Kategori: Okategoriserade

Publicerat

Fredagsfemman # 5

5. Snygglo-Sharon

Ibland händer det att jag tror att photoshoppade bilder i glassiga tidningar är direkt tagna ur verkligheten. Det händer lika ofta att jag slår mig själv i huvudet med en sten. Att skådisar ser likadana ut när dom går upp på mornarna som dom gör på galapremiärer är ju en helt världsfrånvänd tanke och jävligt korkat dessutom. Klart det inte är så. Sharon Stone må vara en av världens vackraste kvinnor men även hon trycker i sig transfetter och fuskpotatis när andan faller på. Det känns skönt på nåt vis. Och imorgon fyller hon 54. Grattis! 


4. Transa-Sean

Den här killen kan lysa upp ett murket utedass med sin blotta närvaro. I This must be the place (som har premiär idag) gör han det kanske mest knasiga karaktärsporträtt hittills i karriären. Ett udda litet fint drama och en udda liten fin Sean Penn. Men den stora frågan kvarstår: är hans karaktär Cheyenne transa? I biograffoajén efter visningen på Stockholms filmfestival debatterades detta rätt hårt och åsikterna gick isär. Är det ett bevis för eller emot att han är transa att han i filmen är gift med Frances McDormand?

 

3. Hubot-Marie

Marie Robertson är en av höjdpunkterna i SVT´s serie Äkta människor. Hon är alltid bra men här är hon bättre än vanligt. Det som slår mig nu är att hon är nästa generations Marie Richardson. Hon kommer få alla dom roller Richardson ”växt ur”. Det som är bra för till exempel  Jakob Eklund är att han inte verkar åldras på samma sätt och kommer fortsätta få samma roller och fortsätta spela mot Marie, fast nu den nya, hon som ju heter nästan samma sak som gamla men inte är hans fru.

 

 

2. Robo-Joel

Att Joel Kinnaman är klar för att axla Peter Wellers gamla roll som Robocop är så stort så jag blir kissnödig när jag tänker på det. Robocop är en av min barndoms största actionupplevelser och en historia som tål att berättas igen. José Padilha, mannen bakom Tropa de elite och Tropa de elite 2, ska regissera. Det HÄR ska bli kul att följa!

 

 

1. Tron-Danny

Inte en cell i min kropp tvivlar på en Danny-vinst i morgondagens Melodifestivalfinal (även om jag tror att Lisa Miskovsky skulle ha bättre chans i Europa). Jag älskar låten och jag äääälskar kläderna. Att Danny inte kan sjunga live bortser jag ifrån, det är ändå låten som tävlar, väl?

Publicerat

Veckans dokumentär-avslutning: 10-i-topp

Som avslutning på temat Veckans dokumentär kommer här en 10-i-topp-lista på dokumentärer jag sett sen temat startade i augusti 2011.

Som svar till er som undrat om jag kommer sluta titta på dokumentärer nu så är svaret nej, ett rungande och solklart nej. Enda anledningen till att temat försvinner är att det finns andra veckoteman jag vill skriva om – också – och ingenting kommer hindra mig från att skriva en ”vanlig” recension om jag ser en dokumentär som jag tycker är viktig. Så lugnt bara lugn ni som mejlat mig idag, världen går inte under av det här, så mycket kan jag lova.

10. Exit through the giftshop

9. Bobby Fischer against the world

8. Paradiset

7. Project Nim

6. Wild Man Blues

5. Paper heart

4. The Cove

3. Senna

2. Vikaren

1. Armbryterskan från Ensamheten

 

Publicerat

Bloggutmaning

Jag fick en bloggutmaning för ett tag sen som jag liksom glömt bort men när jag sen såg samma hos Sanna Lundell tänkte jag kan hon så kan väl jag så här är den. Hänger du också på?

Vilken är den vackraste film du har sett?

Det stora blå och Sunshine om jag enbart ska se till det vackra, Avlyssningen får hänga på om även snygghet räknas.

Vilken är den perfekta dejtfilmen?

Såna riktiga skita-på-sig-skräckfilmer, i alla fall om man ”bara” blir rädd och faktiskt inte gör byxan för då blir det nog bara en dejt.

Vilken/vilka är den läskigaste filmen du har sett?

Funny games är den psykiskt läskigaste jag sett,  Hajen är den film som förstört mest för mig på vardagliga plan med sin läskighet, Fredagen den 13:e del 1 var den sista filmen som fick mig att sova mellan mina föräldrar och då var jag typ….tjugofem, Soraya M för att det är nutid och verklighet för mängder med kvinnor runt om i världen och Case 39 som om den hade varit en första-dejten-film hade gjort att jag även fortsättningsvis varit singel, speciellt om jag gått på bio i vita byxor.

Vem/vilka är den bästa filmkaraktären? Varför?
John Rambo – känslig, stentuff och bandana i en störtskön symbios och Hulken. Jag älskar Hulken. Jag älskar ALLT med honom. Utsattheten, han har rättspatos, han är effektiv, det är inget snack bara verkstad, den gröna färgen, jeansen som alltid bara spricker sådär snyggt vid knäna och aldrig i grenen.

Vilken film har du sett över 10 gånger?
Ska jag rabbla alla? Det går bara inte. Men Rocky IV är den film jag sett överlägset flest gånger. Kanske femtio. Kanske fler. Introt har jag definitivt sett fler gånger.

 

Vilken/vilka är den bästa filmen från din barndom?
Vad är barndom? Hur långt sträcker sig den? Om jag tänker från när jag är bra liten så är det Göta Kanal, Sällskapsresan, E.T, Jedins återkomst och Filmen G.

