När jag hyr en katastroffilm förväntar jag mig vissa saker. Jag förväntar mig elände, jag förväntar mig spänning, jag förväntar mig schyssta specialeffekter och jag förväntar mig att jag engagerar mig i åtminstone någon av karaktärerna för att kunna pusta ut när denne någon överlever skiten på slutet.
Även om jag skulle kunna tänka mig att tumma på någon av dessa kriterier när det gäller just katastroffilm, av den enkla anledningen att jag är barnsligt förtjust i denna genre, så finns det ändå en gräns då jag sätter ner foten och utbrister könsord.
The storm ska handla om hur det kan gå när män med makt och pengar manipulerar vädret. Det ska regna, hagla, spöregna, översvämma, ja, det ska bli en katastrofstorm enligt omslaget.
The storm är lika mycket en katastroffilm som Tjuren från Bronx är en porrfilm. Den är lika mycket en katastroffilm som Drömkåken är Tarkovskij.
The storm är en TV-produktion med en hysterisk man som spelar trumma sakta eller fort i bakgrunden beroende på vilken sinnesstämning regissören vill få oss tittare i, för ser man bara till bilder, scener och manus har man ingen aning.
Jag har sett så mycket dålig film på sistone att vänder det inte snart så ger jag upp, då tappar jag tron på min egen välja-film-förmåga. Men just denna gång kan jag skylla helt på min snubbe. Bad choice. Bad bad choice! Att den ligger på topplistan säger ingenting om kvalitén, den befäster enbart sanningshalten i att flugor faktiskt flockas runt bajs.
