Publicerat av fiffi

LIFE OF BRIAN – ETT HERRANS LIV

Dom senaste fem åren har jag fått frågan åtminstone tre gånger per år: ”Kan vi inte se Life of Brian?”.

Jag har aldrig svarat nej, jag har bara plockat ner andra filmer som varit mer intressanta att se från hyllan och således sluppit se det jag innerst inne trodde var dravel. Men en av semesterns sista dagar befann jag mig upptryckt i ett hörn. Alla sommarstugans DVD-filmer var sedda, endast en var kvar och jag kunde välja mellan att gå ut och hoppa i halvmeterdjupa vattenpölar, gå och lägga mig fast klockan bara var strax efter nio eller åka åtta mil till närmaste videoaffär och försöka hitta nåt bättre.

Visst fanns det fler saker jag hade kunnat göra om jag hade velat men det var verkligen en perfekt sommarkväll, hällregn och åtta grader varmt, alldeles som gjord för filmtittande. Så det blev Monty Python för hela slanten och jag hörde ett äntligen från andra sidan av soffan.

Ett par timmar senare sitter jag i soffan och klickar på vänsterpilen på fjärrkontrollen. Always look at the bright side of life. du-du, du-du-du-du-duduuu. Jag kan inte sluta. Det är som ett gift. Jag sjunger och huvudet gungar liksom med. Jag har sett klippet många gånger förut, jag har hört sången men jag har aldrig sett det i rätt sammanhang. Jag har aldrig följt Brian genom livet förut och jag känner mig larvig som ratat det här på grund av mina fördomar om Monty Pythongänget som humoristisk företeelse.

Jag har inte tyckt att John Cleese´s silly walk är så silly, jag skrattade inte åt en död papegoja men framförallt har jag väldigt svårt för deras animationer. Men återigen får jag ynnesten att ge mig själv en bitch-slap rätt över ansiktet. Det är så urbota dumt att såga något osett, att jag aldrig lär mig. Precis som att en match inte är över förrän slutsignalen ljuder så kan en film inte bedömas förrän hela är sedd. Att göra något annat är bara orättvist och idiotiskt.

Historien om Brian, han som levde under samma period som Jesus i Jerusalem, är genialisk. Allt jag känner till om Jesus födelse, uppväxt och död får jag se ur en annan synvinkel och det blir stor komik av det hela. Allt som händer och sker mår bra av att ifrågasättas och när Monty Python-gänget sätter tänderna i det många köper som en sanning (och som få egentligen vet något om) så blir det liksom….fräsigt. Det blir fnissigt. Jag blir glad och ja, jag sjunger glatt med i slutsången.

If life seems jolly rotten
There’s something you’ve forgotten
And that’s to laugh and smile and dance and sing.
When you’re feeling in the dumps
Don’t be silly chumps
Just purse your lips and whistle – that’s the thing.

20 svar på ”LIFE OF BRIAN – ETT HERRANS LIV”

  1. Den är genialisk, och alldeles perfekt att visa på konfirmandundervisningen! (vilket jag brukar göra) Jag har säkert sett den 100 gånger och varje gång är den lika rolig. Jag och min man brukar glatt tjoa ”jehova jehova” som mannen som ska stenas gör. Ända smolket är den där rymdraketen som hämtar upp Brian en kort stund, annars är den BÄST!

    Svara

    1. furman:
      Jag kan tro att den är perfekt i konfirmandsammanhang. Lärdom och skratt i ett, det är som ett mirakel från ovan på nåt vis 😉

      Svara

  2. Den är en gammal favorit här hemma och introducerades för E för några år sedan och gillas högt även av henne. Många guldkorn i den men steningsscenen är en höjdare 😀 E påminner mig även nu om Mr Dickus… 🙂

    Svara

    1. Boknörden:
      Hahahaha! Jag skrattade högt när jag läste din kommentar och jag förstår den lite bättre när jag läste del två av den. 😉

      Svara

  4. Nu hade man kunnat peta omkull mig med en fjäder — du gillar inte Python och hade alltså dessutom missat denna _pärla_?! Nå, då får vi vara tacksamma för ihärdiga familjemedlemmar och dåligt semesterväder. Jag tycker den är underbar och det är ett bra betyg att den känns så lite daterad som den ändå gör. Jättekul att du i alla fall hittade en Python som funkar.

    Svara

  5. Haha, såg nu hur jag kommenterade tidigare och hur det kan tolkas; E påminde mig om att jag skulle SKRIVA om scenen med Mr Dickus i min kommentar – inget annat 🙂 Stackars barn… 🙂

    Svara

  6. Detta är naturligtvis ett mästerverk i Python-familjen…och jag blev ärligt förvånad av din bekännelse om dessa galningar…men vad f-n…det finns alltid en annan sida av myntet! Det är ju det som gör film så härligt! 🙂

    Fast ett ännu bättre mästerverk är just The Holy Grail! Jag skrattar så jag gråter varenda gång jag ser den…inte minst till eftertexterna! 😉

    Svara

    1. Steffo:
      Varför denna förvåning? 😉 Monty Python bjussar inte alltid på helt självklar och enkel humor kan jag tycka, jag tycker inte det är jättelätt att ta den till sig och jag skrattar sällan åt den. Ja, nu gjorde jag ju det men jag vet inte om det var en engångsföreteelse och jag vågar inte riktigt utmana ödet och titta på fler, inte än i alla fall. 🙂

      Svara

  8. Tror att de flesta människor ogillar ngn humor som ”alla” gillar. Personligen avskyr jag galenskaparna. Python gillar jag men de är ojämna och naturligtvis tycker jag animationerna är bäst – sån är jag. LoB var det länge sedan jag såg – harvar mig sakta men säkert igenom boxen med tv-serien. Som sagt mykt ojämt. Men kul att du hittade ngt som var roligt.

    Svara

    2. Det intressanta med att se sig igenom avsnitten tycker jag är att de som helheter är väldigt ojämna. Det är inte en klassisk sketch här och där, utan det är hela avsnitt som är fullkomligt briljanta medan andra är meh…

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.