Säg tre läskiga/obehagliga filmkaraktärer?

John Ryder (Rutger Hauer) i Liftaren, Annie Wilkes (Kathy Bates) i Lida och pappan i Happiness.

Säg en feelgoodfilm?
Notting hill.

Vad är skillnaden mellan Dumdledore och Gandalf?
Dumbledore är med i Harry Potter, Gandalf i Sagan om ringen, dessutom tror jag inte Dumbledore kan rida. Vad är det för konstig fråga förresten?

Vilken film påminner mest om ditt liv?

Arachnofobia.

3 favoriter från 90-talet?

Seven, The ice storm och Magnolia.

3 filmer som du gråter till?

Broarna i Madison County, I taket lyser stjärnorna och Det stora blå.

Vilken/vilka film gör att du skriker av skratt?

Dum & dummare, Eurotrip, Borat och Along came Polly.

Varför fortsätter Sverige att göra ”thrillers” när vi verkligen SUGER på det?

Varför röstade amerikanarna fram George W Bush till president? Varför tränar folk inför Vasaloppet fast dom vet att dom aldrig kommer vinna? Varför tittar folk på TV-program som dom ändå bara sitter och gnäller om? Människor är knepiga på många sätt, dessutom har vi nån uppenbar gen som säger ”ge aldrig upp, kämpa tills det smakar blodplätt i munnen och finns det ingen bättre att rösta fram till världens mäktigaste man än en ekorre så duger han alldeles utmärkt”. Så att Sverige gör halvsunkiga thrillers känns rätt harmlöst i sammanhanget, dessutom vete tusan om dom suger så mycket som ”alla” säger, jag menar – ”alla” tittar ju.

Finaste svenska filmen?
Glädjekällan.

Säg 3 filmer som man kan se när man är olyckligt kär?

Love actually (för att aldrig tappa hoppet), Farlig förbindelse (för att känna att det är heeelt okej att vara själv) och Sex and the city-boxen (som mentalt plåster och sällskap).

Favoritthrillers?
Basic instinct och The talented Mr Ripley.

Vilken filmgenre ser du helst?

Läskiga-djur-under-vatten-filmer.

Vad tycker du om Jurassic Park? (ettan)
”Jag har sett DINOSAURIER på riktigt. Jag har SETT dinosaurier på riktigt. Jag HAR sett dinosaurier på riktigt.”

Tre sexigaste männen på film?
Ryan Philippe, Wesley Snipes och Tom Selleck.

Säg en karaktär från en film som du identifierar dig med?
Jag önskar att det vore Hannah (Emma Stone) i Crazy Stupid Love men sanningen ligger närmare Mike Wazowski i Monster´s Inc. Och lite Aaaaaadireeeeeeeen som grädde på moset.

Säg en film som förändrat ditt liv?

Det finns så många. Thelma & Louise, Forrest Gump, Cannibal Holocaust, Philadelphia.

Säg en film som du skulle vilja leva i för en dag.
Grease. Jag skulle vilja sprnga runt i prickig klänning och hästsvans och dansa med en snygg John Travolta till You’re The One That I Want.

Nämn 5 filmer som du tycker att alla borde se innan de dör.

Den sista färden, Flugan, Det stora blå, Tron Legacy och Gudfadern.

De tre sorgligaste filmerna du sett?
Ömhetsbevis, Ghost och The Notebook. Det är mycket tårar och ledsamheter i dom här frågorna.

Vilken film skrämde dig mest som barn?
Fredagen den 13:e del 1 (se ovan)

Vilka är dina 5 favoritskådisar(manliga)?

Sylvester Stallone
Ryan Gosling
Philip Seymour Hoffman
Michael Fassbender
Sean Penn

5 favorit (kvinnliga)?

Carey Mulligan
Nicole Kidman
Emma Stone
Annette Bening
Charlize Theron

3 favoritregissörer?
Woody Allen, Paul Verhoeven och David Cronenberg.

Vilken film grät du senast till?

Järnladyn.

Vilken är den absolut äckligaste film du sett?

A serbian film.

Vilken film har bästa soundtracket?
Rocky IV!

Vilken genre hatar du mest?


Hata kanske är lite starkt utryckt men jag tycker mindre om krigsfilmer, djurfilmer där djuren inte är tecknade och Hongkong-action. Resten tuggar jag i mig med god aptit.

3 favoritrepliker?

I guess what I’m trying to say is, if I can change, and you can change, everybody can change (Sylvester Stallone i Rocky IV), This kind of certainty comes but once in a lifetime (Clint Eastwood i Broarna i Madison County), Don’t push it or I’ll give you a war you won’t believe (Sylvester Stallone i First Blood).

3 favoritdokumentärer?

Armbryterskan från Ensamheten, Vikarien och Senna.

3 sämsta skådisarna du vet?
Jag måste välja fyra. Bröderna Ben och Casey Affleck, och syskonen John och Joan Cusack.

Musikal – av eller på?

På.

Vilken/vilka filmer skäms du över att inte ha sett?

Jag skäms inte, jag försöker se dom jag inte har sett.

Dina 10 favoritfilmer all time.

Ojoj. Den här frågan tänker jag inte svara på just nu. Det finns för många och för kort betänketid men många av dom här ovan skulle definitivt platsa.

 

Filmitch har också fullgjort utmaningen, liksom ExceptFear, Filmscore.se och Movies-Noir.

Publicerat

Fredagsfemman # 4

5. Diktatorn

Kan man vinna en drös Oscars för en stumfilm 2012 så borde Sacha Baron Cohens The Dictator kunna kamma hem storslam 2013.

