Kategori: Okategoriserade

Publicerat

Fredagsfemman # 21

5. Mitt issue med bristande speltid

Idag har den svenska thrillern Isolerad premiär. Jag har inte sett den och vet alltså inte om den är sevärd eller ej men bara det faktum att den är 1 timme och 15 minuter lång gör att jag inte kommer att betala en hundring för att se den på bio. Det är ett aber med filmer som är för långa, såna som med lätthet hade kunnat klippts ner 20-25 minuter och därmed fått betydligt skönare flow men det är minst lika irriterande med filmer som säljs in som långfilmer men som inte är nånting annat än en lite längre kortfilm. Larviga skräckfilmer har ofta det problemet. Står det att filmen har en speltid på 1,23 så kan man ge sig tusan på att eftertexterna börjar redan vid 1,17.  Jag tycker man kan kräva lite mer än 75 minuters underhållning för rådande biljettpris. Å andra sidan såg jag Sean Banan-filmen härom dagen. Den är 76 minuter. Recension kommer. Var så säker.

 

4. Channing Tatum

Jag säger som indianerna: Det man inte har i talang kan man alltid kompensera med biceps. Channing Tatum har ”det” och det retar mig att jag i detta fall inte ens vet vad det är för ”det” jag gillar hos honom – men nåt är det. Biceps. Hallå? Jag är faktiskt inte SÅ ytlig!

 

 

3. Sommarpratarna i P1

Bland det mysigaste som finns med sommaren är att lyssna på Sommarpratarna på radion och bland det smartaste Sveriges radio har gjort är att se till att programmen kan lyssnas på på nätet när som helst. Här är listan på årets sommarpratare och kolla lite extra på datumet 30 juli och glöm för all del inte att lyssna då.

 

 

2. Emma Stone

Skitrolig och superbegåvad och med en bra känsla för att välja rätt roller, här är en tjej som kommer gå huuur långt som helst. Jag menar hon har typ hånglat med både Ryan Gosling och Spindelmannen, hur många tjejer har gjort det liksom? Inte ens Kirsten Dunst vad jag vet.

 

 

 

1. ”You hit me like a subwaytrain”

Apropå det här med män som har ”det” så har Darren Hayes en röst som startar prylar i skallen på mig. Det är som en kreativ trudilutt mellan öronen på mig hela tiden nu och lika enerverande som det kan vara när jag ska sova lika jävla härligt är det resten av dygnet. Jag har lyssnat osunt mycket på hans nya skiva Secret codes and battleships den senaste tiden och den är så bra att jag inte kan blunda för det längre – han måste upp på plats 1 den här veckan fast han inte har det minsta med film att göra i egentlig mening. Att hans musik startar filmsekvenser i hjärnan på mig är en annan sak och insikten om att jag inte målat mer än en handfull tavlor sen han släppte sin förra skiva 2002 är ganska….slående. Jag kanske ska börja måla igen? Jag kanske ska omprioritera min fritid? Titta mindre på film, skriva färre recensioner, låta bloggen sakta somna in? Hahahaha, NEEEEEVER, ain´t gonna happen! Men jag kan fortsätta lyssna på Bloodstained heard och förundras över varför han kommer undan med ballader som ingen annan gör. Jag hatar ju ballader. Det är det där magiska ”det:et”, det måste nog vara det.

Publicerat

Fredagsfemman # 20 – The Midsommar Issue

5. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Precis när sommaren är som finast, det är grönt så det gör ont i själen och semestern ligger i en så greppbar framtid att jag kan känna lukten av den, precis då vankas det midsommarafton och banne mig om det inte ALLTID är nån bister jävel som prompt måste deklamera: ”Nu vänder det! Nu går vi mot mörkare tider!”

 

 

4. Dessa jävla vita kläder.

Midsommarafton är antingen en dag som glider förbi i spöregn och fem plusgrader eller i total ökentorka. Oavsett vilket så förväntas det att män liksom kvinnor ska klä sig i ljusa, helst vita kläder alldeles oavsett vad man har på sig resten av året. Jag hatar vita kläder. Jag dräller, jag spiller, regnar det så blir vita kläder genomskinliga (ja, jag HAR varit orutinerad nog att till en chartersemester inhandla en vit Björn Borg-baddräkt och jag badade med den hela semestern innan jag såg mig i spegeln och upptäckte vad dom andra runt poolen sett hela veckan) och är det högsommartemperatur så är det krocketmatch/picknick/whatever på GRÄSMATTA och då blir kläderna gröna. Ju. Värdelöst. Helt så.

