Hungrade. På franska alltså. Jag tror i alla fall att det är det Les affamés betyder. I vilket fall som helst är dom till det yttre mänskliga zombiesarna i filmen väldigt hungriga.
Det är spännande att se den här historien genom den kanadensiska regissören (och manusförfattaren) Robin Auberts ögon. Den utspelar sig nämligen i en liten by utanför Quebec och bara DÄR har filmen mig eftersom jag aldrig sett någon kanadensisk zombiefilm tidigare. Vi får följa en liten samling överlevande i deras jakt på att fortsätta vara just det och den här zombieapokalypsen som drabbat området hålls isolerad i filmen så till vidare att jag inte förstår om den är bara där, i hela Kanada eller hela världen. Det är bra tycker jag, Det adderar nåt. En osäkerhet jag (eventuellt) delar med filmens huvudkaraktärer.
Ett minus för filmen är att just dessa huvudkaraktärer känns aningens aurafattiga. Såhär någon dag efter att jag sett filmen minns jag dom knappt. Filmens plus är däremot ett så pass stort sådant att det lägger sig som ett stort täcke över alltihop. Filmen är nämligen väldigt snyggt filmad med betoning på väldigt. Det är mumma för ögonen kan jag tycka, på samma sätt som att se en utställning med väldigt fina tavlor.
Den här filmen visades på Stockholms Filmfestival förra året men jag missade den då. Det gör jag inte nu, det finns liksom ingen anledning eftersom den finns på Netflix. Gillar du zombiefilmer är det absolut ett tips att kolla in denna!
Nästa söndag kommer en ny skräckfilm här på bloggen. Här kan du se vilka filmer jag hittills skrivit om i temat.
Jodå men denna var lättglömd – såg den för ett par veckor sedan men minns banne mig inte ett dyft mer än att den var ok
filmitch:
Det är precis så jag minns den med. Knappt alls men okej 🙂