KLIPP

Maja Milos har både skrivit och regisserat filmen om tonårsflickan Jasna (Isidora Simijonovic) som försöker hantera vardagen i Belgrad. Hon, liksom hennes jämnåriga, lever genom sina mobiltelefoner och handlar det inte om att som tjej dansa sexigt i underkläder och samtidigt bli filmad så handlar det om att som kille filma när han blir avsugen på en skoltoalett.

Tjejerna utmanar, tjejerna utnyttjas, killarna kan inte anklagas för att vara könlösa men väl ansiktslösa. Jasna pendlar mellan livet på skolbänken med den snorige läraren från Cro Magnon-tiden vid katedern, tjejkompisarna som drömmer om Louis Vitton-väskor men som får nöja sig med bling-bling-krims-krams, Djordje (Vukasin Jasnic) – killen med den ”snygga vita kuken och ollonet som ser ut som en karamell” och hemmet med en döende pappa och en mamma som nånstans sörjer honom fast han inte dött än.

Klipp har nominerats och fått priser på filmfestivaler världen över och på många sätt känns den som urtypen av en festivalfilm, i alla fall tycker jag det. Det känns som en serbisk variant av Äta Sova Dö, men med mer kön i närbild och betydligt mer knulla. Eller Fucking Åmål med Lilja 4-ever som både topping och strössel om man så vill.

Som ungdomsbetraktelse är Klipp lika utmanande som A Serbian Film var som skräckfilm. Det är en hel del sperma och spyor, det är mycket naket och det kan inte ha varit en lätt roll att spela för Isidora Simijonovic, hon har verkligen vänt ut och in på både kropp och själ. Det som förvånar mig är att jag inte får en större klump i magen av filmen. Jag brukar må jättedåligt av berättelser som denna, om tjejer som inte förstår sitt eget värde och som låter sig utnyttjas i ett syfte ingen annan än dom själva kan förstå. Jag vet inte varför jag inte gör det nu. Klipp är på inga vis en lätt film att se, många kan nog ta illa vid sig och kanske hellre vilja blunda för hur ungdomskulturen i viss mån ser ut idag men jag tror inte på skygglappar, såna har aldrig gjort någon människa klokare.

Bekräftelse, kärlek, viljan att bli sedd, allt detta är så allmängiltigt att jag inte kan säga att filmen är ”typisk serbisk” för det är den inte. Klipp hade kunnat vara en svensk film även om jag tvivlar på att ett manus som detta skulle släppas igenom, kunna finansieras och bli verklighet här.

Det här är ingen film jag kommer se igen och den behöver inte stå och samla damm i hyllan, det är bättre den kommer till användning. Så har du en filmblogg och känner för att se och recensera Klipp? Skicka ett mejl till fiffi@fiffisfilmtajm.se så skickar jag filmen vidare till dig.