1941 fick Chaplin fem nomineringar för sin film Diktatorn, hur många får Sacha? Trailern borde åtminstone få en. Det här är nåt att se fram emot.

 

4. Sean Banan

Att säga att filmen Sean Banan i SeanAfrika går bra på bio är ungefär lika sant som att säga att Björn Ranelid kan sjunga. Jag vet inte om man kan kalla Sean Banan för sångare heller men imorgon tävlar han i alla fall i Andra Chansen.

När jag bredsladdar in på parkeringen och lyssnar på dinge-dinge-ding-ding-ding-här-glider-kingen-in så rutorna skakar så får jag konstiga blickar från grannarna. Jag förstår inte varför. Eller jo, det kan bero på att jag sjunger med. Det kan också bero på att bilen är extremt skitig.

 

3. Lukten av EM-sommar

Efter Kroatien-Sverige-matchen i onsdags fick jag sånt riktigt fotbollssug. Det var härligt att se en grön gräsmatta, glada fotbollsspelare som lyckades både med passningar och att göra mål och som samtidigt verkade ha roligt på plan. Att dom var svenskar var som ett stort konfettiplus över alltihop.

Snart är det sommar men först ska det bli vår.

 

2. Bridesmaidstjejerna på Oscarsgalan

Det var inte mycket på Oscarsgalan som fick mig att på riktigt gapflabba men tjejerna från filmen Bridesmaids lyckades. När Rose Byrne och Melissa McCarthy ska dela ut ett pris och samtidigt skriker Scorsese!, ja, det kunde ha varit jag men jag hade ropat BRADLEYCOOPERMEDMUSTASCH!

 

1. Hästteater.

Se den fantastiska historien om en mans kärlek till sin häst under 1:a världskriget. Köp biljetter till War Horse i London på New London Theatre här!

Jag har alltså hittat en svensk sajt där man kan köpa biljetter till teatern War Horse i London. Att den vann Tony Awards för bästa pjäs 2011 säger mig ingenting, jag kan helt enkelt inte sluta skratta. Hästdockor i mänsklig storlek, vem betalar pengar för att titta på detta? Marja i Råå har sett den och hon skriver en kort sammanfattning på sajten:

”War Horse! Helt fantastiskt föreställning, teater när det är som bäst – riktig teater! Fastatiskt berättelse som spelades av professionella skådespelare, med underbara och skickliga gestalningar av människor, hästar och andra djur, t.ex. ankan! Mycket sevärd förestälnning!”

 

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Det blev inga sponsrade ostkrokar till inatt…

…men väl en tvårättersmiddag!

Det här är Andreas, Roger och Robert, det här är killar med stil. Dom driver Filmhusets Bar & Bistro på Gärdet i Stockholm som har Stockholms utan tvekan bästa kunchbuffé och dom har sponsrat mig med nattamat inför kvällens livebloggning – och detta med ett leende på läpparna. Ja, det syns ju på bilden, jätteglada killar, vita tänder, trevliga på alla sätt och vis!

Superschysst och jättekul! Tack så MYCKET! Nu ska det blir både gott och roligt att vara vaken hela natten.

 

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Den konstiga konsten att göra en filmisk tavla

Det var bara jag som var vaken den där natten och det var inget som förvånade mig.

Spänd av förväntan inför 2001-års Oscarsgala preparerade jag för att hålla mig alert i många timmar till. Jag bredde ciabattas med pesto och mozzarella, jag hällde upp ofantliga mängder ostbågar i fin skål, colan låg på kylning, kaffemaskinen var laddad, en ny anteckningsbok inhandlad och en skön svart penna låg och väntade på soffbordet. Men det var många timmar till galan började och på TV visades Loch Ness, en kanske inte alltför toppenbra sjöodjursfilm med Ted Danson.

Jag stängde av ljudet på TV:n och satte på stereon lite tyst istället. Herregud, som det snarkades i husets övriga rum var det noll risk att jag skulle väcka dom andra, både dom två små och den store. Darren Hayes i Savage Garden sjöng I love you more than every breath, truly, madly, deeply, do och jag fick ett ryck, ett stort jävla ryck.

Jag tog fram en stor canvasduk, penslar och alla mina akrylfärger, släckte alla lampor och tände stearinljus som jag ställde fram på matbordet. Där la jag min duk och där började jag måla. På TV såg jag Ted Danson leta undervattensmonster, i högtalarna hörde jag I want to stand with you on a mountain, I want to bathe with you in the sea. I want to lay like this forever, until the sky falls down on me och själv stod jag vid bordet i mysbyxor med en ostkrok i mungipan och målade ett motiv jag faktiskt inte kunde se. Jag blandade färger som jag trodde föreställde hav, jag försökte tänka mig ögon, vassa tänder och en smal ålig kropp, jag ville måla ett filmiskt sjöodjur, ett ledset sådant, en som letade efter sin pusselbit där ute i det svarta, stora blöta men som nånstans kände på sig att letandet var förgäves.

Det var svårt, det var nästan som att måla med ögonbindel så mörkt var det och jag hade ingen aning om hur slutresultatet skulle bli, jag brydde mig inte heller, det var ju Oscarsgala om några timmar, viktigare saker var på gång.

Ett par timmar senare börjar sändningarna från röda mattan, jag lägger ner penseln och kommer på att jag har en skönt stor påse kokosprickar i skafferiet som ligger där och längtar efter att bli uppätna. Mitt tavelfokus är long gone.

