När man sitter på en förhandsvisning av Kvarteret Skatan reser till Laholm och har Johan Glans precis bakom sig är det lätt att känna ett visst…tryck.
Jag är ett riktigt fan till TV-serien och har skrattat mig tårögd många gånger till dom finurliga sketcherna (jag menar, döpa en riskaka till Willi, hur kan man INTE skratta åt detta) men många är dom filmförsök som har gått käpprätt åt helvete när omtyckta seriepersonligheter förflyttas till vita duken (Reine och Mimmi i fjällen. Remember? Nån?)
Min oro visade sig vara fullständigt onödig. Det tar inte mer än ett par sekunder så skrattar jag första gången men inte sista.
Det är inte på något sätt högintellektuell humor, det skämtas friskt (och faktiskt ganska befriande) om cancer men allvarligare än så blir det inte. Det är naket, det är äckel-päckel-humor, fisar och spyor men precis som i TV-serien finns det en bas i historien som är sorglig, jobbig och rätt så….hemsk.
Den som står för det mesta av det sorgliga, jobbiga och hemska är David Batras Ulf, en kille som får Ove Sundberg att kännas som en mysfarbror, en stämningshöjare, en sån man vill hänga med på all ledig tid. Ulf är ett as, han har inga kvalitéer som hamnar på pluskontot, han symboliserar allt vidrigt som ryms i en människa men ändå skrattar jag åt honom. Inte med, åt. Jag har betydligt lättare att skratta åt Ulf än åt Ove Sundberg och jag undrar varför. Ove ger mig klåda, Ulf vill jag mest bara….slå.
Klara Zimmergren är ny i gänget och spelar Ulfs fru. Staaaackars mänska. Hon smälter bra in och är alldeles knastertorr i sin komik och jag älskar det. Att Johan Glans verkar ha fastnat i den där bortkommen-och-ryggradslös-icke-manlig-man-som-behöver-solskyddsfaktor-stjärnstopp är i och för sig trist för jag är helt säker på att han kan så mycket mer än så. Däremot är hans Magnus en klockren figur just här.
Vanna Rosenbergs Frida smälter bra in i sitt och Magnus ljusrosa tokmatchade hem, ett hem som andas hundraprocent henne. Om Magnus inte kan, inte får eller inte vill vara med och bestämma hemma förtäljer inte historien men jag kan gissa. Rachel Molins mansslukerska Jenny har slukat klart och bestämt sig för sin Rune och nu ska dom allihop till Laholm av alla ställen på jorden. Varför då? Ingen vet, ingen mer än Ulf.
Jag erkänner utan omsvep: jag tycker det här är askul! Jag fnissade mig igenom filmen, försökte hålla tillbaka ibland då resten av salongen var rätt tyst men det gick inte. Tårarna rann. Jag skrattade. Hoppas att du märkte det Johan. Jag ville se om filmen direkt efteråt och DET är ett jättebra betyg.
Positivt att du gillade den, för då kan jag i alla fall lossa lite på spänningen jag nog annars skulle känt lite grann när jag väl ser den. ÄR ju ett Skatan-fan själv och har inget emot att de gör en film utan har sett fram emot att se den, men man har ju som både du och jag säger en farhåga att det denna typ av filmatiseringar inte ska göra sig i filmformatet.
Lyckade exempel på tv-serie till film är dock Svensson, Svensson – filmen (den går inte ner sig enligt mig iaf) men framför allt Yrrol, som är en smått genialisk svensk satir/komedi.
Men var inte Yrrol (och Lorry) något av ett fenomen som både TV-serie och film eller är det bara jag som inte kan ta till mig nya saker? I min värld går det inte att nämna Yrrol/Lorry och Svensson, Svensson på samma dag. Knappt ens under samma vecka 😉
Menar du att Yrrol/Lorry är den sämre av dem, men ett fenomen? Eller att Svensson, Svensson inte var lika bra som Yrrol/Lorry? 🙂
För mig är iaf Lorry en vassare, mer poängriktande humor som vi knappt ser idag i sketchsammanhang i Sverige – kanske dock för att sketcher känns något uttröttat vid det här laget. Det har gått över mer till stand-up-scenen nu dock. Älskar humor där man driver en sak så tydligt att det egentligen är tragiskt, men det säger någon sanning och blir kul just därför. Som den här scenen i Yrrol, exempelvis; http://www.youtube.com/watch?v=YMOfunsNGLw
Jimmy:
Är det första Svensson, Svensson-filmen från 1994 som du tycker är lyckad eller är det den nya?
Den första Svensson, Svensson – filmen, alltså. 🙂 Den nya har jag inte sett men den har ju en helt annan karaktär. Den gamla tycker jag funkar utmärkt i den filmiska inramningen och den har många välskrivna, roliga scener av samma klass som de tidiga säsongerna. En film jag kan se när som helst i brist på annat och en film som utan problem kan gå på repeat i bakgrunden också, för ovanlighetens skull. 🙂
Jimmy:
Och jag som tycker den nya är hääääästlängder bättre än den gamla 😉
Jag får kolla in den och se om jag håller med då. Skippade den på bio för att jag lättare skulle ta mig tid att se den när den släpps på dvd, men har inte blivit av än. Ska iaf ta och se Kvarteret Skatan nu i veckan. 🙂
Jimmy:
Å lyllo dig som får se den! Håller tummen att du får skratta lika mycket som jag 🙂