 

3. Lite för mycket av det goda.

Om två små burkar sill är lagom så står det snart fem på bordet. Om tre snapsar hade räckt fylls det på med fyra och fem. Till. Om magen säger ”jag behöver inte alls nån efterrätt, jag är ap-mätt  – raaaaap – och det kommer jag vara ett par dygn framåt i tiden” och nån ställer fram en jordgubbspaj med marängtäcke, nog fan äter jag och när kubbspelet drar ut på tiden och ingen vunnit efter fem timmar och alla är spyless på dom där vedträna så är det ingen som säger ”hörrni, ska vi göra nåt annat?”, nejdå, det ska spelas till sista blodsdroppen. Gömmer jag mig i det lilla rummet bakom utedasset, det som inte är fullt av bajs utan av en trasig gammal gräsklippare då är det alltid nån som märker att jag är försvunnen. När klockan sen börjar närma sig midnatt och partygänget gäspar käkarna ur led så är det ingen som säger ”nämen, nu ska jag tänka på refrängen, det är en dag imorgon också” för på midsommarafton är det extra allt – av allt – från tidig morgon till sen kväll för så SKA det vara.

 

2. Mecket med blomsterkrans i håret.

Det är ju helt okej och rätt enkelt att fixa en blomsterkrans när man har obegränsad tillgång till blomster. Stora delar av Sveriges befolkning har det, dom som är smarta nog att bo en bit utanför storstäderna och som kan känna doften från natur utanför dörren, inte avgaser och varm asfalt. Skulle jag fira midsommar i min lägenhet skulle jag få klippa av pelargonblommor från balkonglådan och blanda dessa med grenar från päronträdet och buskarna på gården för att sno ihop en krans. Nu gör jag inte det. Alltså är jag när du läser det här antingen på väg ut på ängen, hårt stampandes med gummistövlar för att skrämma bort ormar som inte finns, letandes efter Dom Perfekta Blommorna eller så har hårbotten redan börjat klia av kryp som gömt sig i min handplockade grönska och jag har slängt kransen i eldningstunnan, tömt en liter tändväska och tuttat på.

 

1. Midsommarmåstet.

Midsommarafton, precis som nyårsafton, har nått svinjobbigt måste över sig. När dagen passerat frågar alla vad du gjort, var du varit, vilka du var med och du förväntas svara nåt flådigt och/eller annorlunda och ha värsta balla anekdoterna att berätta. För mig blir det sällan så. Jag blir mest bara anti. Jag tycker man kan ta på sig vita kläder, binda en krans, sjunga snapsvisor, äta sill, färskpotatis och jordgubbstårta och hylla sommaren med en fest vilken tisdagkväll som helst. För det vänder nu, det blir mörkare och om sex månader är det julafton. Det funkar så i Sverige och just därför skulle vi behöva en hel massa midsommaraftnar. Idag är en av dom för mig. Sommaren är lång, den är framför oss, det kommer regna och vi kommer gnälla men det kommer också att bli toppenfint och jättemysigt. Så G L A D M I D S O M M A R till dig från mig!

 

[Tårtbilden är lånad från bakgladje.blogspot.se, blomsterkransflickan från www.scrapgalen.se, bilden med sommartjejen i vit klänning från www.klanningonline.se, sillbilden från www.hittarecept.nu och glaset från justglasssite.com]

Publicerat

SPOTIFYSOMMAR 2012

Förra sommaren hade jag som tema att under tio veckor fixa ihop tio olika musiklistor med olika infallsvinklar.

I år kommer jag inte att göra samma grej men då jag tycker det här med blandband/spotifylistor är jättekul och gärna skulle vilja ha lite tips på ny musik från dig som läser detta så har jag gjort en lista på mina absoluta hopp-å-skutt-å-vara-glad-i-hatten-men-även-utan-sprit-favoritlåtar.

Min sommarlista för i år hittar du här och den kommer säkerligen fyllas på vartefter jag hittar nya glada blippbloppfavoriter.

Gör du en egen sommarlista och vill dela med dig av den är det bara att bifoga länken i en kommentar så kommer jag garanterat lyssna.