Oscarsnatten kom och gick och när jag vaknade i soffan frampå morgonkvisten med gamnacke och en otäck smak i munnen hade jag inte en tanke på tavlan. Jag försökte veckla ut mig och få bort känslan av underlig bakfylla i kroppen. Vann verkligen Gladiator priset för bästa film eller hade jag drömt det?

När jag reste på mig och såg nattens tavla kom det en liten rysning längs ryggraden. Vad fan har jag gjort? Hur är det här ens möjligt? Jag som inte målat något verkligare än UFO:n i hela mitt liv hade plötsligt lyckats måla vatten som såg ut som vatten och sjöodjuret såg precis så vilset och sorgset ut som jag inbillat mig.

Tavlan Truly, madly, deeply…do med inspiration från Savage Garden (och Ted Danson) blev startskottet till något som ett halvår senare resulterade i över trettio målade tavlor och en utställning på ett galleri på Söder i Stockholm.

Jag som bara skulle titta på Oscarsgalan i min ensamhet. Så det kan bli.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Tavlan är fotad av mamma som har automatisk datuminställning i kameran. Siffrorna är alltså inte en del av motivet)

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Bästa film

Det här är alltså filmerna som ska tävla i kategorin Bästa film imorgon natt. Det är tio väldigt olika filmer och för första året någonsin så har bara hälften av filmerna fått godkända betyg av mig. Den andra hälften har fått underkänt och ett par av dessa har till och med varit på akuten för motorsågsskador.

Klicka på titeln för att komma till den ”riktiga” recensionen. Här bjuds på en snabbgenomgång med tillhörande betyg.

 

The Artist

Svartvit stumfilms-klapp-och-klang med okända fransoser i huvudrollerna. Det här imponerade inte på mig även om filmmakarna ska ha en skottkärra full med cred för modet att göra filmen.

 

The Descendants

Hawaiianen George Clooney väntar på att frun ska dö och får samtidigt reda på information som förändrar hela hans liv. En fenomenal början och ett hjärtskärande slut men summa summarum ”bara” en medelmåttig fyra i betyg.

 

Extremely Loud and Incredibly Close

Ingen personlig favorit. Filmer som ger mig tinitus blir sällan det.

 

The Help (Niceville)

Kunde ha blivit bra men blev bara blaha-blaha.

 

 

Hugo

En ganska standard-effektig barnfilm som inte hade varit här om inte Martin Scorsese regisserat.

 

 

Midnight in Paris

En fantastiskt mysig liten film från en av filmhistoriens allra största regissörer. Owen Wilson briljerar och jag låter ”åååååååå” mest hela tiden. Snudd på en fullpoängare.

 

Moneyball
Charmigt, trivsamt och välspelat. Det här är en snällisfilm som inte kan reta upp någon, inte ens dom som inte gillar sport (om det nu finns någon som inte gör det ;))

 

The Tree of Life
Brad Pitt, igen, men denna gång i en film som i mina ögon är ett av förra årets största lågvattenmärken trots att den vann Guldpalmen i Cannes. Det höga betyget beror enbart pga dinosaurien.

 

War Horse

Oscarsjuryn, ni måste skämta med mig aprillo. Enda skillnaden mellan Black Beauty och War Horse är Steven Spielberg och Black Beauty hade aldrig någonsin i hela världen blivit oscarsnominerad. Det här är skrattretande på alla sätt.

Den bästa filmen av dessa och min största förhoppning är att Midnight in Paris vinner.

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Bästa regi

76-årige Woody Allen lämnar ingen oberörd. Alla tycker vi nåt om honom antingen som regissör, som manusförfattare, som jazzklarinettist eller som man.

42 långfilmer med en imponerande hög lägstanivå sedan 1966, är det inte helt otroligt? I år är han nominerad för myspysfilmen  Midnight in Paris och det stora samtalsämnet är: kommer han dyka upp på galan OM han vinner?

 

 

 

Som snart fyllda 45 är fransosen Michel Hazanavicius barnrumpan i sammanhanget.  The Artist är hans femte långfilm som regissör och den som utan minsta tvekan gjort mest väsen av sig. Själv tycker jag han ser ut som George Clooneys storebror som snott Steven Spielbergs glasögon.

 

 

 

 

Terrence Malick fyller 69 i november och har på dessa år lyckats värka fram inte mindre än fem långfilmer. Hur många av dom som är bra? I mina ögon ingen. Årets film, The Tree of Life, är inget undantag.

 

 

 

 

 

Alexander Payne har precis fyllt 51. Han är en regissör som inte k-pistar ur sig filmer på Woody Allen-vis direkt men  när det kommer en film så är det allt som oftast riktigt bra.  The Descendants är inte hans bästa film, den klår inte Sideways, men den är bra.

 

 

 

 

 

Här har vi en man på snart 70 jordsnurr som ser ofantligt pigg ut.

Martin Marcantonio Luciano Scorsese har med  Hugo fått sin sjunde nominering för Bästa regi men endast vunnit en (för den kanske sämsta filmen av dom han blivit nominerad för: The Departed, men det vill säga INNAN Hugo för den är kilometervis sämre än The Departed).

 

 

Det är riktigt gubbavälde i den här kategorin men det är i och för sig inget ovanligt. Medelåldern är 62,2 år och om detta kan man också tycka en hel del.  I år håller jag alla tummar jag har för Woody Allen, det vore så HIMLA kul om han fick vinna. Gammal är liksom äldst.

Publicerat

Fredagsfemman # 3

Som en liiiiiten andningspaus i oscarsnacket, här kommer veckans lista.

