Det har varit mycket machomän och tuffa filmer här i bloggen ett tag nu. Jag känner att det är dags för om inte en förändring så väl ett litet andningshål.
Nu är det lite tema: starka kvinnor över helgen och jag laddar på med en stor dos kvinnlig fägring och begåvning bland all testosteron och självklart tar jag min chans att lyfta fram tre av mina stora favoriter som förtjänar att bli ÄNNU större.
Exakt på dagen två månader, så mycket äldre än Missi Pyle är jag.
Om jag med våld och tortyr blev tvingad till att göra en extreme face makeover och se ut som en kändis så skulle jag välja Missis fejs. Hon är coolast av dom coola och jag bara går och väntar på att hon ska få en huvudroll av nån härlig regissörsvisionär och breaka så Eyjafjallajökull ligger i lä.
I min värld har Missi gjort fantastiska, men på tok för små, rollprestationer i Kalle och chokladfabriken, Big fish, som servitrisen Roxanne i Along came Polly, som Laliari i den lilla pärlan Galaxy quest och givetvis som Fran Stalinovskovichdavidovitchsky i Dodgeball.
Jane Lynch. Underbara, fantastiska Jane Lynch. Jag är nästan mållös nu.
Om jag vore en TV-serie-junkie skulle jag antagligen sitta som fastklistrad framför Glee enbart för hennes skull, men jag har inte sett ett enda avsnitt och det svider att erkänna men jag är inge bra på att följa serier, jag har annat att göra. Skriva filmblogg och sånt.
Jag har däremot följt Janes långsfilmskarriär från första parkett genom yttepytteroller i Vice versa och Jagad tills Christopher Guest, den geniala regissören, gav henne en större roll som Christy Cummings i Best in show och sedan som Laurie Bohner i The mighty wind. Sen blev hon Steve Carells chef i 40-year old virgin och egensinnig föredetta knarkare och rektor för Sturdy wings, skolan där Seann William Scott och Paul Rudd ska tjäna sitt samhällsstraff i Role models.
Jane Lynch är en sån skådis som kan göra en minnesvärd insats av världens minsta biroll. Det är kaxigt i en värld där mycket toksnyggt men menlöst får huvudroller som ingen sedan minns.
Här är en kvinna som har en av världens mest välfyllda läppar. Man kan lätt förledas att tro att Jennifer Coolidge är världens äldsta spåndumma bimbo men inget kunde vara mer fel. Tyvärr har hennes utseende placerat henne i ett fack som just ett äldre, blonderat, högljutt, sexfixerat och kanske lite småäckligt våp och hur mycket jag än tror på hennes talang och gärna skulle se henne spela något helt annat så får hon gärna stanna i sitt fack för ingen gör det Jennifer gör bättre än Jennifer själv.
Hon verkar inte bara vara begåvad med en gigantisk portion skådespelartalang utan även med en stor hög skön självdistans och levererar sina repliker med sylvass precision oavsett om hon är Stifler´s mamma i American pie, manikyristen Paulette i Legally Blonde, Bobbie Morganstern i TV-serien Joey eller Amber i The mighty wind.
