Det finns tre olika sätt att göra film på: med hjärtat, med hjärnan eller med förhoppning om att fylla på bankkontot snabbt och till alla bredder.
Kommissarie Späck känns, precis som så många andra svenska polisfilmer, enbart som ett sätt att jävligt enkelt tjäna stora pengar och det är fine, det är det absolut, om det finns ett uns av någon av dom andra kroppdelarna med på ett hörn – OCKSÅ.
Det gör det inte här och det förvånar mig lite faktiskt. Nu har inte Fredde Granberg någonting med manus att göra men när han står bakom kameran brukar det kunna bli inte bara sådär barnsligt småkul utan även rätt finurligt och det blir det inte här, inte på en endaste fläck.
Leif Andrée gör antagligen vad han kan för att blåsa lite liv i den äckliga polisen Martin Späck, men det funkar inte. Johan Hedenberg är Grünwald Karlsson och jaaaa, han är arg hela jävla tiden (precis som Persbrandt) och nej, det är inte humor att höra honom lyssna på Sudda sudda sudda sudda bort din sura min varannan minut. Vad har dom fått det ifrån liksom?
Cecilia Frode spelar Irene Snusk. När hon var med i Roast på Berns och så uppenbart inte ville vara där sa hon med allvar i rösten:
”Jag frågade mig själv när jag gick hit om jag tyckte det var roligt med snusk. Könsord, bajs och kiss och sånt och nääe, jag tycker inte det är roligt. Jag tycker det är ett osofistikerat sätt att skämta på.”
Ja, då vet vi åtminstone varför hon tackade ja till den här filmen. Money talks, i alla lägen (och här kan du se hela det ångestladdade ”roliga” klippet. 4 min in i klippet är citatet ovan.).
För Kommissarie Späck är ingenting annat än snusk i ordens mest skitiga bemärkelse. Det är plumpt, sexistiskt, taffligt, lågt och dessutom ”onödigt blodigt” (enligt sonen) och ”helt enkelt inte kul alls” (enligt dottern). Själv skrattar jag åt det som händer före förtexterna men kan man ens tillskriva det en del av filmen? Jag vet inte. Jag vet bara att Kommissarie Späck kan tacka just denna lilla sekvens för det höga betyget.
Well said! Filmen innehåller verkligen ingenting annat än osmaklig och fruktansvärt låg humor.
RJ:
Det är så dåligt att det är fan underligt att det ens blev en film…
Det låter nästan som om ni är förvånade 😉
Sofia:
Jag är faktiskt lite förvånad. Jag brukar tycka såna här filmer är underhållande (vet inte hur många gånger jag sett Hot shots) men det här är ju nästan beyond titt-bart.
Skämtet du gilla innan filmen är det ADHD introt a la THX?
Joel:
Haha, ja. Det var roligt.
Säger en hel del om resten av filmen.
Jag har själv en förtjusning för liknande filmer (Hot Shots) och alldeles för många av skämten i Späck är tyvärr direkt plockade ur dessa filmer. Men jag tycker ändå att en hel del skämt faktiskt fungerar i filmen, fast det är tyvärr alldeles för långt mellan dem.
Fast jag tycker ändå att Späck är som en frisk fläkt i svensk film då man vågar skapa en film med självdistans. Och precis som jag skrev i min recension att om Kommisarie Späck har tagit över fältet från filmer som Göta Kanal 2 & 3 så är jag med på båten.
http://royalewithcheese.blogg.se/2010/june/kommissarie-spack.html
Martin:
Måste hoppa in och läsa din recension. Nu blev jag nyfiken 😉
Som guldbaggetrailer var det lite småroligt. Det borde ha stannat där. Härlig sågning som alltid, Fiffi. 🙂
Sara:
Håller med. I microdoser funkar det absolut men det krävs lite mer finess och framför allt HUMOR än detta för att göra en fungerande långfilmskomedi.
Jag tycker inte att det går att dra alla spoof-filmer över en kam. Filmer som Hot shots, Airplane och första Naked Gun står liksom i en klass för sig. Dit har svensk komedi (och många andra spoof-filmer också om vi ska vara ärliga) väääldigt långt kvar.
Sofia:
Heter det Spoof? Hade jag ingen aning om. Haha. Så mycket kan jag, liksom. ;D
Jag tror det i alla fall. But don't take my word for it 😉