIS prova på sig själva och SJÄLVKLART går det åt helvete.

Canes ex-flickvän Linda (Elisabeth SHue) och hennes nya snubbe Matthew (Josh Brolin) spelar dom andra stora rollerna men i ärlighetens namn är det vare sig dom eller Kevin Bacon som har huvudrollen, det är effektmakarna, för trots att Bacon är med i större delen av filmen så syns han väldigt lite. Det kan bero på det att jag gillar filmen så mycket som jag gör (eftersom jag inte gillar Kevin Bacon som skådis). Det kan också bero på att redan förtexterna skvallrar om att det kommer bli spännande och Jerry Goldsmiths musik är som färska hallon och kardemumma på filmjölken. Hollow man är en mycket välgjord liten petitess i filmhistorien och en film som trots elva år på nacken faktiskt håller mer än väl.

Den holländske regissören Paul Verhoeven blir 73 år i år och han är inte – och har aldrig varit – någon direkt produktiv man. Tyvärr. Jag gillar honom. Han har en skön känsla i sina filmer, en fingertoppskänsla som är rätt unik. Framöver kommer recensioner även av dom två kvarvarande actionklassikerna i hans repertoar: Robocop och Starship troopers. Total recall har jag redan skrivit om.

Publicerat

Fiffis filmtajm funderar på: En bra och en dålig. Del 3

Jag erkänner, jag har hårda Colin Firth-cravings efter hans insats i The king´s speech. När jag då hittade filmen Sanna lögner jublade jag lite inombords. En spännande mordhistoria i regi av Atom Egoyan med nämnde Colin (hurra!) och….Kevin Bacon (eeeeehm).

Kevin Bacon är inte en kille som får mig att hjula av glädje direkt. Jag tycker han har gjort ett par sevärda rollinsatser i sitt liv, mer än så är det inte, men här fanns klara förutsättningar för att det skulle kunna bli bra. Det var min åsikt innan jag tjongade in skivan i spelaren och kanske tre-fyra minuter till, SEN insåg jag att det kan bli en låååång kväll framför TV:n.

Lanny (Bacon) och Vince (Firth) är ett känt TV-par, lite som Filip & Fredrik kan man säga. Dom är oskiljaktiga roliga sång-och-dansmän som är tjommiga med och mot varandra och dom får tittarna att samlas runt TV-apparaterna. Kvinnorna flockas kring dom och varje chans att få ligga tas, på mer eller mindre snygga sätt. Så hittas en kvinna död i Lannys hotellbadkar men mordet klaras aldrig upp. En ung journalist (Alison Lohman) vill skriva om mordet femton år senare och börjar snoka.

Kevin Bacon som entertainer var hysteriskt skrattretande redan när han dansade sig fram i Footloose och här ska han dessutom spela lite gigolo vilket inte funkar alls. Att Colin Firth sjunger hellre än bra såg vi i Mama Mia men här är han inte ens charmig bara konstigt aggro och dessutom iklädd en SVINFUL moppemusche. Han måste vara den ende mannen i världen som inte klär i ansad ansiktsbehåring.

Sanna lögner borde ha kunnat vara en helt okej film. Det är den inte. Kevin Bacon som i min bok är både ointressant, rätt ful och fullkomligt obegåvad är precis det även här och jag blir inte ett dugg besviken på honom. Däremot blir jag förbannad för att han drar ner Colin Firth i soppåsen och knyter igen den. Jag har aldrig sett Firth så dålig som han är här. Aldrig. Jag trodde inte det var möjligt men med en riktig papphatt som motspelare så vad fan ska han göra?

Min tes att en bra skådespelare kan bli en usel skådespelare i fel sällskap stämmer och den här filmen är beviset.

Den bra skådespelarens insats:

 

 

Den dåliga skådespelarens insats:

 

 

Filmen som sådan:

 

 

Hade filmen blivit bättre om den sämre skådespelaren blivit utbytt?

Kanske, men jag skulle inte sätta pengar på det.

Här hittar du filmen.

Publicerat

FROST/NIXON

Frost/Nixon är en film med grymt kaxig skådislista och den duktiga regissören Ron Howard ligger bakom, eller ja, STÅR bakom kameran. Vad kan det bli av detta, månne?

Alltså, jag försökte verkligen. Jag lovar, SOM jag försökte hålla mig vaken, men precis som om någon stoppat fjorton kartor Sobril i kvällsthéet, precis så skönt pladasksovande var jag till Frost/Nixon, för det här är tråkigt så tiiiiden stannar.

Politiska dramor i all ära, men jag hade inte velat se en film med Robert Gustafsson som Olof Palme och Micke Nyqvist som Lennart Hyland heller. Dock vet jag vilken film jag ska sätta på om jag någon gång lider av sömnsvårigheter.

Publicerat

MYSTIC RIVER

Dom tre vännerna Jimmy, Dave och Sean är supertajta som barn. Dom gör allt tillsammans.
En dag när dom som vanligt leker på gatan stannar en bil och Dave tvingas in i den. Det är sista gången vännerna ser Dave som den lilla pojke han en gång var, för när han kommer tillbaka visar det sig att han varit fången i flera dagar och blivit sexuellt utnyttjad.

Vännerna växer upp och glider allt mer ifrån varandra. Jimmy (Sean Penn) är en fd gangster som numera lever ett stilla familjeliv med sin fru och deras tre döttrar. Sean (Kevin Bacon) är polis och försöker ha så lite med sina forna vänner att göra som möjligt.
Dave (Tim Robbins) har svårt att komma över det han var med om som barn och driver mest omkring och är arbetslös.

En dag blir Jimmys ena dotter brutalt mördad, Dave kommer hem alldeles blodig samma natt som mordet ägt rum och Sean är polisen som håller i utredningen.

Mystic river är regisserad av Clint Eastwood, vilket är en garant för ett mångfasetterat persongalleri. Tim Robbins fick en Oscar för bästa manliga biroll och Sean Penn fick en för bästa manliga huvudroll, ett pris han gärna skulle få ofta om jag fick bestämma men kanske inte just för denna rollprestation.