Publicerat

Fredagsfemman # 19

5. Polska hantverkare

Jag träffar polska hantverkare så gott som dagligen i mitt jobb och många av dom är otroligt duktiga. Att dom får kämpa mot fördomar och andra mindre nogräknade hantverkares arbetsinsatser hör till vardagen men det dom antagligen inte har trott är att deras nationalitet och yrke skulle kunna bli till en huvudroll i en svensk thriller. Mörkt vatten heter filmen och den och går på bio nu. Undrar om det blir lättare eller svårare att få jobb för mina polska vänner efter detta? Min gissning är att det inte spelar någon roll. Jag tror inte det här är en gå-man-ur-huse-film direkt.

 

4. Spanska fönsterputsare

Det här har absolut ingenting med varken film eller TV att göra men då jag för första gången i mitt liv tog hjälp av en fönsterputsfirma för att tvätta mina fönster och det kom en flink spanjor som såg till att jag kan se UT genom mina fönster (jag har provat att tvätta själv, många gånger, men det blev bara värre och värre, kladdigare och kladdigare och när solen låg på såg glasen snarare ut som baksidan av en smutsig spegel). Nu kan persiennerna vara uppdragna utan att jag behöver skämmas och det blir lite ljusare i rummet när jag tittar på film men vad tusan gör det? Det är ju sommar. Sa jag förresten att jag har rena fönster?

 

3. Franska skådespelare

Efter att precis ha sett en riktigt riktigt bra fransk film (recension kommer på söndag) med en hel drös fabulösa franska skådespelare och med min nya kärlek Omar Sy i en av huvudrollerna måste dom – han – upp på veckans lista. Vilken energi den här killen har! Vilken utstrålning! Jag vill gå salsakurs (igen) men bara om han blir min lärare och bara om ingen annan är anmäld till kursen. Varför just salsa? Take a guess.

 

 

2. Nyazeeländska regissörer

Då ett av mina kännetecken är att jag är fröken framförhållning på ett nästintill analt vis har jag i dagarna sett och skrivit klart det som ska bli ett tema framåt hösten: Jane Campions samtliga filmer. Men trots att det är många veckor dit och trots att jag inte tänker ge en hint om vad jag tycker om filmerna så har jag läst att SVT kommer visa några av hennes filmer i sommar, hundra procent reklamfritt och härligt. Så håll koll i TV-tablån och vik några timmar åt detta, bara ett tips sådär i all välmening. För oavsett vad du kommer tycka om filmerna så är det långt mycket skönare att se film utan reklam än med.

 

1. Svenska fotbollsspelare

Idag är det dags igen! Idag ska sverigetröjorna på, fotbollslamporna på balkongen ska tändas, det ska sjungas Global Fussball ooookeeeeeeeej och hela familjen är superengagerad. Det är sommar, det är fotboll, det är spännande, Sverige är med i ett stort mästerskap och det är SÅ kul att få vara med om detta igen trots det formidabla bottennappet i måndags. Jähäääääy! Nu glömmer vi Ukraina, nu köööööör viiiii! Hoppet och Anders Svensson är det sista som överger människan.

 

Publicerat

Fredagsfemman # 18

5. Duo-charmiga David & Gillian

Eftersom jag var så DUM att jag önskade mig lite regn förra fredagen och jag borde ha lärt mig på snart fyrtio är att lite är ett ord som svenska vädergudar inte förstår så har det regnatåregnatåregnat dagar i sträck den här veckan. Det har å andra sidan fått mig att plocka fram årets ”semesternödis” vilket är en DVD-box, gärna en serie, som familjen kan plöja om semestern regnar bort. Nu är det inte semesterdags riktigt än men va fan gör man i stunder av regnpanik och den enda nya ”familjefilmen” på marknaden redan är sedd (Stig-Helmer-tramset) av samtliga inblandade? Jo. Jag bjuder in barnen till Dana Scully och Fox Mulder och njuter av den första säsongen av X-files som faktiskt håller fortfarande även om den stinker 90-tal. Den funkade till och med på barnen även om sonen var bra skeptisk innan vi började titta.

 

4. Modiga Merida

Det dröjer ett tag innan Disney/Pixars nya film Brave har premiär (den heter Modig på svenska och premiärdatum är 31 augusti) men jag gillar prinsessan Merida redan nu. Trailern är skön, hon är gullig, halvgalen och har superfint hår och jag hoppas – och tror – att filmmakarna vågar ta ut svängarna en hel del för att ge unga tuffa tjejer som tar ansvar för sitt eget liv en ny ball förebild. Jag kan i och för sig tycka att det är synd att hon prompt måste vara prinsessa men jag ska försöka bortse från det.

