Kategori: Sarah Polley

Publicerat

SPLICE

Clive (Adrien Brody) och Elsa (Sarah Polley) är inte bara ett kärlekspar, dom jobbar tillsammans också.

Båda är forskare med specialinriktning på celldelning, kloning och sånt. Dom lyckas skapa nån underlig varelse som mest ser ut som en rörlig geggaklump (eller bajsblobb om jag ska uttrycka mig aningens mer ofint) genom att kombinera DNA från olika djurarter. Sen urartar forskningen en smula. Dom får hybris och vill dra experimentet ett steg längre genom att göra en hybrid av en människa och en mängd olika djur. Det blir en ganska okontrollerbar varelse. Det som föds är något som kan liknas vid en kombo av en minimal alien, en skinnflådd hare och ett stort ollon.

Varelsen blir mer och mer människolik ju äldre hon blir. Hon döps till Dren och Elsa blir väldigt fäst vid henne, lite som en mamma till ett barn hon aldrig haft. Clive blir misstänksam, han tror att Elsa är långt mycket mer inblandad i experimentet än hon berättat för honom och även män bör förlita sig på sin intuition när den knackar på axeln.

Splice är ett science fiction-drama som skulle ha kunnat bli väldigt bra. Sarah Polley och Adrien Brody är bra i sina roller men filmen i sig är väldans förutsägbar och trots alla effekter så känns den rätt…billig. Det är synd tycker jag.

Dessutom upphör jag aldrig att förundras över många mäns totalt gränslösa potens när det kommer till film. Oavsett situation, oavsett skick på ”partner”, nog fan vill dom göka. Det som händer i Splice gör mig nästan förbannad för hux flux ser jag inte ”monstret” som monster utan mannen som ett totalt freak.

Se filmen och bedöm själv. I say no more.

Publicerat

EXISTENZ

Redan elva år före Inception skrev David Cronenberg manus till denna lilla sci-fi pärla.

Allegra Geller (Jennifer Jason Leigh) är världens bästa och mest kända speldesigner. Nu har hon kommit på ett helt nytt spel och en helt ny form av spelande som kallas eXistenZ.

För att kunna spela måste man plugga in en pryl, en sorts spelenhet, längst ner i ryggraden – en bio-port.

Spelet ska lanseras och under värsta hysch-hyschet är ett gäng testspelare inbjudna för att provspela eXistenZ ihop med Allegra herself. Tolv utvalda blir inpluggade och precis när dom ”hamnat inne i” spelet blir Allegra skjuten av en av åskådarna som lyckats smuggla in en pistol genom metalldetektorn eftersom han tillverkat den av organiskt material, dvs kött och ben.

Ted Pikul (Jude Law), en skrivbordssnubbe som egentligen är där som hjälpreda åt spelföretaget, hamnar i skottelden och blir efter attentatet en självpåtvingad livvakt åt Allegra. Dom två hamnar i nån slags spel-limbo där eXistenZ lever sitt eget liv och vad som är verklighet och fiktion till slut blir svårt att avgöra, både för dom själva och oss som åskådare.

David Cronenberg har en otrolig förmåga att vara före sin tid. Flera av hans filmer uppfattas som sjuka, udda och svårbegripliga när dom kommer, men med några år på nacken brukar dom växa till sig och bli till små kultrullar för fler än mig. Jag är oftast inne i hans värld – med glädje – redan från början.

Sen är det med viss reservation jag jämför denna med Inception. Javisst, själva idén med parallella världar som rörs ihop är densamma, men för övrigt liknar filmerna inte alls varandra. eXistenZ är lite äckligare, lite mer old-school-latex-och-klegg-effekter och är bra mycket långsammare medans Inception är en nyskapande actionfilm anno 2010 med allt vad det innebär.