Kombinationen John Le Carré, Gary Oldman, Colin Firth, Tomas Alfredsson och en skvätt David Dencik som gelehallonet på mjukglassen, alltså, det här klingar riktigt intressant i mina öron.
Trailer: The girl with the dragon tattoo
Mitt val av jullovsfilm på bio är tämligen enkelt i år för det här är en film jag verkligen ser fram emot (till skillnad mot Stig-Helmer). Bara åsynen av en gammal hederlig telefonkiosk gör mig alldeles lycklig och det finns mycket som är gammalt och svenskt i den här filmen.
Vad tror du? Är den här versionen bättre/sämre än den svenska?
Trailer: The Human Centipede part 2
Japp, nu är den här och den är smart. Gänget bakom filmen vet preciiiis vad dom pysslar med.
The Perfect Host
John (Clayne Crawford) har precis rånat en bank och är efterlyst både på radio och TV. Han har inte så mycket att välja på, han måste hålla sig borta från gatorna och i ett försök till detta ringer han på dörren till en villa, vilken som, helt utan baktanke. Warwick Wilson (David Hyde Pierce) öppnar, motvilligt, men när John berättar att han är en vän till Warwicks flickvän Julia släpper han garden. Att John vet om Julias existens beror på ett vykort han sett i brevlådan, ingenting annat.
John kommer precis lägligt för en att få delta i en Warwicks middagsbjudning. Bordet är dukat och maten ska serveras så snart gästerna kommit och Warwick är verkligen en värd utöver det vanliga, på många sätt.
”Å en slank han dit, å en slank han dit och en slank han ner i diket.” Nu kanske du undrar varför jag gnolar på en gammal ramsa? Jo, det ska jag förklara. The Perfect Host påminner mig om julgransplundringssången Prästens lilla kråka. Den slinker liksom än hit och än dit och befinner sig hela tiden på gränsen till att ramla ner i diket.
Filmen börjar lugnt som vilket drama som helst, övergår till en rånarthriller, sen en förväxlingskomedi (ja, nästan då David Hyde Pierce är ett komiskt geni i mina ögon) som transformeras till en psykologisk thriller med sadistiska mördarinslag. Jag bestämde mig ganska tidigt för att inte spjärna emot och analysera historien för mycket, jag satt liksom i gummibåten och lät jätten på land blåsa sig trött och gör man så blir nästan vilken film som helst tittbar. Det är när hjärnan vill vara med i matchen som det kan bli problem.
Att The Perfect Host är en film som vill en himla massa står helt klart, sen tycker jag inte den når ända fram, men ändå bra långt. Den siktar mot stjärnorna och når trädtopparna, för att uttrycka mig både banalt och metaforiskt. Dom två manliga skådespelarna, huvudrollerna, ja, i princip dom enda rollerna i filmen, är jättebra. Jättebra! Jag vill inte göra nåt annat än att ta en veckas semester och klämma hela Frasier-boxen igen för David Hyde Pierce är och kommer alltid att vara Niles Crane för mig och den rollen kommer han aldrig att kunna svära sig fri ifrån hur många perfect host´s han än skulle göra – och det tycker jag är bra.
[Det är kul med kultur tyckte aningens ännu bättre om filmen än jag. Hennes recension kan du läsa här.]
Behöver världen ännu en film om Stig-Helmer?
Först var det charterresa, sen skidsemester och i tredje filmen segelbåtar. Fjärde filmen handlade om golf och den femte var new-age-flummig med ett hopkok av allsköns hälsorön.
På juldagen har den nyaste, senaste, sista (?) filmen om Stig-Helmer premiär och den heter kort och gott The Stig-Helmer Story. Denna film tänker gå till botten med hur Stig-Helmer blev som han blev och bjussar därmed på en tidsresa till hans barn-och-ungdomsår.
Min ganska självklara fråga är denna: behöver världen ännu en Stig-Helmer film? Är det ett filmiskt hål som gapat tomt i svensk film sen sist eller är det bara ett sätt för dom inblandade att klämma stålar ur en framgångsrik franchiseserie? Känns Stig-Helmers barndom som en spännande och nyskapande infallsvinkel för en ny film eller är det en dålig ursäkt för att idéerna om den vuxna Stig-Helmer tryter?
Vad tycker du?
[Trailern kan du se här.]
Sabrina
Det finns en del små saker här i livet som jag verkligen förknippar med mysighet: Barry Whites röst, en fluffig Onepieze, tända stearinljus, tjocka vita nytvättade badhandukar torkade i torkskåp, badskum i massor – och filmen Sabrina.
Det här är en klassisk hollywoodsaga om dom rika bröderna Larrabee, den ansvarsfulle storebrodern Linus (Harrison Ford) som sköter familjens välmående företag med järnhand och den charmige strulputten, kvinnokarlen och lillebrorsan David (Greg Kinnear), som båda blir förälskade i den fula ankungen, chaufförens dotter Sabrina (Julia Ormond).
Det är egentligen en larvig historia, gammalmodig på sina ställen, alldeles för enkel ibland men herregud vad den funkar. Redan 1954 funkade den, då med Audrey Hepburn som Sabrina, William Holden som David och Humphrey Bogart som Linus och den filmen är precis lika stilig som nyinspelningen.