 

3. Stentuffa Sigourney Weaver

Efter dom senaste veckornas Prometheussnack, efter att ha sett om Alien och njutit av Ripleys tuffhet OCH efter att ha sett om en annan gammal favorit (recension kommer på söndag) så måste jag säga att jag saknar Sigourney Weaver. Vilken skådespelare hon var  och ÄR. Upp med filmfrekvensen Sigourney, jag vill se mer av dig!

 

 

2. Filmnördiga Filmspanarna

Lite drygt en månad har gått sen vi sågs sist och nu är det dags igen. Filmspanarna is in da house och det ska bli väldans skoj att träffas igen imorgon. Har du en filmblogg men inte har fått en inbjudan från oss och du känner att du vill vara med, mejla mig vettja.

 

1. ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!

Förlåt mig filmspanarvänner men idag börjar fotbolls-EM i Polen/Ukraina. Det är så roligt, det ÄÄÄÄÄÄR så roligt att det liksom inte finns nån annan etta denna vecka. Jag har längtat efter detta sedan VM tog slut 2010 och även den som väntar på nåt gott behöver till slut inte vänta längre.

 

Publicerat

Fredagsfemman # 17

5. Istället för film – förvirring.

Det är bara att acceptera, det finns vissa veckor om året då det inte är försvarbart att sitta inne och titta på film. Försommarveckor med strålande sol är sådana för mig. Dessa dagar är så få och skuldkänslorna jag får av att fokusera på en tv-skärm för massiva för att det ska vara värt det. Däremot inte sagt att det är en enkel uppoffring. Däremot inte sagt att jag inte känner mig förvirrad. Film är ju  min bubbla, mitt andningshål så lite regn nu tack. Bara några timmar nån kväll, det räcker fint.

 

4. Harrison Ford

Okej, han må ha passerat bäst-före-datumet med råge men det fanns en tid i världen när han var det bästa som fanns. Sent ikväll går Vittne till mord på TV4 och orkar du med att hacka i dig EN film med en miljard reklamavbrott så är Vittne till mord filmen du ska välja. 00:15 börjar den och du lär inte somna ifrån den.

 

 

3. Ally McBeal

Då jag är lite orolig för att min dotters Vänner-bubbla aldrig spricker och att DVD-skivorna i boxen snart är oläsbara av allt tittande fick hon första säsongen av Ally McBeal i födelsedagspresent av mig. En chansning som gick hem både hos henne och mig. Jag smyger utanför hennes dörr och fnissar åt den där serien så var så väldigt charmig då när den var ny och nu är den ny för henne. Att Ally-Calista Flockhart själv precis gick om sin äkta man med en placering är en annan historia.

 

2. Pernilla Wiberg

Mästarnas mästare är ett TV-program jag mer än gärna ser på. Idrottstjärnor som gjort något utöver det vanliga har en speciell plats i mitt hjärta och många är dom idrottare som växt enormt i mina ögon efter deltagande i detta program. Pernilla Wiberg är en sådan i år. Vilken kvinna! Bara tanken på henne får mig att vilja gå en redig tur med tönt-stavarna och svettas som en gnu. Synd bara att det är så varmt. Jag väntar in lite lägre temperaturer men då är det kanske för kallt…eller för blött….eller så har jag skoskav eller nåt.

 

1. Ridley Scott

Säga vad man vill men denne man har fått både filmskeptiker, science-fiction-fans, normala biobesökare och värstingnördarnas puls att öka å det grövsta med sin nya skapelse Prometheus. Hypen har varit enorm, förväntningarna är skyhöga, trailersarna är supercoola och jag är SÅ PEPP inför kvällens visning där jag kommer att sitta som förstenad med dom där förbannade 3D-glasögonen och bara njuta. Premiärer som denna växer inte på träd. Det här är stort. Stooort är vad det är.

Publicerat

Fredagsfemman # 16

5. Michael Shannon

Det var ett tag sedan jag såg filmen Take Shelter (biopremiär idag) och trots att filmen inte fastnade hos mig som den verkar göra hos andra så gör huvudrollsinnehavaren Michael Shannon ett bestående intryck. Han är lite otäck, lite äcklig och skönt begåvad. Det kommer bli mycket Michael Shannon framöver.