5. En riktig hästrulle.

Idag har den sämsta filmen från 2011 biopremiär. Om du älskar hästar men kanske inte film så mycket då är det helt okej, gå och se den. Alla andra måste kunna hitta något bättre att göra i 2 tim och 27 minuter av sitt liv än att se ett skrattretande dåligt hästdrama.

Har du inget bättre för dig, finns det ingen film du hellre vill se, har du provat KBT?

 

4. Tysk kronjuvelshumor

Förra årets kanske sämsta svenska film Kronjuvelerna har fått ett hedersomnämnande på Berlin Filmfestival. Jag skrattade tunntarmarna ur mig när jag läste det och undrar hur jurymedlemmarna hade formulerat sig om dom sett julkalendern från 1981, Stjärnhuset med Johannes Brost och Sif Ruud. Det hade sannorlikt resulterat i snigelspår runt hela Brandenburger Tor.

Detta sagt om Kronjuvelerna: ”Friendship, love, family, the divide between poor and rich, disabilities and sickness were only a few of the themes flowing effortlessly into one another in this complex and many-layered Film. The fairytale style does not in any way detract from the dramatic sequence of events. The great acting brought forth the entire spectrum of emotions, from which the audience had no escape. This film touched us deeply. A real masterpiece!”


3. Babyfaces.

I bakvattnet av rädslan att bli gammal och skönhetsoperationer finns skådespelarna som alldeles naturligt stannat i växten rent utseendemässigt. Det kan säkert ha sina förtjänster men jag ser det som rent omöjligt att se dessa (oftast) män som karaktärsskådespelare.

Johan Widerberg, Jakob Eklund och Björn Kjellman är tre svenska exempel, Johnny Depp, Michael J Fox (fram tills att sjukdomen blev lite för tärande) är två amerikanska, för att inte tala om The Most Babyish Face Of Them All: Leonardo DiCaprio.

Att han är duktig säger jag ingenting om, han funkar fint i många filmer men att se honom som J. Edgar Hoover med sminkkakor tjocka som kexchoklad är ett skämt. (Recensionen i sin helhet kommer på tisdag)

När välgjorda biopics får mig att skratta mer än till Scary movie så är någonting väldigt fel och felet med J. Edgar stavas Leonardo DiCaprio.

 

2. Filmbloggarträff.

Svenska filmbloggar är inte bara schysst uppdaterade, välskrivna och drivna av trevligt folk, nej inte nu längre. Svenska filmbloggare har nämligen tagit ett steg längre än att sitta bakom tangentbordet, tycka smartigheter och tänka ut filmiska formuleringar, vi träffas och pratar film – på riktigt, ögon mot ögon!

Säga vad man vill om internet, mejlande och kommenterande men det är få saker som klår fysiska möten. Är du filmbloggare och vill vara med i vår irl-grupp Filmspanarna? Mejla mig. Vi har nästa sammankomst redan imorgon.

 

1. Oscarsgalan

På söndag, eller rättare sagt natten till måndag, smäller det. Priser ska delas ut till rätt filmer, till rätt och fel skådisar, Billy Crystal ska roa och jag ska liveblogga hela natten igenom OCH vinnaren i min Oscarstävling ska koras framåt morgontimmarna.

Om det ska bli kul? JAAAA! Jag är laddad och taggad och inspirerad och lite transpirerad. Det här är årets filmiska höjdpunkt, på många sätt. Wiiihiii!

Publicerat

FILMSPANARNA

Filmspanarna är en nördig klubb för filmbloggare i Sverige.

Vi träffas en gång i månaden och hittills har träffarna varit enbart i Stockholm. Vi ser en biofilm tillsammans och sedan går vi vidare till en restaurang där vi äter, dricker och snackar film resten av kvällen. Dom som inte vill hänga med på filmen kommer direkt till restaurangen istället. Vi skriver även blogginlägg om specifika teman en gång per månad.

Enda kravet för att få vara med är att du har en aktiv filmblogg och att du såklart är genuint filmintresserad.

Baktanken med Filmspanarna är att göra vårt filmtittande en smula mer socialt. Att vi dessutom får en starkare röst i filmrecensionsvärlden samt fler läsare är bara en skön bonus.

Känner du att detta är något för dig? Mejla mig – fiffi@fiffisfilmtajm.se – så får du mer information.

Här kan du läsa om filmerna vi hittills gemensamt recenserat och alla olika teman vi skrivit om.

.

Träffar/Filmer:

71. Men in Black International (juni 2019)

70. Us (april 2019)

(I januari var det Stockholm Filmdagar istället för riktig träff)

69. X&Y (December 2018)

68. Blaze (November 2018, Stockholms Filmfestival)

67. A star is born (Oktober 2018)

(I september var det Malmö Filmdagar istället för en riktig träff)

66. On Chesil Beach (Juni 2018 – jag var inte med)

65. Tully (Maj 2018)

64. A quiet place (April 2018)

63. Black Panther (Februari 2018)

(I januari var det Stockholm Filmdagar istället för en riktig träff)

62. Suburbicon (December 2017)

61. Downsizing (Stockholm Filmfestival – November 2017)

60. Blade Runner 2049 (Oktober 2017)

(I september 2017 fick Malmö Filmdagar klassas som filmspanarträff)

59. Valerian and the city of a thousand planets (Augusti 2017)

58. The Mummy (Juni 2017)

57. Guardians of the Galaxy Vol 2 (Maj 2017)

56. Ghost in the shell (April 2017)

55. The LEGO Batman Movie (Februari 2017)

(Januari 2017 var det Stockholm Filmdagar istället för en ”riktig” träff)

