”Vem vill se ut som en förvånad badboll?” frågar filmens Pirko (Kjell Wilhelmsen) och syftar till hur snubbar ser ut som rakar av sig håret på huvudet.
Vem vill vara karaokekung frågar jag mig för det här är fan inte bra. Jag hyrde filmen för att få se Mia Skäringer men hur mycket var hon med? Fem minuter? Känns som falsk marknadsföring om någon frågar mig.
Det är krystade dialoger, det är platt scenografi, det är ocharmigt och inte kul alls. Filmen är ändå kategoriserad som komedi, utan citationstecken, men för mig liknar det mer ett Roy Andersson-drama fast utan Roy Anderssons smutspastelliga perfektion.
Kjell Wilhelmsen i huvudrollen verkar vara en skön kille och jag låter ingen skugga falla över honom. Han klarar sig med beröm godkänt och han kunde ju inte veta hur slutresultatet skulle bli när han läste manus och tackade ja.
Näääe, jag ids inte ens analysera det här. Jag tackar för mig och går vidare genom livet för den här hållplatsen har absolut ingenting spännande att ge mig som kan hålla mig kvar. 82 minuter i Almost Elvis-land var 81 för mycket.
Kjell är underskattad gillar han som fasen. Han är ofta bra på ett diskbänksrealistiskt sätt. Ex. Orka orka
Jättebra initiativ att recensera både filmen och Headweb. Jag har hört både ris och ros om de och det är kul att få en nyanserad bild. Jag ska prova själv ikväll.
/s
Joel:
Ja, den där Kjell är inte dum alls. Men jag har svårt att tänka mig att filmen blev ens en bråkdel av vad ALLA trodde från början.
s:
Tack så mycket. Hoppas du blev lite klokare och att du hittar nåt bra att se ikväll.