Kategori: The notebook

Publicerat

Topp 10 – Världens mest romantiska filmkyssar

1. Clint Eastwood och Meryl Streep i Broarna i Madison County.

Scenen i köket, kyssen mellan Robert Kincaid och Francesca, passionen som går igenom både duk och TV-skärm är för mig den fulländade filmkyssen.

.

.

.

2. Johnny Depp och Heather Graham i From Hell.

Den alltid lika skönt maskulina Johnny visar med all önskvärd tydlighet hur begreppet ”hångla upp någon” ska gå till, även om det är upp mot en tegelvägg i en skräckfilm om Jack the ripper.

.

.

.

3. Demi Moore och Patrick Swayze i Ghost.

Äkta kärlek kan aldrig dö.

Molly: Do you love me, Sam?
Sam: What do you think?
Molly: Why don’t you ever say it?
Sam: What do you mean, why don’t I ever say it, I say it all the time.
Molly: No you don’t. You say ’ditto,’ and that’s not the same.
Sam: I love you, Molly. I’ve always loved you.
Molly : Ditto.
Sam: It’s amazing, Molly. The love inside, you take it with you. See ya.

.

.

.

4. Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i Brokeback mountain.

Sällan har uppdämd passion mellan två älskande människor skildrats lika innerligt som i kyssen mellan Ennis och Jack precis utanför dörren till Ennis hus, där hans fru dessutom står i fönstret och tittar på.

.

.

.

5. Rosanna Arquette och Jean-Marc Barr i Det stora blå.

Amerikanskan Joanna åker till Sicilien för att åter få träffa Jacques, den snygga men lite underliga dykarmannen hon trånat efter från andra sidan jordklotet. Dom är på fest och ska gå hem tillsammans och hamnar i en hiss. Nuff said.

.

.

.

6. James Garner och Gena Rowlands i The notebook.

”Do you think I can be her tonight?” frågade Allie och dom båda visste att det kunde vara fråga om minuter, sekunder, innan hon åter försvann in i demensen. En kyss som kan vara den allra sista i ett helt liv av många.

.

.

.

7. Tom Hanks och Meg Ryan i Du har mail.

Hela filmen är superromantisk, slutscenen är fantastisk och dom är enastående tillsammans. Alltid, alltid.

.

.

.

8. Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i Titanic.

Vad spelar klasstillhörighet för roll när man vet att man är gjorda för varandra?

.

.

.

9. Julia Roberts och Hugh Grant i Notting Hill.

Historien om bokhandlaren William Thacker och filmstjärnan Anna Scott har blivit en av världens mest romantiska filmer och varenda kyss dom emellan sitter som gjuten men den på bänken i den lummiga innergården är bäst av dom alla.

.

.

.

10. Kirsten Dunst och Tobey Maguire i Spider-man.

Upp-å-ner, en man med mask, en spännande filmkyss som självklart blir ännu bättre för att det regnar.

Publicerat

THE NOTEBOOK – DAGBOKEN

Det är nåt så sjukt jävla sorgligt med gamla människor som väntar på döden.
Jag har så lätt att tänka mig in i den situationen, att känna ”jaha, var det inte mer än såhär” och ”det var mitt liv det…nu är det slut och jag kan inte göra ett skit åt det”.

Att se gamla människor som väntar på döden och som samtidigt har levt ett helt liv ihop och den ena är gravt dement och den andra desperat försöker komma innanför skalet och få se/prata med sin käresta en sista gång, DET är så sorgligt att hela kroppen bara ångestfulskriker alldeles tyst med öppen mun, fast på insidan.

Dagboken handlar om Noah (James Garner) som är i just precis den situationen. Han bor på ett äldreboende fast han egentligen inte behöver vård, men hans fru Allie (Gena Rowlands) har alzheimer och behöver hjälp dygnet runt.

Noah har skrivit ner hela deras liv, hela deras kärlekssaga, i en anteckningsbok och läser ur den dagligen för henne för att kanske kanske ett par minuter här och där få henne att minnas honom, deras barn och deras liv.

Parallellhistorien till Noah och Allie på hemmet är Noah och Allie som unga (Ryan Gosling och Rachel McAdams). Hela historien som Noah läser visas upp och vi får följa med hela vägen från första ögonkastet till det sista och alla turer däremellan.

Jag erkänner, jag var skeptisk som fan till den här filmen. Jag tänkte länge att det bara var nåt romantiskt massproducerat bös, men jag erkänner gärna när jag har fel och i det här fallet hade jag det.

Dagboken är inget dravel. Det är en välgjord, fin och kärleksfull film om livet som det faktiskt ser ut för dom flesta. Det är sällan man får en biljett till en VIP-rälsbuss från vaggan till graven, nej, det är ups, det är downs och det blir kanske inte riktigt som man tänkt sig alla gånger.

Som med den filmen till exempel. Min plan var att se en jaha-film och kanske somna lite men det var en plan som sket sig rätt brutalt. Jag somnade inte, jag grinade floder och har snutit sönder området mellan näsborrarna. Men samtidigt inser jag att utan min brutala dödsångest hade filmen inte varit lika gripande. Filmen är bra men kanske inte sååååå gråtframkallande för normalblödiga som den var för mig.