54. Jag, Daniel Blake (December 2016)

53. Hell or high water (Stockholms Filmfestival – November 2016)

52. Jätten (Oktober 2016)

51. Bad Moms (Augusti 2016)

50. Legenden om Tarzan (Juli 2016)

49. The Nice Guys (Juni 2016)

48. Angry Birds Movie (Maj 2016)

47. Under sanden (April 2016)

46. Martha & Niki (Mars 2016)

45. Hail, Caesar! (Februari 2016)

44. The Forest (Januari 2016)

43. Mistress America (December 2015)

42. Evolution (Stockholms Filmfestival – November 2015)

41. Crimson Peak (Oktober 2015)

40. Straight Outta Compton (September 2015)

39. The man from U.N.C.L.E (Augusti 2015)

38. Self/less (Juli 2015)

37. Jurassic World (Juni 2015)

36. The water diviner (Maj 2015)

35. Sagan om prinsessan Kaguya (April 2015)

34. Wild tales (Mars 2015)

33. Fifty shades of Grey (Februari 2015)

32. Taken 3 (Januari 2015)

31. The Hunger Games – Mockingjay part 1 (December 2014)

30. Nightcrawler (Stockholms Filmfestival – November 2014)

29. Predestination (Monsters of film-festivalen – Oktober 2014)

28. The Boxtrolls (September 2014)

(Malmö Filmdagar 26-28 augusti 2014)

27. The Invisible Woman (Juli 2014)

26. Edge of tomorrow (Juni 2014)

25. Bad Neighbours (Maj 2014)

24. The Quiet Roar (April 2014)

23. Tommy (Mars 2014)

22. Inside Llewyn Davis (Februari 2014)

21. The Wolf of Wall Street (Januari 2014)

20. Den stora flykten (December 2013)

19. Tom at the farm (Stockholms Filmfestival November 2013)

18. 5 senses of fear (Monsters of film-festivalen September 2013)

( Malmö Filmdagar 26-29 augusti 2013)

17. Elysium (Augusti 2013)

16. After Earth (Juni 2013)

15. Den store Gatsby (Maj 2013)

14. Side Effects (April 2013)

13. Last flight to Abuja (Mars 2013)

12. Hitchcock (Februari 2013)

11. Gangster Squad (Januari 2013)

10. Sinister (December 2012)

9. Holy Motors (November 2012, Stockholms festival)

8. Äta sova dö (Oktober 2012)

7. Bill Cunningham i New York (September 2012)

6. Total Recall (Augusti 2012)

5. Dark Shadows (Juni 2012)

4. The Avengers (Maj 2012)

3. Hungerspelen (April 2012)

2. Safe House (Februari 2012)

1. Filmspanarnas första träff (14 januari 2012)

.

Teman:

37. Syskon

36. Skurkar

35. Svenskar i Hollywood

34. Semester

33. Scener ur ett äktenskap

32. Det går åt helvete

31. Western

30. Natten

29. Kärlek

28. Utmana din smak – igen

27. Orgier

26. Konspirationsteorier

25. Regn

24. Tyska städer

23. Kvinnor som slåss

22. Män som springer

21. Det kryper och krälar

20. Hår

19. Science fiction

18. Överdrifter

17. Sportfilm

16. Tåg

15. Mardrömmar

14. Biopics

13. Utmana din smak

12. Kvinnlighet

11. Manlighet

10. Film om film

9. Specialeffekter

8. Barndom

7. På väg

6. Omstart

5. Snö

4. Mat

3. En filmupplevelse utöver det vanliga

2. Knark

1. Guilty pleasure

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Bästa kvinnliga huvudroll

Glenn Close är en skådespelare som alltid levererar, alldeles oavsett film egentligen. Hon kan koka kaniner (i Farlig förbindelse), hon kan vara polischef (i The Shield), hon kan dra in magen och gå i korsett (i Farligt begär), hon kan vara elak kärring bland en massa hundar (i 101 dalmatiner) och nu spelar hon kanske det svåraste av allt: man.

Filmen heter Albert Nobbs och hade hon inte haft en solklar vinnare mot sig i startfältet så skulle hon definitivt kunna vara en vinnare, jag unnar henne det efter sex nomineringar, men jag är rätt säker på att årets pris kommer gå till en kvinna som redan 1986 var uppe i samma antal som Glenn Close är nu.

 

Viola Davis , hade hon ens en huvudoll i The Help (Niceville)? Jag är tveksam, jag är tveksam till alltihop. Till henne som skådespelare, till om hon är bra nog att få en nominering, till filmen OCH till om hon är placerad i rätt kategori.

Jag har inte mer att säga till att jag hoppas – och tror – ungefär noll procent att hon vinner.

 

 

 

 

Rooney Mara kom från ingenstans och knep rollen som ”alla” ville ha. Lisbeth Salander är en tjej som ur hollywoodsynpunkt sett är rätt ovanlig men sedd genom mina synthklubbsögon så är hon inte så tokudda. Jag har träffat på ganska många som ser ut som hon och det innan Stieg Larsson tog stilen och gav den ett namn.

Nåja. Rooney Mara gör det hon ska i  The Girl with the Dragon Tattoo men jag kan ändå inte låta bli att känna att hon är en kopia, att Noomi Rapace är originalet. Det finns inte en chans i världen att hon kan vinna men för filmens skull är det ju alltid bra med PR.

 

 

Meryl Streep, vilket jäkla unikum hon är! Finns det någon roll hon INTE kan spela övertygande? 17 oscarsnomineringar (varav två vinster) senare är hon nu nominerad för något som kan vara hennes liv roll.

