Att drömma sig bort och tro att livet borde levas någon helt annanstans kan vara både skönt och förgörande. För visst är det ibland enklare att se problem och lösa dom åt andra än att ägna sig åt lite skönt navelskådande på sig själv och sitt eget liv?
Mammut tar dig med på en resa in i kärnan av mänskligheten, in i varenda cell av det viktiga, det sköra, det fina, det fula och filmen gör det i ett tempo som uppmuntrar till eget tänkande under tiden. Mammut är långfilmsvarianten på självterapi och som sådan är den helt fenomenal.
När Lukas Moodysson gjorde Fucking Åmål skrevs det välförtjänta spaltmeter, det är en jättebra film och han ska absolut ha cred för både nyskapande och mod. Sen kom Tillsammans (bra), Lilja 4-ever (jättebra) och Ett hål i mitt hjärta (formidabelt skräp) och varje gång skrevs det massor. Därför blir jag beklämd och irriterad över att denna film försvann så fort från repertoaren och från dom flestas medvetanden. Mammut förtjänar ros, den förtjänar många rosor, stora fång röda och gula för i min värld är detta den klart bästa filmen Lukas Moodysson gjort.
Gael Garcia Bernal och Michelle Williams spelar sina roller på fantastiska sätt, storyn är välskriven och eftertänksam och visar prov på både stort hjärta och klurighet.
Mammut är en film jag gärna ser om. Den försatte mig i en behaglig känsla från ruta ett och behöll mig i sitt grepp genom hela filmen. Det fanns ingen annanstans på jorden jag hellre ville vara just då än framför TV:n och är inte det bland det vackraste i livet så säg? Att njuta av vardagen hemma och INTE för en sekund drömma sig bort.