 

4. Jessica Chastain

Jessica Chastain var med i typ alla filmer som jag hårdsågade förra året. Det säger mer om filmerna och mig än om hennes skådespelarscills för denna Jessica är verkligen bra även om jag kanske inte direkt varit tydlig med det i mina tidigare recensioner. Men i Take Shelter är hon bättre än någonsin. Tycker jag då. Kanske beror det på att filmen faktiskt fick en trea och så högt betyg har ingen film med henne i rollistan någonsin fått av mig.

 

3. Trinity

Jag kan inte sluta tänka på henne. Trinity i Matrix ÄR en av världens coolaste filmkaraktärer och den här veckan får hon vara med bara för att, liksom.

 

 

2. Eurovision Song Contest-finalen

Ett av dom senaste årens allra svagaste startfält kombinerat med ett av Sveriges kanske starkaste bidrag sedan Eric Saade kom typ trea (ja, jag vet att det var förra året, hallå, kom igen, det var ett skämt!) kan resultera i något riktigt roligt imorgon kväll. Och blir det inte kul så kommer jag i vilket fall att få sjunga Högt över havet på Singstar.

 

1. Emil i Lönneberga

Om jag inte satt min nyfödda dotter i en Babybjörn och knallat ner till BVC´s anordnade mammagrupp för ganska exakt femton år sedan, om jag inte hade bitit ihop och sagt ja till fikat hemma hos den där mamman som verkade lite läskig för att hon hade en tigerpyton i vardagsrummet, om inte livet gått upp och ner och fram och tillbaka för mig och min bästa mammavän och om inte Astrid Lindgren hittat på historierna om den där lille busige killen från Katthult Lönneberga, ja, då hade antagligen inte morgondagen hamnat på min förstaplats den här veckan. 26 maj 2012 är dagen då jag blir gudmor till världens finaste lilla Emil och jag lovar att lära honom precis allt jag kan. Hur då? Ja, genom att gå på barnvagnsbio till exempel.

 

Publicerat

Fredagsfemman # 15

5. Sacha Baron Cohen

Säga vad man vill om Sacha Baron Cohen men lång är han. Det är väl det enda positiva jag kan skriva om honom utan att få den där blicken, den där som säger ”ärudumeller? Gillar du Borat? Skrattar du år Brüno? Ser du fram emot The Dictator? Vem ääääär du egentligen?” Så jag säger att han är lång, för det ÄR han och att han är rolig, det är också sant. För mig alltså.

 

4. Niklas Wikegård

Jo, jag erkänner, mycket hockey blir det just nu. Jag tror inte TV:n har varit på så många timmar i sträck sen det var vinter-OS sist men det är bra att den värmer upp inför fotbolls-EM. Niklas Wikegård är en sportkommentator jag högaktar. Det är inte många som behärskar konsten att vara både personlig, arg och påläst i direktsändning men Niklas fixar biffen i varenda sändning. Imponerande och underhållande på ett sätt man sällan ser på TV4. Tack för det.

 

3. Noomi Rapace

Två veckor kvar till årets hittills största filmhype har premiär. Prometheus verkar locka alla och Noomi kommer bli välkänd och ökänd och hela tjofaderittan efter det. Det är inte utan att jag är lite spänd för att uttrycka det milt.

 

2. Eddie Murphy

Det kan tyckas lite otippad att denna föredetting hamnar så långt upp som på en andraplats den här veckan men otippad är inte samma sak som icke värdig. Efter att ha sett Tower Heist har min tycka-om-Eddie Murphy-gen vaknat till liv så till den milda grad att det numera står en handfull nyinköpta gamla härliga 80-tals-pärlor i min filmhylla. Det är lätt att glömma men att för att klassas som föredetting så måste man först ha varit någon och Eddie Murphy var THE SHIT under många år i min uppväxt.

 

1. Fiffis filmtajm

Veckan som varit har jag jobbat kanske lite för mycket, jag har tittat kanske lite för mycket på TV samtidigt som jag har totalrenoverat sonens rum, åkt skytteltrafik till återvinningen, köpt möbler, målat, tapetserat, skruvat, sågat och städat och däremellan sett bra många filmer och hunnit skrivit recensioner om dessa. Det gör mig så glad. Det gör mig så SJUKT glad att bloggen är ett sådant vattenhål i mitt liv att jag trots detta livskaos inte för en sekund ser bloggeriet som ett måste eller något som gör mig det minsta stressad. Fiffis filmtajm är BARA kul och positivt för mig och det har veckan som varit definitivt visat. En mer välförtjänt etta och skön pulssänkare kan jag inte komma på den här veckan.