Att spela en verklig människa måste vara bland det svåraste en skådespelare kan åta sig att göra. Att plagiera manér, röstläge, rörelsemönster, att sminkas nästintill oigenkännlighet och ändå kunna agera med känslighet. Meryl Streep klarar allt detta till perfektion i sitt porträtt av Margaret Thatcher, järnladyn.

Jag hoppas och tror rätt bombsäkert på att Meryl Streep får sin tredje Oscarsstatyett på söndag natt och hon är SÅ VÄL VÄRD DEN.

 

Michelle Williams har en lika svår nöt att knäcka som Meryl Streep här ovan eftersom även hon spelar en person som faktiskt funnits på riktigt: Marilyn Monroe.

Det här är Michelles tredje nominering, förra året fick hon en för Blue Valentine och 2006 för sin roll som Alma i Brokeback mountain.

Vilket år som helst hade hon kunnat vara en lågoddsare som vinnare men inte i år. Meryl är en på tok för hård nöt att knäcka

Mitt vinnartips är alltså (om du missat det): Meryl Streep

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Bästa manliga huvudroll

Jag tycker det här är årets mest intressanta och spännande kategori.

Sällan har jag varit med om ett filmår med högre standard på manliga huvudrollsinnehavare och trots att dom fem nominerade gjort spektakulära insatser så tycker jag ändå att det fattas några. Michael Fassbender i Shame till exempel, Owen Wilson i Midnatt i Paris och Ryan Gosling, skitisamma om han blev nominerad för Drive, Crazy Stupid Love eller Maktens män, han BORDE ha blivit nominerad (om inte annat för att han glömdes bort förra året för Blue Valentine).

Först ut är Demián Bichir som är nominerad för sin roll som den ensamstående mexikanska pappan Carlos i A Better Life.

Han debuterade redan 1977 i den mexikanska TV-serien Rina men dom flesta av oss känner nog mest igen honom som Fidel Castro i filmerna Che – Argentinaren från 2008 eller som Esteban Reyes i TV-serien Weeds. I år spelar han mot och med Hollywoods toppnamn i Oliver Stones Savages.

Jag tror inte han har stor chans på vinst men jag hoppas att hans nominering gör att fler ser filmen. A better world är en väldans fin liten film.

 

George Clooney vann en Oscar 2006 för sin roll i Syriana. Han nominerades 2008 för Michael Clayton och 2010 för Up in the air och i min värld finns det inte en chans att han kan vinna med sin tolkning av Matt King i The Descendants. Vann han inte med Up in the air borde han inte vinna alls, aldrig någonsin mer.

Att George Clooney är en Filmstjärna med stort F kan nog ingen säga emot men vid förra årets Oscarsgala visade han en sida som förenar honom med vilken nervös svennebanankille som helst. Han blev intervjuad leendes på röda mattan och drack samtidigt starksprit ur plunta.

Nu var det säkerligen ingen HB han klunkade i sig och pluntan var ingen PET-flaska utan till synes silver rätt igenom men ändå, han visade prov på både fungerande nerver och en normaliserad lösning på detta problem och det gjorde mig lite glad.

2012 får vi se Clooney mot Sandra Bullock i Alfonso Cuaróns sci-fi-thriller Gravity.

 

Om några månader fyller Jean Dujardin 40 år vilket gör honom till årsbarn med mig. Jag har aldrig sett honom förut och jag misstänker starkt att jag inte är ensam om detta.

Jean är nominerad för sin roll som stumfilmsstjärnan George Valentin i filmen The Artist. Vinner han? Jag tror inte det och jag HOPPAS inte det.

 

Jag vet en handfull människor – dock ej särskilt filmiskt intresserade – som sett hela Tinker Tailor Soldier Spy utan att tänka på att det är Gary Oldman som spelar Smiley. ”Vadå, menar du att det där var han den äckliga i Leon? JFK? Lee Harvey Oswald? What! Var det HAN? Näääääääääh! Har han spelat Beethoven? Och Dracula? Zorg i Femte elementet? ALLVARLIGT?”

Gary Oldman är en skådespelarkameleont av sällan skådat slag och att han är nominerad för sin roll i Tomas Alfredssons Tinker Tailor Soldier Spy är inte konstigt alls. Det konstiga är att en man med hans CV aldrig förut varit ens i närheten av en Oscarsnominering. Sett till detta så unnar jag honom att vinna om det skulle bli så.

 

 


Brad Pitt, vad säger man annat än…Brad Pitt?

En sån satans begåvad skådespelare som har utseendet emot sig i jobbsammanhang, precis på samma sätt som hans ”fru” har. I början fick han roller enbart på grund av sitt six-pack och den fördomen sitter (nog) i. För mig har han varit en favorit sedan Kalifornia 1993 och nu är det tredje gången gillt i Oscarsnomineringssammanhang.

1995 nominerades han för Bästa manliga biroll för 12 apornas armé och 2008 för Benjamin Button och trots att jag alltid tycker att han är bra så har jag aldrig sett honom göra nåt bättre i Moneyball.

Brad Pitt får min röst i år.

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Bästa kvinnliga biroll

Jag har sällan varit med om en tristare samling oscarnominerade än den här kategorin just i år. Jag har svårt att ens samla ihop mig och tycka nåt alls, i alla fall om fyra av dom nominerade.

Bérénice Bejo är vacker som en dag och gör sitt jobb i The Artist utan direkta klagomål men då filmen inte är någon personlig favorit har jag svårt att hylla henne som något utöver det vanliga. Kanske är det fel men sån är jag.

 

 

Jessica Chastain har varit med i två av 2011-års absolut SÄMSTA filmer i mitt tycke:  The Help och The Tree of life.