Både Julia Ormond och Audrey Hepburn är söta som sirap (Ormond är otroligt lik Carola Häggkvist under Främling-tiden) och visst förstår jag att bröderna faller som furor för henne, det är snarare så att jag inte förstår varför dom är dom enda snubbarna för henne. Hon verkar resonera som att så att får hon ingen av Larrabee-bröderna så duger ingen annan heller. Det är kanske en fin och ren och möjligtvis även kärleksfull tanke men är den så verklighetsförankrad? Nej. Inte alls. Men å andra sidan är ingenting av filmen det. Det är en saga och det är som en saga ska den ses.
Greg Kinnear är strålande som alltid och Harrison Ford är precis så butter och bitter och hårdhudad som han ska spela. Min enda lilla invändning är den jag alltid har mot honom när han ska spela loverboy och det är när han kysser sin motspelerska så ser han ut som en människodimensionerad golvregel – totalt o-mjuk och icke-sensuell på alla plan. Han bara är där, gör sitt jobb och verkar hoppas att vi som tittar fokuserar på något annat, kvinnan till exempel.
Hur som helst så är Sabrina en gullig film med en skön känsla, den är snygg, påkostad, härlig, charmerande – och väldigt väldigt mysig.
Filmen finns att hyra här.
Trailer: Rabies
Det här låter intressant, i alla fall på pappret. En israelisk slasherfilm är inget jag ser varje dag och det är definitivt inget jag vill missa.
Den kommer visas på Stockholms Filmfestival.
Fiffis filmtajm tipsar om: Dom kallar oss skådisar
Är du intresserad av vad som händer bakom kameran på en filminspelning? Vill du se hur en arbetsdag ser ut för en skådis?
På SVT går det just nu en programserie som heter Dom kallar oss skådisar. I halvtimmeslånga avsnitt får vi följa åtta mer eller mindre kända svenska skådespelare några dagar på jobbet.
Nu finns dom första programmen på SVT Play och i turordning porträtteras Maria Lundqvist, David Dencik, Cecilia Forss, Krister Henriksson, Gustaf Hammarsten, Eva Rydberg, Sverrir Gudnason och Sofia Helin. Passa på att titta innan dom försvinner. Programmen alltså.
Teaser: Jango On Tour
Jag gillar knasigheter och jag tycker modiga människor med kreativa idéer ska creddas så mycket som möjligt. Därför måste jag bara puffa lite för en svensk film som får DVD-premiär 23 november: Jango On Tour.
Jag har ingen aning om filmen är bra eller inte men teasertrailer lovar gott och även regissörens egen beskrivning ”det är ett independentprojekt som är ganska unikt i Sverige med flygjakter, undervattensscener, flygödlor och andra sjuka sekvenser” får mig att bli aningens dregglig i mungipan.
Gillar du Kopps och/eller Zingo så borde Jango On Tour vara nåt för dig.
Trailer: Grave Encounters
Alltså, jag gräddade typ i byxan av den här trailern och jag fyller snart 39 år. Vet du med dig att du är lättskrämd och/eller inte har fyllt femton år, klicka här istället.
Filmer som handlar om skolan
Idag händer det grejer på bloggen Rörliga bilder och tryckta ord.
Sofia har samlat en hel liten drös filmbloggare som alla skrivit på sina egna finurliga vis om skolväsendet, sett genom filmens ögon.
Jag drog mitt strå till stacken genom att skriva om en film som berörde mig nästan äckligt mycket när det begav sig: Döda poeters sällskap med Robin Williams.
Så ställ dig på stolen och tjoa Oh Captain, my captain och klicka dig vidare till väldigt intressant läsning om något som faktiskt berör oss alla.
Sofia själv synar världens roligaste internatskola – Hogwarts, Johan från Filmitch har sett Bad Teacher, Micke från Blue Rose Case besökte skolan där man närvarar på liv eller död, Jonas från Plox — Om film beskriver sitt möte med Caligula och här är mitt inlägg. Carpe diem.
4D-bio, vad tror du om det?
Den nya Spy Kids-filmen har premiär nästa fredag (16/9) och i och med detta börjar en ny era i biografhistorien: 4D, även kallad luktbio eller aroma-scope.
Nu ska inte bara 3D-glasögon delas ut i foajen utan även ett doftkort som det ska skrapas på under filmens gång för att skapa lukteffekter.
Bra eller anus, vad tycker du? Är det här nåt du längtat efter och/eller saknat?
Fiffis filmtajm på Facebook
Vill du hålla dig uppdaterad och aldrig riskera att missa en filmrecension fast du vet med dig att du hellre är på Facebook än någon annanstans på nätet?
Lugn.
Fiffis filmtajm finns på Facebook, nu igen.
För att förenkla det hela så är det den här sidan du ska gilla för att inte missa något.
Nu är det klart vem som ska leda nästa års Oscarsgala.
Ja, du ser rätt!
Det kan hur som helst inte bli sämre än förra året och DET är tillräckligt för att göra mig glad. Han var ju faktiskt riktigt kul en gång i tiden.
Vad tror du? Fixar han detta?
Trailer: Shark Night 3D
Ännu en bra anledning till att fortsätta vara badkruka. Det här bådar gott.