Publicerat

DRÖMMARNAS LAND

Det som hände mig nyss händer inte ofta.

Jag ligger i sängen och har laddat DVD-spelaren med presentfilmen nummer två som jag fått av Henke på Fripps Filmrevyer. Jag vet ingenting om filmen, absolut noll och det är en sådan ynnest, ett sådant perfekt sätt att se en film. Jag är trött efter en lång dag men känner mig glad. Det här ska bli kul!

Filmen börjar med att en irländsk familj flyttar till USA. Mamma, pappa och två döttrar som uppenbarligen har en bror som nyligen dött sitter i en bil som ska ta sig över gränsen från Kanada (vad det verkar). Ett nytt liv i en ny stad utan jobb och med en sjaskig bostad i ett tveksamt område men familjen känns soft, dom håller ihop, kämpar och tycker om varandra. När en halvtimme har gått vet jag inte om det är ett drama eller en presumtiv skräckfilm jag tittar på men då jag har en viss koll på Henkes filmsmak borde jag kunna lägga skräcktanken på hyllan.

Det går tio minuter till och det börjar svida i ögonen. Jag är trött, det rinner sömniga tårar från ögonen och jag gnussar dom sådär som små bebisar gör för att visa att det är sovdags. Det känns som en ganska långsam och tråkig film. Vad går den ut på egentligen? Jag funderar men kommer inte fram till nåt vettigt och tio minuter till går. Så sitter jag upp i sängen och håller handen mot magen. Varför har jag så ont? Var kom klumpen ifrån? Vad hände nu?

Precis. Vad hände nu? Filmen gick från att kännas som ett ordinärt och småtrist drama till att vara fullständigt fängslande. Förtrollande. En speciell scen vände uppochner på allt och ändå var det inget överhövan fantastiskt som hände. Jag känner mig ledsen. Tårarna rinner men nu beror dom inte längre på trötthet för jag är inte sömnig längre, jag är pigg. Pigg och ledsen och skakad och rörd och framförallt, jag är överraskad. En sånhär total känslomässig förändring har jag aldrig varit med om förut i filmtittarsammanhang och det är ett bevis för mig att det finns en mening med att alltid se klart en film. Det som hände nu kan hända, det händer och just precis nu hände det mig.

När filmen var slut var jag detsamma. Huvudet var fullt med tankar och hjärtat med kärlek och jag tog fram datorn för att försöka läsa mig till vad några andra tyckte om filmen. Fanns det fler än jag som varit med om samma sak? Var det nåt speciellt med den där scenen eller var det bara jag som överreagerat? Svaret kom ganska snabbt när jag googlade mig fram till en recension skriven av Roger Ebert:

”In America” has a moment when everything shifts, when two characters face each other in anger, and there is an unexpected insight into the nature of their relationship. It is a moment sudden and true; we realize how sluggish many movies are in making their points, and how quickly life can blindside us.

Det den här filmen har som många andra filmer saknar är barnskådisar av allra yppersta klass. Systrarna Ariel och Christy spelas av dom äkta systrarna Emma och Sarah Bolger och utan att överdriva, dessa två tjejer är dom absolut bästa barnskådespelarna jag någonsin sett på film. Det finns inte ens motståndare i den tävlingen, dom är helt ohotade på första plats. Många är dom scener när jag säger högt ”men…men…..men….dom spelar ju inte, dom bara ÄÄÄR!” och en specifik scen (Ariels feberscen) kommer jag minnas så länge jag lever. Hon är fem år och agerar sådär. FEM år! Det är ståpälsvarning många många minuter i den här filmen och jag säger bara WOW. Jag kan inte göra annat.

Samantha Morton som mamman, Paddy Considine som pappan och Djimon Hounsou som den udda grannen gör alla tre enastående insatser liksom Jim Sheridan som regissör för det hela och på nåt sätt känns det som att energin från alla inblandade gör att jag sitter där på sängkanten och kippar efter andan när jag läser eftertexterna. Ser du filmen så förstår du. Ser du den inte får du leva i ovisshet för jag säger inget mer. SE FILMEN, se den, fundera inte så mycket, gör det bara.