För att jag ska få upp ögonen för henne som en toppenskådis kräver det nog aningens bättre urskiljningsförmåga när det gäller val av film för hittills tycker jag hon är tråkig som en påse bark. Torr bark.

 


Tack gode Gud för Melissa McCarthy!

I det här sammanhanget framstår hon som en frisk fläkt, som det där som sipprar ut genom ventilen i tvättstugor och som luktar så gott när nån håller på och tvättar och man går förbi. Jag kan liksom andas känner jag.

Att en film som Bridesmaids ens blir omtalad i Oscassammanhang, alltså, det ska inte ens kunna gå. Det är väldans ovanligt och jättekul tycker jag. Att en kvinna som Melissa McCarthy kan få en Oscar för att ha bajsat i ett handfat, det är ännu mer ovanligt och jag tror inte jag är ensam om att tycka att det vore AAAAAAAAAAASKUL om hon vann. Etablissemanget skulle sätta sina hors d’oeuvres i vrångstrupen och snacket om att det endast bör vara ”fin” film som premieras kan dra nåt gammalt över sig. Vad är fin film och vad är ful? Jag orkar inte ens ge mig in i diskussionen igen, jag blir bara trött. Heja Melissa säger jag bara.

 

Jag har inte sett  Albert Nobbs än och har därför inga åsikter om Janet McTeer´s prestation i filmen men hon är ingen snygging som snubbe direkt.

 

 

 

 

Jag har sett The Help men jag ändå inga åsikter om Octavia Spencer.

Fattar inte vad folk ser i den här filmen. Jag fattar ingenting alls. Skittrist film.

 

Min solklara förhoppning är att Melissa McCarthy vinner men jag antar att det blir The Artist-tjejen. Suck.

Publicerat

Inför Oscarsgalan: Bästa manliga biroll

Den här veckan kommer bloggen att se lite annorlunda ut. Hela veckan kommer inläggen enkom fokuseras på Oscarsgalan och det blir som en sju dagar lång förfest är tanken.

På söndag är det äntligen dags och varje dag innan dess kommer jag att presentera mina tankar kring dom nominerade men med tyngdpunkt på dom mest tongivande  kategorierna. Hänger du med hela veckan kommer du kunna samla in vad som skulle vara mina gissningar i Oscarstävlingen.

Jag börjar med dom manliga birollerna.

Kenneth Branagh är överspelets fader. Jag har apsvårt för honom.

I år är han nominerad för sin roll son Sir Laurence Olivier i  My Week with Marilyn och det är ju kul för honom. Personligen hoppas jag att det stannar där. Världen kryllar av skådespelare av god kvalitet, halvmesyrer behöver inte prisas.

 

Det är svårt att tro att en kille med filmer som The 40 year old virgin, På smällen, Supersugen, Dumpad och Get him to the greek på sitt samvete har nåt i Oscarssammanhang att göra men Jonah Hill visar här att fördomar är till för att spolas ner i toaletten.

I  Moneyball gör han ett lågmält och finfint porträtt av Peter Brand, baseballamerikas svar på Kalle med Kollen. Jag tror – och hoppas – att det här är startskottet för helt andra typer av filmer för Jonah Hill, filmer som kanske inte enbart kretsar kring det som finns mellan naveln och låren.

 

Nick Nolte gjorde tre filmroller förra året: Rösten till gorillan Bernie i Zookeeper, snubben Burt mot Russel Brand i Arhur och den alkade, nyfrälsta före detta boxaren Paddy i MMA-dramat Warrior. Utan att känna honom så tror jag han är mest stolt över den sistnämnda.

Det händer ibland att gamla insomnade stötar får en chans till en ny vår i sin karriär genom en dignande räkmacka, ett inoljat bananskal eller en roll av Quentin Tarantino och det här är Nick Noltes frivarv i drömfabriken.

Han är bra här, han är riktigt bra. Jag har inte sett såna här Noltiska kvalitéer sedan Tidvattnets furste och det var 21 år sedan! Jag unnar honom en vinst men jag tror inte det blir någon. Han må heta King i andranamn men i år tror jag inte han blir kung, startfältet är lite för starkt för det.

 

Tänk vad en tandblekning, ett par dyra designglasögon och tveksamma handleder kan göra.

Christopher Plummer knep en kanonroll i Beginners, en sån roll som inte växer på träd för 83-åriga gamla stötar och som han gjorde det. Han äger varenda scen han är med i och trots att filmen i sig inte är någon personlig favorit så kommer jag minnas homosexuelle Hal ett bra tag framöver, precis som jag minns honom i rullstol med slangar i näsan som Henrik Vanger i The girl with the dragon tattoo.

(Beginners är för övrigt från 2010. Är inte det lite konstigt?)

 

Max von Sydow, vår svenske Max von Sydow som enligt löpsedlar på Aftonbladet i december 2011 inte längre är svensk.

”Nöjesbladet avslöjar han att han sagt upp sitt svenska medborgarskap” och dom stora svarta bokstäverna kunde inte vara nog stora. ”Han bryter med Sverige” stod det och det var verkligen en nyhet av rang eftersom han varit fransk medborgare sedan 2002. En nästan tio år gammal nyhet alltså. Flaskpostvarning på den om du frågar mig.

Den 82-årige Max von Sydow är nominerad för sin roll i Extremely Loud and Incredibly Close (på svenska heter den Extremt högt och otroligt nära), en film där han delat arbetsplats med Tom Hanks, Sandra Bullock, John Goodman och Viola Davis (som också är Oscarsnominerad i år).

Mitt tips är att det blir en gubbavinst i år men personligen hoppas jag på Jonah Hill.