Året är 1959. En skolklass får i uppdrag att skildra sin syn på världen om 50 år. Dom ritar teckningar, det fixas och donas men det enda Lucinda, klassens lite knepiga flicka, gör är att kladda ner en massa siffror på sitt papper. Barnens papper läggs sedan i en tidskapsel som grävs ner på skolgården för att sedan öppnas 50 år senare.
2009 grävs tidkapseln upp och av alla barnen i skolan är det Caleb som får Lucindas teckning. Calebs pappa (astrofysikern Nicolas Cage) blir i princip galen på alla dessa siffor men är helt säker på att dom har en mening och när han sedan löser koden märker vi att flickan nog var knepig på fler sätt än vi som tittare anat.
Berättar jag mer förstör jag hela grejen. Hyr du filmen, läs inte baksidan. Kolla inte upp någonting alls om filmen om du tänker se den, det tjänar du på.
Filmen är spännande, annorlunda, lite konstig, men helt klart sevärd. Jag är så trött på Nicolas Cage att tiden stannar, men i denna film funkar han faktiskt utan ett endaste gäsp.
(kantboll på en fyra)