Att betyget bara blir en fyra beror enbart på den något slöa starten med vid en omtitt är det inte omöjligt alls att jag höjer den ett snäpp för det är nära, ack så nära en fullpoängare redan nu.

Henkes egna tankar om filmen kan du läsa här.

Publicerat

Fredagsfemman # 14

5. Michelle Pfeiffer

Jag känner mig skönt osugen på att se Tim Burtons nya film Dark Shadows. Jag är trött på kombinationen av honom, Johnny Depp och Helena Bonham Carter och jag tänker helt enkelt näpps, jag struntar i den här, jag väntar ut mitt Burton-sug som förhoppningsvis kommer tillbaka. Det enda som skulle kunna få mig att se filmen är Michelle Pfeiffer. Jag gillar henne men hon får alldeles för lite uppmärksamhet nuförtiden. Titta bara på den kalasmysiga filmen I could never be your woman. Pfeiffer och Paul Rudd. Mums säger jag bara.

 

4. Kevin Hernandez

Kolla noga på den här killen för det är inte sista gången du kommer se honom. Han heter Kevin Hernandez och gör den enda minnesvärda insatsen i Get the gringo som har premiär på bio ikväll. En riktig skitrulle som är uppe i 8,4 i betyg på Imdb. 8,4! Vafan, är folk blinda på riktigt eller vadå? Men han är söt, Kevin. Betyget måste bero på honom.

 

 

3. Jane Björck

Nu är det klart, SVT´s starkaste kvinnliga fotbollsreporter Jane Björck kommer få ännu ett stort mästerskap att bevaka. Hurrrrääääj säger jag och klappar händerna lite extra åt att även Johanna Frändén kommer sätta guldkant på EM-sändningarna i juni. Om jag ser fram emot EM? Hur mycket på en skala 1-10? Typ…..tusentjugofem.

 

 

2. Fina filmrelaterade presenter

En trogen snälliskund kom in i butiken med en påse hon tyckte jag skulle ha. Vad som var i påsen? En radda filmböcker varav boken Golden Turkey Awards – The best of the worst from Hollywood är en riktig guldklimp!

 

 

1. Tom Berenger

Jag vet. Tittar man på bilden här bredvid kan man lugnt ifrågasätta min smak. Den forna snyggingen Tom Berenger ser numera ut som en tant som bastat för länge men efter att ha sett om 80-talsfavoriten Förrådd vill jag ha mer av honom, mycket mer, hela tiden. Det kan bli så att det dyker upp fler filmer här med hans namn i rollistan. Jag säger inte att det kommer göra det men det kan bli så. Ganska troligt är det. Också.

 

Publicerat

Två om en: MIN HUND SKIP

Idag skriver jag och Sofia om samma film, hundrullen My dog Skip.

Klicka här för att komma till Sofias blogg så får du se om jag hittat den första hundfilmen någonsin som jag faktiskt tycker om.

Publicerat

Fredagsfemman # 13

5. Yorgos Lanthimos

Idag har den grekiska regissören Yorgos Lanthimos nya film Alper premiär. Efter Dogtooth-spektaklet och all skit jag fick efter min sågning av denna är jag kanske inte superpepp på Alper men samtidigt vet jag att jag kommer att se den så småningom och att mina förväntningar är inställda på ännu mer pretentiös dynga, vilket är bra. Såna lågt ställda förväntningar gör att jag sällan känner mig besviken efteråt. Men vad jag än tycker om Lanthimos så har han satt grekisk film på kartan och för det ska han ha en applåd eller två – och en plats på min lista!

 

4. Scarlett Johansson

Jag erkänner villigt att jag inte alltid haft så värst höga tankar om Scarlett Johansson from time to time men jag är inte sämre än att jag kan erkänna mina fel. I The Avengers visar hon upp en tuffissida som jag gillar till max, noll procent våp, hundra procent action och visst är hon snygg men det slås inte på stora trumman enbart på grund av det. Jämför Scarletts Black Widow med Halle Berrys Catwoman och du kommer slå dig på benen och skratta dig hes.

 

 

3. Channing Tatum

Han syns på bio i både Älska mig igen och 21 Jump Street, jag har precis sett honom i Haywire (recension kommer så småningom) och senare i år syns han i nya G.I Joe-filmen samt som strippa i Magic Mike. Det är mycket Channing Tatum nu och det gör mig iiiiingenting.

