LIGG MED MIG

Alma (Helene Bergsholm) är hormonstinn, uttråkad, tonåring och kåt, en rätt vanlig kombination för både tjejer och killar i den åldern. Hennes liv kretsar kring skolan (där hon dagdrömmer om sex) och onani (med eller utan extra krydda av en telefonsexlinje) och däremellan fantasier om Arthur, den jämngamla killen som hon vill ligga med.

När mamman får telefonräkningen och fattar vad dottern pysslar med på dagarna blir Alma tvingad att börja jobba extra i kassan i byns lokala matbutik för hon ska banne mig vara med och betala kalaset. Jobbet suger men Alma får åtminstone lite nya fantasier att brottas med, som att bli förförd av sin mycket äldre chef till exempel.

På en fest råkar hon ut för något knasigt. Arthur trycker sin ”pikk” mot hennes lår och när Alma berättar det för sina kompisar sprider det sig som en löpeld och Alma blir mobbad och utfryst i skolan. Varför då kan man tycka? Jag vet inte faktiskt, jag förstår inte. Det känns väldigt 1800-tal att en tjej blir  offer för skvaller och förtal bara för att en kille väljer att trycka sin snorre mot hennes påklädda ben.

Det känns rätt fräscht med en sånhär film som är gjord ur ett flickperspektiv, dom växer inte på träd men att jämföra den med Fucking Åmål tycker jag är fel. Det enda som förenar dessa två filmer är att det är tonårsflickor i fokus och att det utspelar sig i ett litet halvdött samhälle (Åmål eller Skoddeheimen, det kvittar lika), så mycket mer är det inte om man ser till handlingen. Ser man till det mer musikaliska så gör Broder Daniel mer för soundtracket i Fucking Åmål än vad Kings of convenience gör för Ligg med mig men jag som högaktar Kings of convenience är nöjd och glad ändå.

Som helhet tycker jag Ligg med mig är en viktig film och ungdomarna agerar på ett sätt som inte ger mig skämskuddepanik alltför många gånger. Några, ja, men inga som ger bestående men.