 

 

2. Hockey-VM

Det var många år sedan jag såg fram emot Hockey-VM lika mycket som jag gör nu och idag kör hela faderuttan igång! Kanske kommer det resultera i lite mindre filmtittande framöver, kanske bara i aningens mindre sömn men det jag vet är att Tre kronor vann VM 1991 samma dag som Carola vann Eurovision Song Contest med Fångad av en stormvind och jag skulle ha hoppat fallskärm om inte vädrets makter sagt nej och att jag firade vinsterna och mitt inställda hopp med att köpa en sjukt ful brun och svindyr mockajacka för fallskärmspengarna. Tre Kronor på pappret är sjukt bra i år, Loreen likaså, det kan alltså sluta var som helst det här. Det kanske blir en skinnväst i år?

 

 

1. Ballesäsongen har börjat!

Jag har en minimal balkong men jag gillar den nästan mest av allt. Det bästa med den är att jag från maj till september i princip flyttar ut på den. Två kvadratmeter är allt jag behöver för att läsa, vila, äta middag, umgås, spela yatzy, dricka grogg, odla växter som alltid dör (antingen av överbevattning via regn eller underbevattning via glömska) och speciellt eftersom den är piffad med eluttag, TV-hörna och infravärme så behöver jag aldrig vara inomhus för att blogga, se på film eller kolla sportsändningar på TV. Ballesäsongen har börjat och det är långt till hösten. En solklar etta på listan! Wihiii!

 

Publicerat

Kvällens TV-tips: SENNA

Ikväll visar Dox på SVT den alldeles fantastiska dokumentären om Formel 1-föraren Ayrton Senna.

Ställ klockan på 22.00. Zappa in SVT1. Sätt dig väl till rätta och njut.

Här är min recension av filmen.

Publicerat

Fredagsfemman # 12

5. Thomas Lundin

”Jag tycker att det här är roligt alldeles på riktigt, till skillnad från många humorbidrag som vi har sett på sistone. På något sätt känns det som om det finns ett budskap mitt i den här dårskapen. Exakt vad budskapet är vet jag int’, men jag gillar det här med budskap. Tre poäng.”

Min finske schlagerfavvo Thomas Lundin om Montenegros rappare Rambo Amadeus i mitt favorit-TV-program just nu: Inför Eurovision Song Contest. Måndagar 21.00 SVT1.

 

4. Anna Blomberg.

Sketchserie som driver med klichébilden av hur kvinnor borde vara och använder humor för att driva med stereotyper står det som programinformation för Högklackat på SVT´s hemsida. Dom glömde skriva att det faktiskt är ASROLIGT. Anna Blomberg är fenomenal i ALLT hon gör och jag gillar henne som tusan.

 

 

3. Robert Downey Jr

Jag var typ sist av alla i hela väääärlden att se Iron Man. Jag var så sjukt trött på Robert Downey Jr som skådis att han stod mig upp i halsen och spelade gurka mot gomseglet . Kändisar som blir kändare än dom borde vara bara för att dom är knarkisar gör mig så trött. Men det är klart att jag inte kunde motstå filmen, herreguuuud nej det gick ju inte, men jag var bra skeptisk och detta (skulle det visa sig) totalt i onödan. Tony Stark är Robert Downey Jr´s absoluta paradroll. Han är bättre som Iron Man än som Chaplin och då var han ändå kalas som stumfilmskomikern. Iron Man fick mig att omvärdera honom helt och inte bara det, jag tror jag är lite kär i karln!


2. Lou Ferrigno

För mig kommer den riktiga Hulken aldrig heta Eric Bana eller Edward Norton och han kommer aldrig vara ett CGI-gummimonster. För mig är den riktiga Hulken Lou Ferrigno och han är både stor, stark och grön på naturlig väg. Sen har han vanliga hederliga trasiga denimbyxa herr, färg blå, såna som fanns i Elloskatalogen på 80-talet och som var sjukt fräna. Allt som andades jeanstyg var fränt i den hålan jag växte upp för det fanns bara att köpa i en enda butik. Det var udda OCH MODÄRNT – en ganska ovanlig kombination i små samhällen. Kanske hade modet Hulken att tacka för detta?


1. Filmspanarna

I tuff konkurrens med min favoritgröning hamnar Filmspanarna återigen på första plats. Månadens filmbloggarträff är imorgon, filmen vi ska se och gemensamt recensera är The Avengers och det ska bli sjukt kul att se mina favoritnördar igen – både dom gamla och dom nya som hänger på.